|
Allmänt
För
att kunna flyga flygplanet även om kursvisning från ordinarie
flyglägesanläggning blivit ur funktion krävdes en reservanläggning för motsvarande information till föraren..
Alla Viggenflygplanen
AJ/SK37 och
JA37 var därför utrustade med en reservkursanläggning
av en relativt enkel utförande. Utrustningen var i huvudsak utvecklad i
USA och inköptes på uppdrag av Kungliga Flygförvaltningen KFF, senare
Försvarets Materielverk FMV.
Reservkursanläggningens uppgift var att på eget instrument visa
verklig kurs inom vissa flygattityder samt i JA37 ytterligare
information.
Systemets ingående enheter utgjordes av;
-
Kursgyro (L07-003)
-
Kursförstärkare (L07-004)
-
Kurskompensator (L07-005)
-
Kursindikator AJ/SK37
-
Kursindikator JA37 (L07-012)
-
In/Ur-kopplingsknapp
reservkurs. JA37
Uppbyggnad och Funktion
Kursgyrot
och Kursförstärkaren var placerade i flygplanets
fena och arbetade intimt ihop. Kursgyrot bestod av en gyrosnurra
upphängd i två kardaner, vågkardan och kurskardan. Gyromotorn var
växelströmsdriven. Gyrot grundinställdes och övervakades av en magnetisk
detektor som utgjorde kursgivaren och som kände av jordmagnetiska
fältet. Detektorn avgav en spänning som varierade med vinkelavvikelsen
från kompassnorr. Spänningen förstärktes och styrde en vridmotor kurs som
precederade gyrot att alltid peka i magnetiskt norrläge.
För att gyrot skulle visa rätt kurs krävdes att vågkardanen
alltid var i horisontalläge vilket övervakades av en lodpendel. Förelåg
en avvikelse alstrades en spänning som via förstärkaren pålades vridmotor
våg som precederade gyrot till
rätt vågläge.
På kurskardanen fanns ett kurselgon vars utspänning speglade
vinkelskillnaden mellan kurskardanen och gyrots stativ, flygplanets
längdaxel. Spänningen påfördes Kursindikatorns momentelgon som ställde
dennes visare till den aktuella kursriktningen.
Kurskompensatorn hade till uppgift att kompensera för den
magnetiska deviationen hos kursgivaren från interna och omgivande
magnetiska störningar. Enheten bestod därför av mekaniskt justerbara
magneter för justering i samband med verklighetskontroll, så kallad
deviering.
Presentationen
Reservkursindikatorn
i AJ/SK37 utgjordes i princip av ett elgonelement på vars
rotoraxel kursvisaren var fäst. Visaren indikerade kursvinkeln mot ett
fast skala vilken var graderad var tionde grad med siffror var
trettionde grad. Nere till vänster på Kursindikatorn fanns en tryckknapp
för initiering av snabbstabilisering av kursgyrot. Vid momentan
intryckning reste gyrot med 60 grader/sekund tills det nått rätt läge.
Under stabiliseringstiden lyste en lampa i knappen. Längsta tid för
detta förlopp var 3 minuter. Om knappen hölls intryckt hela tiden
erhölls i stället en sådan justering av gyrot att kursfelet efter cirka
30 sekunder var mindre än 5 grader.
Kursindikatorn i JA37 hade dels en normalfunktion i flygplanets
ordinarie Navigeringssystem och dels visade den reservkursanläggningens
uppfattning om flygplanets Egen kurs. Omkopplingen från
normalläget, då kursinformationen kom från TN-systemets plattform
IME gjordes automatiskt om IME indikerade ett internt fel
eller så kunde valet göras manuellt genom tryckning på en knapp RK
till höger om kursindikatorn. Oavsett om RK valts automatiskt av
IME eller manuellt med knappen tändes en lampa i knappen och
förblev tänd tills nytt val tillbaka, automatiskt eller manuellt
gjordes.
På
kursindikatorn presenterades även Kommenderad kurs till vald
destination (brytpunkt eller landningsbas) och Landningsbanans
riktning vid vald landningsbas.
Snabbstabilisering av kursgyrot startade automatiskt 10 sekunder efter
start av anläggningen (generator- eller markströmsinkoppling) vilket
innebar att kursfelet var mindre än 5 grader efter 40 sekunder. Gyrot
kunde även startas manuellt med en knapp SNABBRESN till höger om
indikatorn som vid intryckning startade förloppet med en hastighet av 60
grader/sekund och varade till gyrot var klart.
Skrivet av Göran Hawée
Senast
uppdaterad 2020-01-31
Källor: Beskrivning AJ37 och JA37 del 1
|
