|
Denna störkapsel var avsedd att störa fientlig radar med riktad störning
med hög effekt över ett brett frekvensområde. Styrning av kapseln och
aktivering av inställd störmod utfördes av piloten. De tillgängliga
störmodena aktiverades därefter av mottagaren i störkapseln.
Tre störmoder fanns tillgängliga:
1 Vågformsrepetition
Användes för att vilseleda en radar som arbetar med lobrotation för att
hitta vinkeln i höjd och sida till målet. Lobrotation var en
målföljningsmetod för till exempel eldledningsradar för luftvärn (RBS
77) eller siktesradar i ett jaktplan.
Störningen sker genom att antennens rotations-hastighet mäts in och att
sedan en motpuls sänds ut som matchar rotationshastigheten.
Detta får radarn att på nytt söka efter målets läge där det inte finns
och målföljningen blir felaktig eller tappas helt.
2 Vågformsmaskerande störning
Svepstörning med inställbar mittfrekvens och bandbredd.
Frekvensinmätningsutrustning fanns dock ursprungligen inte i kapseln,
men med erfarenhet kunde operatören uppskatta den belysande frekvensen
inom ca 500 MHz.
Brus kunde sändas ut kontinuerligt eller intermittent.
Det fanns också möjlighet att synkronisera intermittensen med ett
roteflygplan via en radiolänk i kapseln för att åstadkomma synkron
glimtstörning. Detta är den klassiska styrningsformen som endast
producerar ett brusmoln kring flygplanet för operatören på en
spaningsradar, ju större moln desto bättre skydd
3 Vågform puls avståndsgrindavhakning
Mottagare i KA kunde triggas av inkommande puls, som då kunde skicka ut
en 0,25 µs lång svarspuls, vars fördröjning kunde varieras.
Kapsel KA användes av naturliga orsaker mycket sparsamt på förband.
KA visades ha otillräcklig bandbredd och klarade dessutom inte av att
störa samtidiga multipla hot. Bland annat av dessa skäl togs
U22 fram som tillverkades under
1981-1988.
Sammanställt av Stig Hertze
Mera information:
Störande
flygutbildning
Ur FlygvapenNytt 1985 nr 1
Källor:
Motmedel inom
flygvapnet 1950–2005
Senast uppdaterat 2019-10-19
|
