|
SS-20 (Nato)
RDS-10 (WP)
Vikt 37 ton. Längd 16,5 m
Med tre kärnstridsspetsar
Större bild
INF-Avtalet
undertecknas |
Medeldistansrobot med förmåga att bära upp till tre kärnstridsspetsar,
försedda med tröghetsnavigeringssystem, på vardera 150 kt. Räckvidd 5500
km.
Robotsystemet började utvecklas 1966 med syftet att ersätta de äldre
SS-4 och SS-5 som krävde fasta avfyrningsplatser och drevs med flytande
bränsle som gjorde klargörningstiderna långa.
RSD-10 drevs med fastbränsle med lång lagringstid och avfyrades från en
mobil avfyrningsramp. Utplacering av RSD-10 Pioneer systemet började i
mars 1976 och i augusti ingick det första robotregementet i
Sovjetunionens kärnvapenberedskap.
Utplacering i
Europa
Warszawapakten hade
i Centraleuropa en massiv överlägsenhet med konventionella vapen
gentemot Nato. Warszawapakten antog att Nato skulle använda sina taktiska
kärnvapen för att stoppa en massiv konventionell sovjetisk offensiv.
Med RSD-10 utrustades de sovjetiska styrkorna
en robot med flera kärnstridsspetsar med individuella målsökare. En förmåga som Sovjet tidigare hade saknat. RSD-10 hade
kapacitet att förstöra nästan alla Nato-baser och anläggningar med
försumbar varning. Många anser att därmed fick Sovjetunionen förmågan att neutralisera
Natos taktiska kärnvapen med kirurgiska nukleära anfall.
Nato beslutade 1979 i ett försök att neutralisera RSD-10, att placera ut
amerikanska Pershing II och Tomahawk missiler i Natoländerna i Västeuropa.
INF-avtalet,
Intermediate-Range Nuclear Forces
Detta
nedrustningsavtal undertecknades den 8 december 1987 i Washington,
mellan Sovjetunionen och USA och avsåg att reglera kärnvapennedrustning
genom att avskaffa medeldistansrobotar.
De robotar som avsågs var landbaserade robotar med 500 km till 5500 km
räckvidd.
De första RSD-10 robotarna och avfyrningskapslarna började förstöras i
enlighet med INF-avtalet den 22 juli 1988 och den sista roboten
förstördes den 12 maj 1991
Sammanställt av Stig Hertze
Källor: Wikipedia
Senast uppdaterad
2015-06-18 |
