Utdrag ur artikeln "Lennart Thornström minns".              Hela artikeln.

Utvärderingen av testarna

Nu åter till utvärderingen av testarna. För att kunna genomföra de erforderliga proven och skaffa de nödvändiga erfarenheterna fordrades både personal och ändamålsenliga lokaler. Inom dessa områden hade CVA uppenbara svårigheter speciellt när det gällde lokalfrågan för personalen. Vi hade visserligen flyttat från den s k Radarbaracken men vi var utspridda på flera ställen inom CVA:s område. Själva utprovningsplatsen var i Fälthangaren eller som den officiellt hette "Byggnad 198". Ett par medarbetare satt i två sammanbyggda manskapsvagnar utanför Fälthangaren (cirka 300 m från den byggnad jag satt i). Andra medarbetare satt i den s k RU-baracken (cirka hundra meter från mig, men i den andra riktningen i förhållande till Fälthangaren). Att under sådana förhållanden vara effektiva var inte det lättaste.

Det lutade åt datoriserade autotestare

Det tog emellertid inte alltför lång tid förrän vi var tämligen övertygade om att den framtida satsningen skulle ske på det datoriserade området då det gällde autotest. Elliots personal, som ofta kom på besök, hade antagligen på känn att den sekventiella testarens tid var förbi och försökte med allehanda knep förbättra dess anseende. Ett roligt exempel var när vi frågade efter hur man skulle kunna använda testaren för att underlätta instruktionerna till operatören i samband med fellokalisering.
Det dröjde inte många veckor förrän de kom med en låda, stor som en 24 tums TV, som kunde kopplas till testaren. Lådans framsida bestod av en matterad glasskiva som gjorde att liknelsen med en TV-apparat var påfallande. Inuti lådan fanns en fotoprojektor vars bildframmatning kunde styras från testaren genom dess hålremsa. Tanken var den att när man kom fram till en felindikering skulle man kunna projicera en bild på det aktuella felområdet och där ange i vilken prioritetsordning de olika apparatbytena skulle ske. Metoden kom aldrig till praktisk användning men vi gjorde vissa försök under utprovningen.

ÖB och många andra fina gäster följer verksamheten

Under hela utprovningstiden var fälthangaren ett populärt besöksställe för behöriga gäster. Området var givetvis sekretessbelagt men beslutsfattarna i Stockholm som skulle fatta de avgörande besluten för flygplan 37 underhållssystem kom för att, i ett tidigt skede, orientera sig om läget. Vi hade under denna tid besök av överbefälhavaren, chefen för Flygvapnet, chefen för Flygförvaltningen, flygöverdirektören, chefen för Underhållsavdelningen mm. En hel del lustiga händelser inträffade givetvis under dessa demonstrationer.

”Kan inte du, Folke, gå fram och trycka”

Ett exempel, som kan nämnas, var när flygöverdirektören Westergård frågade vad en sån där apparat kunde kosta. Jag bad honom gå fram till testaren och trycka på ett par knappar för att se om testaren själv kunde tala om det. Nej, det ville han inte. Jag försökte övertala honom men det hjälpte inte.
Till slut klämde jag till med: "Jag garanterar, att testaren inte går sönder p g a en felaktig knapptryckning, ur den synpunkten är den idiotsäker, kan inte du Folke gå fram och trycka".
Jag hoppas att inga andra än mina egna medarbetare, som stod bakom mig, uppfattade fadäsen. Folke Eriksson var vår personalchef och den som guidade Westergård runt på CVA.

1965: Beslut fattas om autotest av fpl 37 på A-nivå

Utan att gå in på alla detaljer runt beslutet enades man 1965 om att autotest skulle användas för kontroll av flygplan 37 i första hand på den s k A-nivån d v s testaren måste vara mobil och direkt anslutningsbar till flygplanet.