Mätteknik Radio

Skrivet av Arne Larsson

ver.2020-12-04

Utvecklingen av mer avancerade instrument hade ökat bland annat i form av spektrumanalysatorer, oscilloskop med vars hjälp som man kunde analysera pulsförlopp och Radioprovare. De senare innehöll en kombination av instrument som behövdes för att kontrollera radiomottagare, radiosändare och sändtagare. Denna typ av instrument kunde styras med programvara och resultaten av mätningarna kunde analyseras med hjälp av en ansluten dator.

Under 70-talet fick ”CVA” en radioprovare, Stabilock Radio Telephony Test Set från Slumberger, som Michael Strand vid ”CVA”  programmerade med en extern dator. Vid ett tillfälle skulle en prototypkontroll utföras på Sändtagare Ra-529 från Becker Flugfunkwerk som bland annat hade en syntesoscillator som kunde styras från en extern dator. Sändtagaren kunde ställas in på 720 radiokanaler och vi bestämde oss för att testa varje kanal.

Programmeringen utfördes och kontrollen pågick under en tid (kontinuerligt dag och natt) och resultatet lästes av. Bilden nedan visar mottagarens känslighet som för 15 kanaler inte innehöll specificerade krav. En så omfattande manuell mätning hade tidigare inte utförts och radioleverantören togs sig för pannan när dom såg resultatet.

Nu hade ett stort tekniskt steg tagits.

Efter utförda prototypkontroller var mätmetoderna ofta föremål för diskussioner mellan kund (FMV) och leverantörer. De specifikationer som vi skrev för FMV baserade sig från sent 60-tal och framåt på MIL-Standard från USA. Även för dessa kunde mätmetoderna och instrumentvalen bli föremål för diskussion om en utrustning skulle godkännas eller underkännas. Därför togs en speciell mätbilaga fram med mätuppkopplingar som bifogades anbudsunderlagen.

För vissa mätningar kunde instrumenten påverka resultaten där bland annat Tre-signalselektivitets mätningar var känsliga då intermodulation kunde uppstå i signalgeneratorerna. Speciellt de då nya syntesförsedda signalgeneratorerna hade sämre intermodulationsegenskaper än de äldre HEWPA 608E generatorerna. Detta medförde att vi fick spara och använda tre äldre signalgeneratorer som behövde 2-3 dagars uppvärmningstid för att bli acceptabelt frekvensstabila. Detta eliminerades när Hewlett Packard senare utvecklade sin Signalgenerator HP 8640B.

Radioutrustningarnas tre-signalselektivitetskrav bestämdes av radioanläggningens antennplaceringar. På varje anläggning fanns ett antal radiokanaler med sändare och mottagare där flera sändare skulle kunna sända, samtidigt som en svag signal mottogs av en radiomottagare. Den mottagna signalens lägsta styrka bestämdes bland annat av ICAO:s krav på flygsäkerhet.

Bilderna nedan visar Mätuppkopplingen för Tre-signalselektivitet samt resultatet av utförd mätning.

Mätuppkoppling för Tre-signalselektivitetmätning

Resultatet av utförd mätning