|
Pejlantennen
Överst antennen för kommunikation
Pejlantennen utförande
Större bild
Antenndiagram
FMRP-5 Kraftaggregat
|
I samband med att de första
Mustangerna landade på F16 våren 1945 aktualiserades behovet av
pejlutrustning för det helt nya frekvensområdet, 100 till 150 MHz, då
betecknat UK- frekvensområdet.
Flygplanen var utrustade med en USA-tillverkad sändtagare SCR-522-A. En
roterande omformare försåg SM-enheten med nödvändig strömförsörjning
från flygplanets el-system. I detta utförande fick denna flygradio
beteckningen FR-7.
För markanvändning vid F16 löstes inledningsvis strömförsörjningen
provisoriskt.
Senare tillverkades en nätansluten kraftenhet av ASEA. Detta utförande
fick beteckning FMRP-5 (Fast Markradio Pejl).
Behovet vid F16 av pejlutrustningar för detta nya frekvensområde löstes
inledningsvis lokalt.
Elmästaren vid flottiljverkstaden Martin Hjulin, utvecklade flygvapnets
första VHF-pejl för trafikledarna på F16.
Mer om detta
här.
Hjulin-pejlen vidareutvecklades i flygvapnet till FMRP-5 som
tillverkades vid CVA i ett transportabelt utförande, TMRP-5.
Genom att pejlantennen manövrerades manuellt kom FMR-5 och dess
efterföljare FMRP-7 att benämnas handpejlar.
Vid flottiljerna fanns normalt en markpejl i TL-tornet och en i separat
pejlcentral. Dessa pejlar gav möjlighet till krysspejling och därmed
fastställa positionen för det aktuella flygplanet, en central uppgift
för pejlverksamheten.
Skrivet av Stig Hertze
Källor:
Beskrivning Markradiopejl Vc
SCR-522-A, Originalbeskrivning (eng) för FR-7
Om
Juhlin-pejlen Ur Boken Vingar över Uppland
Senast uppdaterat 2018-03-26
|
