Kort beskrivning
Under krigsåren utgjordes
flygvapnets radiostationer av utrustningar på långvågs- och
kortvågsbanden. På långvåg användes telegrafi och på kortvåg telefoni.
1943 nödlandade några
amerikanska flygplan av typ Mustang i Sverige. De var bestyckade med
radiostationer på UK-bandet (det som senare kallades VHF) inom
frekvensområdet 100-156 Mp/s. Radiostationerna väckte mycket stort
intresse främst genom dess talkvalité och funktionssäkerhet relativt de
befintliga äldre radiosystemen.
I ett PM från 8/10 1946
meddelar Flygattachén i Washington att svenska flygvapnet kan få köpa
dylika radiostationer från USA surpluslager i Europa för ett pris icke
överstigande 5000$ per enhet samt att det var bråttom för annars kommer
de att säljas till andra länder. Vid en föredragning för SCFF samma dag
telegrafbeställs 17 radiostationer till priset 85000$. Kursen är 3,60
kr för 1$. En tullkostnad på 10% tillkom.
Denna grundtyp av radio
anskaffades för såväl flyg- som markbruk i ett mycket stort antal
stationer. Flygplansversionen benämndes Flygradio Fr-7.
Som markstation benämndes
de olika varianterna enligt följande:
Utöver detta fanns
mottagarna i pejlstation Fmrp V
I en skrivelse från KFF
Materielavdelning av den 23/10 1950 anges att 573 radiokanaler inköpts
för flygtrafikledning och stridsledningsändamål. Till detta kommer ett
stort antal flygradiostationer.
Fmr-5 var ett stort
tekniskt lyft för flygvapnet och radiostationerna fanns kvar en bit in
på 60-talet. Skrivet av Arne Larsson Uppdaterad 2019-04-23
Läs mer:
Beskrivning Fr-7 och Fmr-5 från 1950. (pdf-fil 34MB) |
