Utdrag ur artikeln "Lennart Thornström minns". Hela artikeln.

Elektroniksystemen kommer

Servicebilarna ett måste
Redan för flygplan J35A fordrades, p g a elektroniken, fler provutrustningar än för tidigare flygplanstyper. Detta resulterade i att de instrument som behövdes vid service eller tillsyn av flygplanet, av rationaliserings- och beredskapsskäl, måste transporteras i bil. Det blev embryot till de servicebilar som CVA med tiden blev kända för. Beslutsprocessen, som skulle leda fram till hur man avsåg lösa problemen med fellokalisering och prestandakontroll av elektroniken i flygplanstyperna efter J35A, var inte helt lätt. Förutom de rent teoretiska problemen var det två praktiska huvudfrågor som måste knäckas.

För det första: Det krävdes centrala testuttag i flygplanet och det betydde extra vikt, enligt flygplansteknikerna var det lika med barlast.

För det andra: Det gällde att övertyga Underhållsavdelningen att anskaffa tillräckligt stora fordon för att få någorlunda drägliga arbetsförhållanden för teknikern som skulle sköta servicen på flygplanen.

Det första problemet löstes förvånansvärt lätt mycket tack vare stor förståelse från sakbyråsidan på flygförvaltningen.

Modellbussar öppnar vägen

Underhållsavdelningen upplevde jag som mera svårflirtad. Den envisades med att det skulle räcka med en VW-buss. Jag minns att någon tipsade mig om att chefen för Underhållsavdelningen, flygdirektören Bjarnholt, var mycket intresserad av modellflygplan och modelljärnvägar. Detta födde en idé hos mig, jag lånade en flygplansmodell av Försökscentralen (FC) i Linköping och bad brandförmannen på CVA (han var modellbyggare på fritiden) att tillverka en VW-buss och en Mercedesbuss i samma skala som flygplanet. När det var klart avtalade jag ett möte med Bjarnholt för att diskutera bussfrågan.
Han var inte förvarnad om modellerna och blev ganska förvånad när jag plockade upp dem och placerade ut dem på golvet. Det dröjde inte många minuter förrän han och jag låg där och rangerade både flygplan och bilar.
Resultatet blev att CVA fick i uppdrag att utveckla en servicebil, för flygplanstyperna J35B, D och F, baserad på ett Mercedeschassi. Därmed startade, enligt mitt tycke, ett både intressant, utvecklande, långvarigt och vinstgivande arbete på CVA. Det kom inte bara att omfatta transportabla provningsutrustningar för flygplan 35 utan även för de kommande flygplanversionerna av 37 Viggen.

Några knepiga konstruktionsproblem

Jag har här inte för avsikt att berätta om alla besvärligheter som naturligtvis dyker upp i ett så omfattade konstruktionsarbete. Dock bör kanske vissa detaljer omnämnas för att ge förståelse för omfattningen. De, tidigare omtalade, centrala testuttagen i flygplanet var placerade på flygplanets ryggås, d v s cirka 3 till 4 meter över marknivån, och bestod av två stycken 200-poliga hon- eller hylskontakter. Detta betydde att testbussen skulle förses med motsvarande han- eller stiftkontakter tillsammans med var sin 200-trådig kabel. Problemen var sålunda:

hur skulle man orka att snabbt få upp anslutningsdonen med tillhörande kablar?

hur skulle man skydda stiften i testbussens kontakt så att de inte kröktes under hanteringen?

hur skulle man orka trycka in 200 stift i flygplanets hylsuttag?

hur skulle man lossa kontakterna utan att slita sönder något av anslutningsdonen?

Lösningen blev en hävarm på busstaket för att klara av att lyfta upp kontakterna på plats. Turligt nog hade den s k rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen startat och vi hittade en kontakt som var avsedd att användas i samband med raketstarter och som i stort uppfyllde våra önskemål. Efter en del smärre modifieringar passade den perfekt. Den både skyddade stiften i fritt läge och var försedd med en hävarm, som gjorde att man med lätthet pressade in de 200 stiften. Dessutom var den försedd med en utlösningsanordning så att man med ett enkelt handgrepp kunde lossa kontakterna från varandra. Testutrustningarna inne i bussen placerades i 19-tumsrackar så att operatören enkelt nådde samtliga instrument.

Bussen skulle kunna transporteras med Hercules

Utöver de rent tekniska kraven ställdes en rad praktiska hanteringskrav. Bussen skulle till exempel kunna transporteras i transportflygplanet Hercules. Det innebar bl.a. att takhöjden inte blev vad den borde vara sett ur komfortsynpunkt. Ett annat krav var att samma testbuss skulle kunna användas till flygplanversionerna 35 B, D och F. Vissa instrument måste dock bytas ut i 19-tumsstativen.

Dragning för general Greger Falk

En sak var att CVA fått uppdraget att utveckla testbussarna. En annan var seriebeställningen och då tänker jag i första hand på när det blev aktuellt med 35 F. Jag kommer ihåg att dåvarande planeringschefen på CVA, Erik Larsson, populärt kallad "Svarta Lasse", och jag blev uppkallade till Stockholm för att tillsammans med chefen för underhållsavdelningen, Per Jurander och en av hans medarbetare Erik Wintheden dra hela testbilsmålet för chefen för Flygförvaltningen generalen Greger Falk och flygöverdirektören Westergård.
Efteråt har jag fått reda på, att Westergård hade för avsikt att använda testutrustningspengarna till något annat.

Greger Falk: ”Det där gjorde ni förbannat bra pojkar”

Hur som helst: Vi blev hårt ansatta mest för en misstanke att bussarna måste genomgå omfattande modifieringar för att kunna anpassas till flygplan 35 F och att de framlagda kalkylerna därmed inte skulle hålla.
Det framgick ganska snart att Westergård var felinformerad och jag kunde motbevisa alla hans påståenden. Av någon anledning ville han dock inte ge sig så vi fick hålla på och prata fram och tillbaka i närmare två timmars tid.
Till slut sa general Falk: "Nu begriper till och med jag hur det hela är uppbyggt och vi fortsätter enligt de ursprungliga planerna! Du får ge dig Westergård". Därmed var sammanträdet avslutat. "Svarta Lasse" och jag plockade ihop våra föredragningspapper och de övriga avlägsnade sig var och en till sitt. Då öppnades plötsligt dörren och Greger Falk stack in huvudet och sa: "Det där gjorde ni förbannat bra pojkar, jag trodde inte ni skulle klara av det."
Man kan fortfarande undra vad som föregått detta sammanträde.
........