I samband med denna tekniska undersökning av VHF radion var det sannolikt första gången som någon i teamet såg och höll i en böjlig plastisolerad koaxialkabel. Denna koaxialkabel var isolerad med vad vi i dag kallar LDPE, (Low Density Polyethylene). Polyetenplasten upptäcktes av en händelse hos ICI i England 1933 och utvecklingen av en produktionsmetod för stora volymer påbörjades 1935. Storskalig tillverkning startades i USA i september 1939. Polyeten hade uppenbara likheter med guttaperka, som länge använts som bl.a. isolationsmaterial, varför man tidigt undersökte dess isolationsegenskaper. Polyetenen överträffade alla förväntningar. Förutom mycket hög elektrisk hållfasthet hade den en extremt låg förlustfaktor vid höga frekvenser. Detta var det isolationsmaterial som högfrekvensteknikerna länge hade saknat. Snart fanns koaxialkablar tillgängliga med 50kV kapacitet även vid höga frekvenser. En dröm för alla radarkonstruktörer. Under kriget byggdes ett stort antal fabriker för att möta den stora efterfrågan på detta nya isolationsmaterial. |