Historiska notiser 

Koaxialkabeln

Tyskland missade polyeten som isolationsmaterial under fem år. 

 USAAF P51 Mustang

Den 13 maj 1944 klockan 14.17 landade 1:st Lt Eldon Posey USAAF sin Mustang P-51B på Rinkeby flygfält i Skåne Anledningen var bränslebrist efter ett eskortuppdrag över Tyskland. Flygplanet var helt oskadat och vi kan anta att inom några dagar var personal från flygvapnet i färd med att tekniskt undersöka detta nya amerikanska jaktflygplan som var det första som nödlandat oskadat i Sverige.

Den elektronik som de fann ombord var en VHF radio SCR-522, inom flygvapnen senare känd som FR-7 i flygradio-versionen.

 Koaxialkabel före LDPE

LDPE isolerade koaxialkablar

I samband med denna tekniska undersökning av VHF radion var det sannolikt första gången som någon i teamet såg och höll i en böjlig plastisolerad koaxialkabel.

Denna koaxialkabel var isolerad med vad vi i dag kallar LDPE, (Low Density Polyethylene). Polyetenplasten upptäcktes av en händelse hos ICI i England 1933 och utvecklingen av en produktionsmetod för stora volymer påbörjades 1935.

Storskalig tillverkning startades i USA i september 1939.

Polyeten hade uppenbara likheter med guttaperka, som länge använts som bl.a. isolationsmaterial, varför man tidigt undersökte dess isolationsegenskaper.
Polyetenen överträffade alla förväntningar. Förutom mycket hög elektrisk hållfasthet hade den en extremt låg förlustfaktor vid höga frekvenser. Detta var det isolationsmaterial som högfrekvensteknikerna länge hade saknat.

Snart fanns koaxialkablar tillgängliga med 50kV kapacitet även vid höga frekvenser. En dröm för alla radarkonstruktörer.

Under kriget byggdes ett stort antal fabriker för att möta den stora efterfrågan på detta nya isolationsmaterial. 

 
Sterlingbombare

Ett år tidigare, den 2 februari 1943, blev ett engelskt Sterling stigfinnarplan utrustad med den topphemliga 10cm radarn H₂S, nedskjuten i närheten av Rotterdam. Radarhistoriker känner till denna episod, då den första kavitetsmagnetronen föll i tyskarnas händer vid detta tillfälle. De tyska teknikerna förstod initialt inte dess funktion, varför magnetronen, en CV76, fick benämningen Rotterdam Gerät.

Keramiska pärlor

Vad som är mindre känt är att teknikerna som undersökte flygplanvraket, för första gången upptäckte en polyeten-isolerad böjlig koaxialkabel.

Fram till denna tidpunkt hade tyska konstruktörer varit hänvisade till att fixera mittledaren i HF koaxialkablar med keramiska pärlor.

En arbetsgrupp, Arbeitsgemeinschaft Rotterdam (AGR) bildades omedelbart med deltagare från tysk elektronik-industri, med uppdraget att utreda dessa nya upptäckter.

Snart blev det klart att detta nya plastmaterial hade varit i produktion hos I G Farben sedan 1938 under namnet Lupolen.

Alla inblandade hade under fem år totalt missat att undersöka isolationsegenskaperna hos Lupolen! Därmed fick de tyska konstruktörerna inte tillgång till denna vitala komponent som den flexibla koaxialkabeln, under huvuddelen av andra världskriget.

Hur det gick med Mustangen? – Den köptes av det svenska flygvapnet och gavs serienumret 26001.

Hur det gick med den tyska kavitetsmagnetronen – det är en annan historia. 

Mer om koaxkablar

Läs mer om hur en koaxialkabel kan vara uppbyggd för att även fungera som EMP-skydd vid teleanläggningar i den här artikeln.

Källor:

• J26 Mustang De första Mustangerna i Sverige: Nödlandarna

• A Radar history of World War II Lois Brown 

• Institute of Physics Publishing 1999

• Radar Equipment for the Royal Navy  1935-45

• Ed. F.A. Kingsley,  Navy Radar Trust 1995