Klicka här för att komma till AEF:s Startsida! 


Operativ Tidsperiod

 

 

 

Kommandoplatsbil, Kpl-bil

 

 

 

Kpl-bil

Kpl-bil

 

 

 

 

TL-expeditionsplats i kupolen

TL-expeditionsplats i kupolen

 

 

 

 

KPL Pejlplats

KPL Pejlplats

 

 

 

 

Trafikledarens placering

Trafikledarens placering

 

Bakgrund.

Under början av 50-talet uppstod ett behov av att på ett bättre sätt kunna utföra flygtrafikledning vid krigsflygplatserna än från de då nyttjade Tmr-IX bilarna.

 

Vid flottiljflygplatserna hade speciella kommandocentraler (KC) uppförts på kanslibyggnadernas tak från vilka flygtrafikledning utfördes. (Dessa kom senare att benämnas TWR). Behovet vid krigsflygfälten var stort och det väckte stor irritation att det inte hade gått att lösa.

 

Sven-Evert Sörelius då anställd vid KFF radiobyrå berättar:

”Jag var på en föredragning hos General Bengt Nordenskiöld som under mötet visade mycket stor irritation över att flygtrafikledningen vid krigsflygplatserna efter en mycket lång tids utredande ännu inte kunnat lösas. Jag informerade om att jag i mekano byggt en modell som skulle kunna lösa behovet. Nordenskiöld beordrade mig att omgående gå och hämta modellen. Jag hämtade modellen och redogjorde för hur jag tänkt mig den tekniska lösningen och den operativa funktionen. Vid sittande bord säger Nordenskiöld ”Så här ska det vara, verkställ”.

Ett antal Tmr-IX bussar hade friställts med anledning av att radioutrustningarna tagits ut för fasta installationer. Bussarna var lämpliga att installera radio, telefon och pejl i och mitt förslag hade en glaskupa på taket för att ge en biträdande trafikledare fri sikt runt horisonten.”

 

Utveckling och leverans

Ett underlag utarbetades helt enligt S-E Sörelius förslag och utprovning startar under 1954 varefter en modell beställs av CVA den 10 maj 1955. Den 7 februari offererar CVA mtrl och installation av kommunikations- och navigationsutrustning i en prototyp och nio serievagnar till en total summa av 90 000 kr. Som leveranstid anges att prototypen redan är levererad, två fordon är klara och att resterande beräknas att levereras med en KPL var tredje vecka. Beställning läggs den 7 mars 1956.

 

Uppbyggnad

Kpl-bilen är uppbyggd i en modifierad Tmr-IX-bil och innehåller telefon-, radio-, pejl- och trafikledarutrustning. Kraftförsörjningen sker i första hand från nätet och i andra hand från ett kraftaggregat typ l3A som kan anslutas till bilen och ständigt följer med denna.

 

I Kpl-bilen finns fem expeditionsplatser vilka besätts av trafikledare (TL), biträdande trafikledare (BITR), vakthavande officer (VO), luftvärnsofficer (LV) och kartritare (KRIT).

 

Telefonutrustningen är avsedd att anslutas till den ledningsslinga som finns runt vissa flygfält. Telefonförbindelse kan upprätthållas med högre centraler, med olika delar av den egna flottiljen och med allmänna telefonnätet. Dessutom finns det manöverledningar för flygfältsbelysning och eventuellt trafikljus. Lufor kan fås på tråd eller per radio.

Utrustningen är gjord för central- och lokalbatterisystem.

 

Kommunikationsradion består av fyra Fmr-V-stationer som kan betjänas från tre olika platser i kommandorummet; TL, BITR och VO. Stationerna är avsedda för dubbelriktad telefonförbindelse mellan Kpl och flygplan. Två av mottagarna kan användas som reservmottagare för markradiopejlen Fmrp-7b.

 

Varje station har fyra kristallstyrda frekvenser inom området 100-156 MHz. De fyra frekvenserna benämns kanal Adam, Bertil, Cesar och David

 

Mottagarutrustningen består av en markradiomottagare (Mrm-6b) och en rundradiomottagare (2553V) med gemensam antenn och antennförstärkare (FAT-242). Markradiomottagaren är avsedd för enkelriktad radioförbindelse mellan Lfc och Kpl om trådförbindelserna inte fungerar och rundradiomottagaren för mottagning av radiolufor vid avbrott på trådlufor.

 

Mottagarantennen är 4 m lång och består av ett vertikalt, tvådelat aluminiumrör med en diameter av 3 cm. Antennen sitter på det vänstra fästet framför kupolen på fordonets tak.

 

Radiopejl Fmrp-7 är avsedd för pejling från marken mot flygplan som sänder inom frekvensområdet 102,24-147,51 MHz. Pejlanläggningen sköts helt från fordonet. Mottagaren kan ställas in på 252 kristallstyrda frekvenser inom frekvensområdet ovan.

 

Pejlmottagaren är samma typ av mottagare som finns i Flygradio Fr-12

 

CVA:s roll

CVA provinstallerade ett fordon med radio-, telefon- och pejlutrustning  samt var aktiva med utprovningen. När provutrustningen utprovats tog CVA fram installationsunderlag och installerade ovannämnd utrustning i en prototyp och nio seriefordon.

CVA var tekniskt underhållsstöd för KPL-bilarna samt central verkstad för teleutrustningen.

 

Tekniska data

Fordonet

 

   Chassi Scania-Vabis typ 8116

 

   Kaross Hägglund & Söner

 

   Motor Scania-Vabis typ 1664

 

Radio VHF

 

   Frekvensområde

100-156 MHz

   Kanaler

4 x 4 = 16

   Kanalavstånd

180 kHz

   Vågtyp

A2och A3

   Modulering

AM

   Antenn

Kvartvågs med jordplan

Mottagare Mrm-6b

 

  Frekvensområden

200-400 kHz

 

540-1160 kHz

 

1160-2500 kHz

 

2,5-5 MHz

 

5-10 MHz

   Vågtyp

A1, A2 och A3

Rundradiomottagare 2553V

 

   Våglängdsområden

AM 2000-690 m

 

588-185 m

 

200-67 m

 

52-18 m

 

FM 80-100 MHz

Pejl Fmrp-7

 

   Frekvensområde

102,24-147,42 MHz

   Kanalantal

252 st

   Kanalavstånd

180 kHz

   Pejlnoggrannhet

C:a 3 grd

   Pejlmottagare

Mrm-12p

 

Skrivet av: Arne Larsson AEF

 

Källor:

Dokument vid Krigsarkivet och personliga minnen
 

Senast uppdaterad: 2018-04-25