Operativ Tidsperiod   

                 /-----/                   ATE 701
                   /-------/               LME-ATE
                       /----------------/  HP-ATE
                                   /----- -JAS-ATE
---|----|----|----|----|----|----|----|----|--
  1950      1960      1970      1980      1990

HAC-ATE

ATE-historia

Första steget mot autotest

Tidigt insåg FMV, ivrigt påhejade av Lennart Thornström, att enda möjligheten att klara någorlunda acceptabla testtider av flygplan 37 var en rationell testning och därför började man snegla på automatisk test. I framförallt USA och England fanns det industrier som kommit långt med utvecklingen av Autotestare och därför beslöt man att gå vidare med inköp och praktiska prov mot flygplan. Det flygplan som vid denna tidpunkt var mest lämpat att utföra dessa prov på var J35F där viss integration av de olika ingående delsystemen påbörjats.

AUTOTESTARE 701

Oktober 1962 begärde FMV in offert på Autotestare (ATE) från 11 leverantörer enligt en specifikation mot flygplan J35 Draken.

I början av 1963 beställde FMV två olika typer av ATE.

Den ena, som var datorstyrd, beställdes från Hughes Aircraft Company (HAC), USA och den andra, som var sekvensstyrd från hålremsa, från Elliot Brothers Ltd (Elliott), England.

Separat notis om Autotestare 701.

LME-ATE

LME-ATE i Teletestbil 037

LME-ATE

Efter det att provperioden av två typer av ATE (HAC och Elliott) avslutats bestämdes att satsningen i fortsättningen skulle vara datorstyrd ATE för flygplan 37 Viggen.
I december 1964 sändes en offertförfrågan, från FMV, till 8 tänkbara leverantörer av ATE.
ATE´n var specificerad för test av komplett flygplan 37.

Efter offertutvärdering erhöll LME, Miltärdivisionen, en beställning i oktober 1965 på 6 st. ATE.
Projektledare var den senare så kända SJ-generalen Stig Larsson.

Dessa ATE-er installerades dels i Teletestbil 037 (TTB 037) dels på s.k. Teletestplattformar 037 (TTP 037) för användning på SAAB och dåvarande Försökscentralen (FC) för utprovning av testprogram för AJ37 Viggen.

HP-ATE

HP-ATE

Hösten 1968 tillfrågades ett antal tänkbara leverantörer, av Autotestare, att lämna offert på en analog Autotestare 1 (ATE-1) för test av apparater ingående i flygplan AJ37 Viggen

Under offertutvärderingen konstaterades att den av Hewlett Packard (HP) föreslagna lösningen skulle passa väl in även för test av såväl komplett flygplan AJ37 som av apparater ingående i flygplanet.

I december 1968 fick därför HP en förfrågan tillsammans med bl. a. LM Ericsson på en s.k. A-nivå-testare (ATE-A).

Den därefter genomförda offertutvärderingen resulterade i att HP fick sin dittills största enskilda order på 16 st ATE-A och 2 st ATE-1 med option på ytterligare 16 st. ATE-A och 3 st. ATE-1.

ATE-1 modifierades under senare delen av 1970-talet bl. a. genom utbyte av såväl dator som skivminnesenhet samt en hel del instrument för att klara de nya kraven från elektroniken ingående i flygplan JA37.
Eftersom ingreppet i testaren var så omfattande beslutades det också att ändra på benämningen från ATE-1 till ATE-10.

ATE-A levererade från HP skulle därmed ersätta de tidigare levererade från Ericsson ingående i TTB 037 och TTP 037.

Denna order till HP kom sedan att följas av ett stort antal ATE-beställningar under i stort sett en 10-årsperiod.

Testprogramspråket i dessa ATE-er var i huvudsak BASIC.
 

LPA 103

Större bild

JAS-ATE

I och med flygplan JAS39 upphörde FMV:s roll som upphandlare av testutrustning. I stället erhöll Industrigruppen JAS (IGJAS) under ett fastprisavtal ansvaret för uppbyggnad av erforderliga resurser men med insyn från FMV.

En arbetsgrupp med deltagare från samtliga IGJAS-parter samt FMV bildades tidigt för att definiera och anskaffa ett grundkoncept (JAS ATE-konceptet) från vilket olika typer av ATE-er skulle kunna tillverkas för att passa såväl produktionskontroll som underhållsprovning.

För att utröna vilka tänkbara leverantörer som fanns utarbetades fyra specifikationer för fyra olika konfigurationer av ATE-er som gick ut i en offertförfrågan.

De fyra konfigurationerna var:

• LF-ATE (Lågfrekvens) för provning av majoriteten av elektronikenheterna ingående i JAS

• RF-ATE (Radiofrekvens)

• Digital-ATE för provning av de avancerade digitala kretskorten som skulle komma i JAS-elektroniken

• PPU-system (Programproduktionssystem)

Arbetsgruppen genomförde därefter en rundresa till majoriteten av de företag som lämnat offert för att bedöma deras möjligheter att bli en tillförlitlig leverantör under lång tid.

Utvärderingen av offerterna visade att det fanns två vägar att gå. Antingen den analoga vägen eller den digitala.

Huvudprojektledningen för JAS-projektet beslöt att gå den digitala vägen med LME (LPA 103) som underleverantör till FFV som fick det stora ansvaret att komplettera med den analoga instrumenteringen och att bygga såväl analoga system som hybridsystem.
 

Skrivet av Lennart Höglund för Arboga Elektronikhistoriska Förening.
 

Senast uppdaterad 2019-04-14