Inflygningsradar CE-71 Allmänt
Inflygningsradar CE-71 var
en enkel radaranläggning avsedd för inflygnings- och landningshjälp vid
flygplatser med lägre trafikintensitet, där en större och mera
avancerad radaranläggning skulle bli för dyrbar i anskaffning och drift.
Denna typ av
radaranläggning anskaffades av flygvapnet i endast ett exemplar och
tilldelades F1 i Västerås i mitten på 1950-talet. Nattjakten på F1 var
då i full gång med mycket mörkerflygning som ställde speciella krav på
extra utrustning för landningshjälp vid "dålig" väderlek. Radarn, som
bemannades av specialutbildade flygnavigatörer, var upprättad vid
startbanans norra banände.
Radarn var konstruerad så
att den kunde betjänas av endast en personoperatör. Operatören, som
befann sig i radaranläggningen, lämnade via radio piloten på det
inflygande planet kontinuerlig information om lämplig kurs, flyghöjd och
avstånd för direktlandning.
CE-71 var tillverkad av
EKCO WORKS Ltd. SOUTHEND-ON-SEA, ESSEX, England.
Radarns engelska
beteckning och benämning var AIRFIELD APPROACH AID Type CE-71.
Denna typ av
inflygningsradar användes bl a av de allierade styrkorna i Berlin under
den s k luftbron till Berlin i slutet av 1940-talet.
Kort beskrivning
Inflygningsradar CE-71
består i huvudsak av en X-bandsradar, en UK-pejl och en
kommunikationsradio. Utrustningen är fordonsbaserad och inbyggd i ett
från fordonet löstagbart apparathus.
Samtliga enheter ingående
i radar- och pejlutrustningen är samlade i ett gemensamt apparatstativ
monterat kring en vertikal axel och som kan vridas kring densamma.
Enheterna spänningsmatas genom ett släpringspaket placerat vid axelns
nedre infästning.
Radarns och pejlens
antenner är placerade på en gemensam antennpelare som utgör en
förlängning av apparatstativets axel, vilket resulterar i att
antennernas rörelse i horisontalled följer apparatstativets. Antennerna,
av vilka pejlantennen är placerad överst och radarantennen nederst på
antennpelaren, är riktade så att radarns antennlob sammanfaller med
pejllobens nollaxel och dessutom placerad i förhållande till det
vridbara apparatstativet så att operatören har ansiktet vänt mot det
annalkande flygplanet när han avläser radarindikatorn.
Inflygningsradar CE-71 vid
F1 var i tjänst till i mitten av 60-talet då den ersattes av den
modernare !andningsradarn PN-67. Inflygningsradar CE-71 förpassades
därmed till Flygvapen-museet i Linköping som museiföremål.
Tekniska data
Frekvensområde X-band (3 cm)
Magnetron
CV370
Pulseffekt
7kW
Pulstid
0,5 µs
Pulsfrekvens (PRF)
1850 Hz
Skrivet av Kalle Gardh AEF
Källa: CE-71
Historik och erfarenheter. Telub TR:941535 (FHT-dokument i pdf-format)
|