Underhållsfilosofi för Kommunikationsutrustningar i FTN

Av Bo Björklund 2022-09-25.

1960  och 1970-talen.

Periodiskt underhåll

Tidigare under 60- och 70-talet så skedde underhållet av kommunikationsutrustningar i FTN (tidigare benämnt FFRL) med periodiskt underhåll som utfördes av underhållspersonal på anläggningar runt om i landet. Hur ofta underhållsinsatserna utfördes berodde på resultatet av driftsäkerheten i den underhållsanalys som tagits fram för varje utrustning. Underhållsinsatserna kunde vara att trimma in frekvensen i sändare och mottagare, som ibland kunde driva iväg utanför specificerat område eller byta elektronrör som utrustningarna var bestyckade med innan transistorn blev aktuell. Transistorn var oftast stabilare och mera underhållsfri än elektronrören var för signaler med höga frekvenser.
Underhållsinsatserna var oftast trafikhindrande och kunde pågå under ett antal timmar eller dagar ibland beroende på underhållets storlek.

Funktionsinriktat och felavhjälpande underhåll

I slutet på 70-talet så gick man från periodiskt underhåll och införde funktionsinriktat underhåll på utrustningarna. Orsaken till detta var dels att utrustningarna blivit mera driftsäkra, dels för att på detta sätt införa kostnadsbesparande åtgärder, samt de alltmer ökande kraven på kontinuerlig drift.
Tekniken hade nu också kommit så långt att utrustningarna mer och mer övervakades av inbyggda larmkretsar. Vid ett fel i utrustningen kunde de inbyggda larmkretsarna via reläutgångar skicka jordslutningar till en Fjärrövervakningsutrustning FÖ som var installerad intill utrustningen. FÖ-utrustningen var i sin tur ansluten till ett larminsamlingsnät som var kopplat till ett par Teledriftcentraler TDC i landet. Där registrerades alla typer av fellarm i ett Larmhanteringsprogram LH vilket kontinuerligt skrev ut larmen på en printerremsa som personalen kunde kontrollera och avläsa. Om det var kritiska larm (A-larm) så kontaktades underhållspersonal för det drabbade området.

Förutom att teknikutvecklingen ökade driftsäkerheten så ville man ytterligare minska underhållskostnaderna för FTN. Därför utvecklades under 1970-talet en ny och epokgörande metod för underhållet. Målet var att nå en driftsäkerhet i nätet på 98 % med befintliga underhållsresurser även för den planerade utbyggnaden, som på några års sikt skulle fördubbla antalet kanalkilometer.

Den nya underhållsmetoden kallad ”U-länk 75”, med funktionsinriktat underhåll, infördes 1978 och innebar att trafikhindrande tillsyner på utrustningarna ersattes med kvalitetsmätningar på förbindelser och trafikfunktioner.

1990-talet

Teledriftcentraler TDC

På 90-talet så började man på FTN-anläggningar att ansluta utrustningarnas inbyggda övervakningsgränssnitt till TDC via det landsomfattande Driftdatanätet DDN. Det sker genom att driftsättaren konfigurerar en IP-adress i utrustningen som kommunicerar med övervakningsutrustningen i TDC. Från TDC kan personalen fjärrmässigt övervaka fellarmar, kontinuerligt utföra kvalitetsmätningar, utföra felsökning genom slingbildning i utrustningen samt även ändra parametrar i de mera moderna utrustningarna. Exempel på parametrar som kan ändras är sändarnas uteffekt eller frekvens samt vissa korskopplingar av trafikkanaler.

Driftdatanätet DDN

Driftdatanätet DDN är ett FTN-internt datakommunikationsnät för fjärrstyrning/fjärrkonfiguration av system och nätelement NE inom FTN samt för överföring av statusinformation och teknisk-driftdata.

I FTN installerades, under 1990-talet, materiel och system som erbjöd högre grad av fjärrmanövrerbarhet än vad som tidigare varit fallet. I och med detta växte behovet av ett datakommunikationsnät som kunde transportera data från utrustningar på FTN-anläggningar till drift- och övervakningssystem på teledriftcentralerna TDC och vice versa. DDN byggdes för att möta detta behov.

Tekniskt består DDN av en mängd noder som är anslutna sinsemellan med så kallade trunkar. Noderna har till uppgift att ”samla in” och förmedla managementdata från NE och system på FTN-anläggningar till drift- och övervakningssystem på TDC.

I syfte att åstadkomma kortast möjliga väg i nätet mellan övervakad utrustning och teledriftcentral har DDN en hierarkisk uppbyggnad, bestående av tre nätdelar (nationellt stamnät, regionala stamnät och lokala anläggningsbundna nät).

Samtliga länkar (trunkar) i DDN är trafikskyddade med kryptoapparat PPK530. Trafiken hanteras dock i klartext i DDN noden.