Stationen kallades även automatpejl och fanns i två varianter 406A
respektive 406B.
Pejlen
användes att från marken pejla in flygplan som sände inom
frekvensområdet 102,24 – 147,51 MHz
Mottagaren var en modifierad flygradiomottagare (Fr-12). Det var möjligt
att ställa in 504 olika kristallstyrda frekvenser med två vred på
indikatorstationens panel. Full känslighet erhölls inom frekvensområdet
110 – 147,51 MHz och något reducerad känslighet inom området 102,24 –
110 MHz.
Bäringsindikering presenterades i form av en bild av antennens
strålningsdiagram på ett katodstrålerör. Detta blev en c:a 20° bred
cigarrformad lob samt ett indikeringsstreck genom mitten av denna lob.
Över skärmen fanns en genomsynlig skala graderad i både bäring och
kontrabäring
Pejlnoggrannheten
var ± 1,5°.
Antennen hade en stark riktningsverkan och bestod av två system om sex
halvvågsantenner placerade på var sin sida av en gemensam
reflektormatta.
Antennen roterade med ett varv på tre sekunder.
Hjälpantennen var en halvvågs rundstrålande paraplyantenn med
transformator.
Stationen kunde installeras fast i hydda eller transportabel på ett släp
Sammanställt av: K-G Andersson
Senast uppdaterad:
2018-02-28
Källor:
Krigsarkivet
Läs mer:
Beskrivning exkl. bilagor. (Stor pdf-fil 50MB) |