Operativ Tidsperiod

 

 

 

Fast markradiopejl Fmrp-V
 

Fast och transportabel Markradiopejl FMRP-5, TMRP-5
 

 

J 26 Mustang  

 

 

Pejlbuss

 

 

Pejlantennen utförande
Större bild

 

 


Antenndiagram

 

 

FMRP-5 Kraftaggregat

 

 

Karl ”Kalle” Gardh CVA installerar pejlantenner.

 

 

I samband med att de första Mustangerna landade på F16 våren 1945 aktualiserades behovet av radio för det helt nya frekvensområdet, 100 till 150 MHz, då betecknat UK- frekvensområdet senare VHF. I flygplanen fanns den USA-tillverkade sändtagaren SCR-522-A. Sverige hade under de sista krigsåren försökt att få köpa dessa men fått blankt NEJ! Men nu fanns det tusentals av dessa i Västmakternas surplus förråd fritt att köpa för intresserade länder. Under de följande åren köpte Sverige in c:a 2000 sändtagare som kom med anpassningsutrustningar att användas i ett stort antal olika applikationer.

Som markradioutrustning fick den benämningen Fmr-V, som radio i flygplan FR-7 och som markpejl Fmrp-V.
En av de första iordningsställda J 26 Mustang vid F 1 levererades 1945 till F 16. Flygplanet saknade vid denna tidpunktnavigationsutrustning varför det inte alltid var lätt att ”hitta hem”.

Elektromästare Martin Julin vid signalverkstaden på avdelning 6 vid F 16 konstruerade en VHF-pejl bestående av mottagaren i SCR-522-A och ett antennsystem uppburet av träribbor. Pejlantennen var en vridbar riktantenn. Riktverkan uppnåddes genom att de fyra dipolerna geometriskt var placerade på särskilt sätt och genom att spänningarna från de fyra dipolerna kombineras i givna faslägen, vilket åstadkommes genom lämplig längd på ledningarna från den gemensamma matningspunkten.

Julin-pejlen vidareutvecklades i flygvapnet till FMRP-5 som också tillverkades i ett transportabelt utförande, Tmrp-5.
Genom att pejlantennen manövrerades manuellt kom Fmrp-5 och dess efterföljare att benämnas handpejlar.

 

Med hjälp av pejlen kunde man nu utföra molngenomgångar och inflygning för landning.

 

Bilderna nedan visar när Julin provar sin framtagna pejlutrustning, den modifierade Fmrp-V antennen samt ratten som pejloperatören vred.

 

         

Julin med sin utvecklade Fmrp-V antenn

 

Vid flottiljerna fanns normalt en markpejl i TL-tornet och en i Radio och pejlcentralen. Dessa pejlar uppgavs ge möjlighet till krysspejling och därmed fastställa positionen för det aktuella flygplanet, en central uppgift för pejlverksamheten.

Samma pejl och antenn användes i den mobila pejlbussen under benämningen Tmrp-V.

 

Skrivet av: Stig Hertze

Uppdaterad 2025-12-02 av Arne Larsson


Källor:
Beskrivning Markradiopejl Vc
SCR-522-A, Originalbeskrivning (eng) för FR-7
Om Juhlin-pejlen Ur Boken Vingar över Uppland
Dokument vid Krigsarkivet


Senast uppdaterat 2025-12-06