|
Finlandiahuset i Helsingfors där ESK-konferensen avslutades med ett
undertecknandet av Helsingforsavtalet
Påven Johannes Paulus II.
Vid sitt besök i Polen 1979
”Var inte rädda”
Lech Walesa
Leninvarvet i Gdansk
”Vi håller våra huvuden högt, trots det pris vi har betalat,
eftersom friheten är ovärderlig”
Vaclav Havel agitator för
Charta 77
”När sanningen inte ges full frihet, är friheten inte fullständig”
Margaret Thatcher
The Iron Lady
”Du blir inte rikare genom att beställa ett nytt checkhäfte”
Deng Xiaoping Kinas ledare årets man i Times 1986
”Sök sanningen i fakta”
Ronal Reagan Antikommunist
“The Soviet Union is an
Evil Empire, and Soviet communism is the focus of evil in the modern
world”
Ronald Reagan vid Berlin muren
”Riv denna mur”
|
Bakgrund
Ända sedan 1950-talet hade behovet av en europeisk säkerhetsorganisation
diskuterats. Motsättningarna under kalla kriget hindrade dock viktigare
framsteg. Först i november 1972 inleddes samtalen på finskt initiativ i
Helsingfors.
Dessa samtal hölls på förslag av Sovjetunionen, som ville använda dem
för att upprätthålla sin kontroll över länderna i Östeuropa.
Från Västeuropas håll såg man däremot samtalen som ett sätt att
minska spänningen i Europa, gynna ekonomiskt samarbete och åstadkomma
humanitära förbättringar för befolkningarna i Östeuropa.
I Finland hoppades man att uppnå en friare ställning mot sin store
granne i öster.
Konkreta resultat
Dessa samtal ledde fram till
”Helsingforsprocessen" som inleddes med ett första steg i Helsingfors
1973. 35 stater deltog med representanter från USA, Kanada,
Sovjetunionen och alla europeiska stater med undantag av Albanien.
Som resultat av denna process undertecknades Helsingforsavtalet av de 35
deltagande länderna i Finlandiahuset i Helsingfors sommaren 1975
Helsingforsavtalets 10 punkter i korthet
-
Suverän jämlikhet, respekt för inneboende rätt för suveränitet
-
Att avstå från hotet om eller användning av makt
-
Okränkbarhet av gränser
-
Territoriell integritet av stater
-
Fredlig lösning av meningsskiljaktigheter
-
Icke-intervention i interna angelägenheter
-
Respekt för mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter, inklusive frihet för tankar, samvete,
religion eller tro
-
Lika rättigheter och självbestämmande för folken
-
Samarbete mellan stater
-
Uppfyllande i god tro av förpliktelser mot
internationell lag
Det sovjetiska perspektivet
Med sovjetiska ögon accepterade deltagarländerna den
sovjetiska dominansen i Östeuropa och de av Stalin framflyttade
sovjetiska gränserna. Sovjetunionen hade därmed efter 20 år, uppnått ett
betydande mål för sin utrikespolitik. Partiledningen förväntade sig stor
uppskattning från den sovjetiska allmänheten när avtalet i sin helhet
publicerades i Pravda. De gränser som de offrat så mycket för under
andra världskriget, var nu internationellt erkända.
Att Sovjetunionen samtidigt förpliktade sig att respektera demokratiska
principer och mänskliga rättigheter garanterade i paragraf 7, motsvarade
inte sovjetledningens intressen, men parti- och statsledningen ansåg att
fördelarna övervägde, trots den sovjetiska underrättelsetjänstens
varningar.
Därmed släpptes anden ur flaskan.
Efter publiceringen av avtalet i Pravda, kunde den lilla men aktiva
oppositionen inom Sovjetunionen nu kräva officiell tillåtelse att säga vad
de tyckte.
Kritikerna hade nu en officiell norm till förfogande.
Byggd på universella rättsprinciper, fastslagen i folkrätten och
oberoende av den marxist-leninistiska ideologin
Reaktioner i Sovjetunionen
Moskvas Helsingforsgrupp grundades i maj 1976 vid en presskonferens hos
Andrej Sacharov, 1975 års vinnare av Nobels fredspris. Fysikern Jurij
Orlov meddelade då bildandet av en "offentlig grupp för att främja
och övervaka uppfyllandet av Helsingforsavtalet i Sovjetunionen”
Gruppens juridiska kraft byggde på bestämmelser i Helsingforsavtalets
punkt 7.
De sovjetiska myndigheterna svarade med svårt förtryck av gruppens
medlemmar med arresteringar och fängslanden, intern exil, intagning på
psykiatriska sjukhus och tvingande emigration.
Motsvarande Helsingforsgrupper bildades i Tjeckoslovakien 1977 och i
Polen 1979.
Nya Ledare
Nya personligheter trädde nu fram på den internationella arenan, med de
mänskliga rättigheterna inskrivna i avtalet, som moralisk grund.
Dessa personer behärskade framför allt, de abstrakta värdena
fjärran från realsocialismen. Egenskaper som mod, vältalighet, fantasi,
beslutsamhet och tro.
Dessutom med en utvecklad framställningsförmåga, som inspirerade
lyssnarna och genom att utmana det besående fick dem att följa i dess
fotspår.
Inledningsvis den tidigare polska skådespelaren, Påven Johannes
Paulus II. Som vid sitt besök i Polen 1979 hade miljontals åhörare
vid sina framträdanden. Hans budskap var kort. ”Var inte rädda”
Vidare Lech Walesa elektrikern vid Leninvarvet i Gdansk som
grundade Solidaritet 1980, den första oberoende fackföreningen bakom
järnridån med 9,5 miljoner medlemmar efter ett år 1981.
Vaclav Havel som med Charta 77 i Tjeckoslovakien startade en
rörelse i Östeuropa baserad avtalets avsnitt om de mänskliga
rättigheterna.
Margaret Thatcher, en kapitalismens fanbärare som återskapade
dess anseende i Europa.
Margaret Thatchers goda relationer med Ronald Reagan anses ha
lett till en gemensam syn på sovjetsystemet.
Och inte minst Deng Xiaoping, den pragmatiske efterträdaren till
Mao Zedong i Kina, som uppmanade sina landsmän till att bli rika, genom
fri företagsverksamhet.
Från 1978 Kinas oomstridde ledare som utformade ett unikt ekonomiskt
system med starka inslag av privatkapitalism, under kommunistpartiets
ledning.
Sist men inte minst USA:s president Roland Reagan, tidigare
skådespelare, som med ordets kraft återställde det amerikanska folkets
självkänsla efter Vietnamkriget. Reagan vägrade att godta en
säkerhetsdoktrin för USA:s medborgare baserad på MAD, gemensam
förstörelse.
Dessa personligheter
underminerade, med sina tankar och personliga egenskaper, det sovjetiska
systemet till dess sammanbrott 1990.
Skrivet av:
Stig
Hertze
Senast
uppdaterad 2013-02-04
Källor:
-
Cold War Isaacs & Downing 1998
-
The
Cold War: A New History John L Gaddis 2006
-
The
Rise and Fall of Communism by Archie Brown 2011
-
For
the Soul of Mankind Melvyn P. Leffler 2007
|
