|
När Sveriges första nattjaktflygplan J30 Mosquito (1948-53) tillfördes
F1 i Västerås anskaffades en engelsk utrustning som hjälpmedel för
landning och navigering. Nattjaktflygplanet levererades med bland annat
Navigationsutrustningen SCR 729 som arbetade mot två typer av
markstationer eller fyrar. Den ena för avståndsnavigering kallad EUREKA
(grekiska ordet för ”Jag har hittat det” och den andra för inflygning
mot landningsbanan kallad BABS (Beam Approach Beacon Signal). Systemet
utvecklades i Storbritannien vid Telecommunications Research
Establishment.
Rebecca var benämningen på Radarnavigeringssystemet i fpl. som hade den
svenska benämningen PN-53 som samverkade med markutrustningarna Radarfyr
EUREKA PN-51 och Landningsfyren BABS. Detta system med PN-53 och
markfyrarna, möjliggjorde navigering och säkra landningar i mörker och
vid dålig sikt, en nödvändighet för ett nattjaktförband. Rebecca bestod
av en mottagare, en sändare och en indikator som presenterade
informationen från BABS och Eureka. Namnet "Rebecca" kommer från frasen
"Igenkänning av fyrar".
Vid landning sände stationen ut pulser liksom vid navigering men
mottagande station Babs, tog bara emot pulser i en smal lob utefter
landningsbanans förlängning. Svaret gavs växelvis i två lober, en till
vänster och en till höger om banans symmetrilinje. Pulserna var av olika
längd i de båda loberna vilket medförde att det gick att avgöra
flygplanets läge i förhållande till landningsbanan.
Den första produktionen av Eureka/Rebecca startade 1943 och systemet
användes först för att släppa ner förnödenheter till motståndsmän i det
ockuperade Europa. Med tiden tillkom ett antal andra användningsområden,
bland annat blindbombning, inflygning till flygfält och som ett
hjälpmedel för blindlandning i BABS-formen (Beam Approach Beacon Signal)
Navigeringsfyr PN-51
(Eureka) och landningsfyren som kallades för BABS var föregångarna
till det av svenska Philips konstruerade och tillverkade utrustningarna
PN-60 (navigeringsfyr) och landningsradar PN-52
EUREKA/Babs systemen var helt nytt i Sverige
och den 9/2 1949 placerade CVA 4 personer på F1 för att bygga upp en
serviceverkstad för de nya utrustningarna och de fick även uppdraget att
installera och driftsätta det nya landningssystemet.
Bernt ”Macke” Edin,
som var en av de fyra, berättar:
” 9/2 1949 till september
1951 lånades jag, Rune Erlandsson, Sven Larsson och Edbom ut till F1 för
att bl.a. hjälpa till med de nya jaktflygplanen. På flygplatsen fanns
markutrustningarna Eureka/ BABS, föregångare till bl.a. ILS. De var
svåra att trimma. Jag upptäckte att utrustningen vid Västerås var
feltrimmad mot en självsvängning. Jag hittade oscillatorsignalen och
fick till stationen. Min kollega var en ingenjör från Stockholm. Vi gick
och fikade samt ringde till Torsten Bergens i Stockholm och rapporterade
att utrustningen fungerade. Bergens blev mycket intresserad och sa att
han skulle komma omgående med ett flygplan och personligen landa med
hjälp av Eureka och BABS. Under fikat avlägsnade sig min kollega. När
jag kom ut till utrustningen sa kollegan att han gjort litet
finjusteringar. Jag blev både besviken och misstänksam vilket
resulterade i att jag drog mig undan när Bergens landade. Mycket
riktigt, kollegan hade justerat in utrustningen på självsvängningen igen
och Bergens hade fått göra en visuell landning. Mycket arg klargjorde
Bergens det olämpliga i att kalla dit en så upptagen person som han på
felaktiga grunder, utskällningen var kraftig”.
Torsten
Bergens var vid detta tillfälle byråingenjör vid Utrustningsbyråns
Elektriska sektionen vid KFF. Han blev senare byråchef på KFF
Flygelektro och var en mycket auktoritär person
inom KFF som med pondus förde sitt ledarskap. Han blev medlem i
Krigsvetenskapsakademin och tilldelades Tulinmedaljen för sina
konstruktiva insatser. När han lämnade KFF fick han följande vitsord av
chefen KFF Lars Brising:
”Bergens har stor arbetsförmåga, han fordrar
mycket av sina medarbetare, mycket av sina motparter och lika mycket av
sig själv”.
Det var alltså ingen lätt person som flög till Västerås för att landa
med hjälp av den nya utrustningen och som lindrigt sagt blev en flopp.
Det är förståeligt att Macke Edin pratade om detta under årtionden.
När Bernt ”Macke” Edin började att arbeta med Radarstation ER-IIIB fick
han fototillstånd (för att dokumentera installationen mm) som aldrig
blev indraget och han betraktade det som permanent. Han använde det
under årtionden och tog historiskt ”oersättliga bilder” som han gjorde
egna kommentarer till. Bilden visar BABS-stationen vid installationen i
Västerås.
Dåvarande kaptenen Sven-Olof Olson och
sedermera C FV har skrivit följande om landning i dåligt väder med hjälp
av Landningsfyr BABS.
”Under nattjakt epoken lärde vi oss verkligen
att flyga och landa i dåligt väder. Det var ytterst sällan som
flygningen inställdes av väderskäl. En bidragande orsak var den långa
aktionstiden främst hos J 30 men även J 33. En annan var bra
landningshjälpmedel.
Den förhärskande landningsmetoden var BABS (Beam
Approach Beacon System), senare utvecklad till den svenska
BARBRO-metoden. Landningsradarn på marken utsände mot
landningsriktningen två ovala lober med en gemensam del i mitten
täckande själva inflygningslinjen eller grundlinjen. I flygplanet
indikerades på navigeringsradarn, som satt obekvämt inplacerad bredvid
navigatören, avstånd samt i vilken lob flygplanet befann sig ena loben
en bred markering =streck, i den andra en smal = punkt. Indikeringarna
var lika långa befann sig flygplanet på grundlinjen. Höjden bestämdes av
föraren som en funktion av avståndet. Genom att navigatören läste
exempelvis ”streck två, avstånd fyra”, fick föraren en uppfattning om
var flygplanet befann sig och vilka kurskorrektioner, som erfordrades.
Navigatören var även här förarens öga och metoden fungerade utmärkt”.
Troligen passade inte BABS in i det svenska
systemet varför det inte fick någon PN benämning utan Svenska Phillips
fick i uppdrag att utveckla en ny landningsfyr som fick benämningen
PN-52 Barbro som var flygvapnets Landningsfyr under 45 år (1954 – 2000).
Skrivet av: Arne Larsson
Senast uppdaterad: 2025-11-07
|
