|
Arbetare på marsch
Demonstranter runt två T34
Sten mot pansar |
Stalin hade 1952
slagit fast att den östtyska kommunistregimen skulle fortsätta att bygga
socialismen med kollektivisering av jordbruket och en stark centraliserad styrning
av sin industri.
Som en del av detta system införde regeringen ökade krav på
arbetarnas effektivitet.
Dessa krav ledde till generalstrejker. Den 15 juni 1953, kort efter Stalins död inleddes
en första strejk. Följande dag fortsatte strejken och hundratals
arbetare strömmade till. Senare under dagen samlades tusentals
protesterande utanför regeringsbyggnaden. På eftermiddagen tillkännagav
regeringen att man tagit tillbaka sitt effektivitetsbeslut, men demonstranterna framförde krav på fria val och regeringens avgång, samt utropade generalstrejk.
Den västberlinska radion rapporterade från demonstrationerna och spred
information inom Östtyskland. Sovjetiska trupper med pansarförband förflyttades
mot Berlin på order från Moskva.
Den 17 juni proklamerade den sovjetiska ledningen undantagstillstånd i Berlin och på ytterligare 167 orter i östra Tyskland.
I Berlin demonstrerade över 100 000 människor. Polis och demonstranter drabbade samman. Vid tolvtiden började sovjetiska pansarförband att utrymma gatorna och de första
skotten föll.
Skottlossning pågick till sjutiden. 55
dödsoffer i samband med det våldsamt nedslagna upproret har kunnat
beläggas. 34 av de dödade var
demonstranter som sköts till döds.
DDR-regeringen reagerade hårt efter upproret och betecknade upproret som
ett fascistiskt kuppförsök, en "provokation" styrd från Västberlin.
Under året som följde efter upproret greps tusentals människor av polis,
säkerhetstjänst och sovjetisk militär Sju personer dömdes till döden av sovjetiska och Östtyska domstolar och avrättades för delaktighet i upproret.
Man kan anta att händelserna i Berlin följdes och Sovjets låga toleransnivå noterades med stor uppmärksamhet i Östeuropas huvudstäder. Stalin var död, men ingenting hade förändrats.
Se en film om dessa händelser
 (1 min)
Vem minns det blodiga upproret i DDR?
Artikel ur Svenska Dagbladet juni 2003
Skrivet av Stig
Hertze
Senast uppdaterad
2023-02-27
|
