Klicka här för att komma till AEF:s Startsida!


Aktuell tidsperiod   

 

 Berlinblockaden

 

Luftbro försörjer Berlins två miljoner invånare
 

Den amerikanske Generalen Lucius Clay amerikansk militärguvernör



Inflygningskorridorerna till Berlin



B-29 som avskräckningsvapen



Inflygning med förväntan 
Ibland kom godis från skyn
 

 


Ett flygplan landar varje minut

 


De gav sina liv för Berlins frihet under tjänstgöring vid luftbron

 

 

Berlinblockaden var den första allvarliga direkta konflikten mellan stormakterna under det kalla kriget.

Detta skedde i en tid av stor oro i Europa. Sovjetunionens europapolitik var offensiv, med förslag till non-aggressionspakter med Norge och Finland. Pragkuppen hade skakat om västmakterna. Kommunistpartierna i Frankrike och Italien var en del i regeringskoalitioner. I Polen hade en kommunistisk regering tillträtt.

Inledande sonderingar pågick i väst för att vidareutveckla Brysselpakten och knyta USA starkare till Europas försvar. Om ett Skandinaviskt försvarsförbund förhandlades i Norden.

 

 

Berlinkrisen hade sitt ursprung i fredsuppgörelsen mellan segrarmakterna. Berlin, symbolen för Nazityskland, delades då mellan de fyra segrarmakterna, trots att staden låg innesluten i den sovjetiska ockupationszonen.

Den tändande gnistan var västmakternas införande av en ny valuta, D-marken den 20 juni 1948 trots starkt motstånd från Sovjetunionen. Den nya valutan ansågs av västmakterna nödvändigt för att skydda västra Tyskland från en andra våg av hyperinflation, stoppa den galopperande byteshandeln och svarta marknaden.

 

De sovjetiska myndigheterna tog valutafrågan på stort allvar och såg införandet av D-marken som en provokation och agerade för att eliminera västmakternas närvaro i Berlin
Två dagar efter införandet av den nya valutan, avbröt följaktligen Sovjetunionen alla kommunikationer mellan Västberlin och västra Tyskland utom i luftkorridorerna. Syftet var att tvinga väst till en mjukare hållning i sin Tysklandspolitik.

Den amerikanske Generalen Lucius Clay, militärguvernör i Tyskland, berömd för sitt motstånd mot det kollektiva bestraffningsprojektet som utgjordes av Morgenthau planen, beordrade på eget initiativ flygfrakt av kol och livsmedel till Berlin följande dag. Detta initiativ utvecklades under ett antal dagar till vad som kom att kallas Luftbron till Berlin.

 

Den 28 juni klargjorde president Truman, sitt stöd till general Clays initiativ, med uttalandet

 

 ”Att överge Berlin var uteslutet.
Vi kommer inte att överge dessa människor”

 

Han beslutade dessutom att sextio B-29 bombflygplan, skulle stationeras på brittiska flygbaser för att visa Sovjetunionen att västmakterna tog den uppkomna situationen på största allvar.

Västmakternas motåtgärd avsåg att säkerställa försörjningen av Västberlins drygt två miljoner invånare genom denna luftbro. Under mer än ett år flögs alla förnödenheter till Västberlin dygnet om.
En organisatorisk triumf, med en flygintensitet upp till ett plan per minut. Dessutom en demonstration att Västberlin aldrig skulle överges av västvärlden.
Med luftbron flögs totalt 2 326 406 ton förnödenheter med 278228 flygplanturer fram till dess avslutning i september 1949.
Blockaden medförde att Västberlin knöts närmare västmakterna, som våren 1949 slog samman sina ockupationszoner till vad som senare under året blev Västtyskland.

Den 1 maj 1949 hävde Sovjetunionen blockaden, utan att ha uppnått sina syften. Sovjetunionen hade sedan länge insett vilken prestigeförlust luftbron förorsakat dem
Försöket att svälta ut 2,2 miljoner människor i Västberlin hade misslyckats.

 

 

Se en En historisk engelsk film på c:a 10 min.

 

 

Vill du veta mera om viktiga händelser under det kalla kriget?

 

Uppdaterad 2015-06-04

 

 

Källor:  

Världen efter 1945. Philip Bell, Prisma

Cold War Isaacs & Downing Abacus 2008
Encyclopedia Britannia 2010
George C Marshall, Harold Faber, Ariel Book

Harry S Truman Library