|
S M-enhetens frontplatta
Foto AEF
Klicka här för större bild med
förklarande text
SM enhet utan
kåpa
Foto AEF |
Stationens
handhavande skilde sig från tidigare
stationers på ett påtagligt sätt och kan vara värd att kommentera
Stationen var utförd för två fasta frekvenser F1 och F2. Största
skillnaden mellan F1 och F2 skulle vara 25 kHz. F1 ställdes in med
ratten märkt ”Frekv.inst.sändare F1”. F2,
som alltid skulle vara större än F1, inställdes för både sändare och
mottagare med hjälp av ratten ”Frekv.skillnad” vilket påverkade
sändarens styroscillator och antennavstämnings spole samt
lokal-oscillatorn i mottagaren. Med hjälp av
intoningsomkopplaren kunde sändaren ställas in på mottagarens
frekvens eller omvänt.
Mottagarens frekvensinställning kunde finjusteras ± 15 kHz från
manöverapparaten genom att dess variometer påverkade induktansen i
mottagarens oscillatorspole. Efter genomförd
inställning kunde varje ratt låsas med en liten skruv med lättrad huvud.
Eftersom antennen satt på flygplanets undersida ändrades kapaciteten då
maskinen lyfte. Detta innebar att om stationen var avstämd till max
antennström på marken blev strömmen på grund av kapacitansändringen
betydligt mindre efter starten. För att kunna ändra avstämningen från
manöverapparaten i kabinen via två tryckknappar fanns en manövermotor
som över en böjlig axel påverkade antennens avstämningsspole så att max
antennström åter kunde indikeras.
Rutinen var att när flygplanet lättat och landställen fällts in skulle
föraren manövrera knapparna för ”Ant.avst”
tills max ström på antennströmsinstrumentet erhölls.
För att minska förarens manövrering efter start kunde man snedstämma
antennkretsen med c:a 5 skaldelar (Fpl 21) mindre än det ursprungliga
redan på marken och på så sätt komma närmare rätt avstämning i luften.
Skrivet av K-G
Andersson
Senast uppdaterad
2008-09-14
Källor: Provisorisk instruktion för flygradiostation
Fr V.
Del 1. Handhavande och skötsel.
|
