|
|
|
Basradiosystem för Bas-90 1976 - 2015
Flygvapnets dåvarande Bas-radio var dimensionerat för Bas-60 och när det nya flygbassystemet Bas-90 projekterades stod det klart att det äldre Basradiosystemet inte var lämpligt att använda. Det var ett danskt taxiradiosystem från Storno som utvecklats under andra halvan av 50-talet och hade tagits i operativ drift för Bas-60 1961. Vid det projekterade Bas-90 systemet skulle flygplanen spridas över en stor yta och innehålla fyra landningsbanor samt ha ”fjärrplacerade” sidobaser till sitt förfogande. Mobila rörliga klargöringsgrupper skulle finnas och ett stort markförsvar. Allt detta satte stora krav på det nya Basradiosystemet. Beslut togs om att ta fram utrustning och installera ett provsystem som benämndes Markradiosystem 78P. Huvudbasen var F 18 vid Tullinge och sidobas blev flygbasen vid Strängnäs, se bild nedan. Anbudsinfordran på utrustningen skickades ut den 20/1 1975 och SRA fick uppdraget att leverera utrustningarna. Den 20/6 1976 fick CVA beställning från FMV att medverka som tekniskt stöd vid framtagning av radiosystemet, installera och deltaga vid utprovningen. Provsystemet var i drift fram till 1979.
Under slutet av 1970-talet började arbetet med att bereda den seriemässiga anskaffningen med erfarenheter från Provsystemet. Den 1978-06-01 levererade Flygstabens signaltjänstavdelning till FMV ett PTTEM för ny basradio där bl.a. följande ingick:
Specifikationsframtagning för nytt basradiosystem avslutades 1980 varefter upphandling startade. Basradiosystemet integrerades med Markradiosystem FYL genom att utnyttja samma stativ för installation av mottagare och sändare, gemensam strömförsörjning, antennutrustning mm. Under anbudsutvärderingarna utkristalliserades två företag SRA Sverige och ECOM USA. Utvärderingarna av anbuden utfördes enligt LCC-metoden som innebar att det var den totala kostnaden under en 15-årsperiod med anskaffning, installation och underhåll som avgjorde vilket företag som skulle få materielbeställningen. Det var som dukat för en ”infekterad” process som det också blev. 1980 beställdes materielen för basradiosystemet av SRA Communications uppgående till ca 43 miljoner kronor. (Under produktionstiden lades ca 20 tilläggsbeställningar till SRA/ERA Communications för antalskompletteringar och prestandakompletteringar). Vid årsskiftet 1980/81 Började SRA att leverera de första prototyperna. CVA hade fått en fastprisbeställning för att utföra prototypkontrollerna i Arboga som var mycket omfattande och som bestod av verifiering av enheterna mot specifikationens krav såväl elektriskt som miljömässigt. Under 1984 började serieleveranserna av basradioutrustningarna och som avslutades med diverse extrabeställningar 1989. Under senare delen av 1980-talet tillkom behov av ytterligare bärbar utrustning som substitut för RA 138 vilket blev RA 139. Under mitten på 80-talet uppstod ett behov av krypterad radio inom marinen vilket gav upphov till tillägg för marint behov bl.a. i samband med ubåtsincidenter. Som installatör av Basradiosystemet utsågs ”CVA”. Det var en stor arbetsuppgift med installationer på samtliga flottiljer och flygbaser. Basradiosystemet förmedlade det markbundna radiosambandet på Bas-90 samt mellan huvudbas och sidobaser. Vid strilanläggningar användes basradio i samband med bevakningstjänst Basradiosystemet bestod av:
Radiosystemet levererades med ett stort antal enheter:
Det följande visar Basradiosystemets funktioner Basradiosystemet är indelat i två frekvensband:
I KC fanns de fasta manöverplatserna samt mottagare och i en plasthydda sändarutrustningen.
Basradio i TLF och hos Klargörningschefen.
Basradions lokal- och distansreläfunktion
Telefonfunktion Fordonsinstallation
Basradioenheter. Detaljerad beskrivning av Basradion finns i beskrivning ”Basradioutrustning M7773-262370” med utförliga beskrivningar av System, Funktion och apparater. Beskrivningen finns tillgänglig vid Krigsarkivets bibliotek.
Radiostation 738 Sändtagare RA 538 Radiostation 738 är en frekvensmodulerad flerkanals syntesstyrd radiostation på frekvensbanden 140 MHz (för reläfunktionerna) och 150 MHz (för radiosamband inom Bas). Uteffekt 25 W, kanalavstånd 25 kHz, anslutning av krypto. Sändtagare RA 538 är en mobil radiostation som med olika kassetter installerades i fordon, bordstationer och i manöverbord. Den användes även som bärbar radio. Frekvensområdet 150 MHz bandet, 36 kanaler, kanalseparation 25 kHz, uteffekt 10 W, kryptoanslutning.
Centralenhet Krypteringsapparat SR-810 Centralenheten var Basradiosystemets centrala del som förmedlade informationen mellan BEMA och radiokanalerna mm. Kryptobetjäningsenheten KRYBE fanns bl.a. vid Klarled-positionen i KC och var ansluten mellan Centralenheten och BEMA. Krypterad trafik upprättades på huvudkanalerna (kanal 1-3)
BETJ/MAN-enhet BEMA Vid varje operatörsplats fanns en ”Betjäningsmanöverenhet” BEMA för val av radiokanal, trafikmod, nyckling mm. Med denna enhet betjänades och manövrerades Radio, Telefon, Interfon och Talregistrering. BEMA innehöll en mikroprocessor, som i samarbete med Centralenheten kopplar upp LF-vägar, tänder indikeringar och övervakar systemet.
Radiostation RA 138. Sändtagare RA 139
Radiostation RA 138 var en liten bärbar batteridriven radiostation som hade många användare inom Flygbas-90. Den kunde användas med Monofonkrypto 811, uteffekt 0,8 W. Sändtagare RA 139 blev en kompletteringsanskaffning till Radiosändare RA 138. Behovet ökade för små bärbara sändtagare på Bas-90. 2757 st. RA-138 hade anskaffats och 2605 st RA-139 beställdes i en tilläggsanskaffning. Det var en handburen mikrodatorstyrd radio på VHF bandet. Radiostationen programmerades från en speciell programmeringsenhet. På radioenhetens front fanns ett tangentbord med vars hjälp selektiv uppkallning kunde göras. Frekvensområdet var 150-174 MHz, uteffekt 03W/2W. Ursprungligen avsågs att ny Basradio skulle ha en livslängd till ca 1996. Vid denna tidpunkt önskades att en utredning med sikte på ¨gångtidsförlängning” till 2005 utfördes. I samband med en omarbetning av UHP-S har ytterligare en gångtidsutredning genomförts med syfte till förlängning fram till ca 2010. Denna förlängning bedöms som möjlig om överskottsmateriel kunde nyttjas som reservdelar. De försvarsneddragningar som Riksdagen beslutade om under 2000-talet med reducering av flygflottiljer och krigsbaser resulterade i ett stort överskott av Basradioutrustningar som möjliggjorde denna livstidsförlängning. Den nya Basradion blev ett bra radiosystem som med marginal fyllde sin uppsatta funktion. Det avvecklades 2015. Intresserade kan hitta dokument mm på FHT arkiv 1062 vid Krigsarkivet. Mer att läsa: Utprovningsövning Moses Skrivet av Arne Larsson Senast uppdaterat: 2025-05-08
|
