|
Dresden i ruiner
Offer
Mottagarländerna
|
Amerikansk biståndsplan för att snabbt möjliggöra en återuppbyggnad av Europa efter andra världskriget.
Marshallplanen mottogs positivt i Västeuropa, medan Sovjetunionen ställde sig avvisande. De östeuropeiska staterna och Finland avböjde medverkan, efter kraftiga påtryckningar från Sovjetunionen.
Planen kan ses som en uppföljning av Trumandoktrinen för att hindra kommunismens spridning i Europa. Men hade framför allt rollen av att förhindra en ekonomisk depression i Europa som befann sig i en djup kris efter andra världskrigets ödeläggelse.
För att koordinera hjälpprogrammet på europeisk nivå bildades OEEC, som därmed blev det första steget mot en ekonomisk integration i Västeuropa.
Europa efter sex års krig Efter fredsslutet i maj 1945 stod Västeuropa inför
en allvarlig ekonomisk och social kris. Vintern 1946 -1947 hade
varit osedvanligt sträng, och skördarna 1947 hotade att bli små. I
Frankrike minskades den dagliga brödransonen från 300 till 250 gram.
Livsmedelsransoneringen i Storbritannien var striktare än under kriget.
Västeuropa led av utmattning efter sex år av krig och två hårda års kamp
efter kriget. Detta utan synbarliga resultat som kunde inge framtidstro
hos befolkningarna.
I ett tal den 5 juni 1947 vid Harvarduniversitetet berörde den
amerikanske utrikesministern George Marshall den ekonomiska krisen i
Europa och påpekade att: ”.....konsekvenserna för USA:s ekonomi torde vara
uppenbar för alla”.
Han fortsatte:
”Det är logiskt att USA bör göra vad den kan för att hjälpa till med
återgången till en normal ekonomisk utveckling i världen, för utan den kan
det inte finnas någon politisk stabilitet och ingen garanti för fred.
Vår politik riktar sig inte mot något specifikt land eller någon
specifik doktrin, utan mot hunger, fattigdom, förtvivlan och kaos. Dess
syfte bör vara att återställa en fungerande ekonomi i världen för att
tillåta framväxten av politiska och sociala förhållanden där fria
institutioner kan existera. Jag är övertygad om att ett sådant stöd inte
ska ske styckevis och delat, eftersom olika kriser uppstår. Allt stöd
som denna regering kan tänkas ge i framtiden bör vara ett botemedel och
inte bara ge lindring för stunden”. Reaktionerna i Europa I sitt tal vid Harvard presenterade Marshall bara en idé. Allt
var beroende av reaktionerna från Storbritannien, Frankrike och
Sovjetunionen.
Trots Sovjetunionens försök att förhala, inbjöd England och Frankrike
alla europeiska staterna till en konferens i Paris, där Marshalls plan
skulle avhandlas.
Tjeckoslovakien och Polen accepterade. Ungern lät förstå att de skulle
delta. Detta tillstånd varade inte längre. Den sovjetiska regeringen
ingrep och återförde de östeuropeiska staterna till leden. Polen drog
sig snabbt tillbaka, men Tjeckoslovakien tvekade. Efter påtryckningar
från Moskva meddelade regeringarna i Jugoslavien, Bulgarien,
Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien, Polen, Albanien och Finland att de
inte skulle delta i konferensen.
USAs villkor– Inga kommunister i ländernas regeringar USA underrättade under hand speciellt Italien och Frankrike att en förutsättning för att få ta del av Marshallplanen var att inga kommunister fick ingå i mottagarländernas regeringar. Utrikesminister Marshall och andra betonade offentligt att om kommunisterna röstades till makten i något mottagarland skulle USA:s stöd avslutas.
Inget litet hot, med tanke på läget i Europa vid denna tid. Pariskonferensen Inleddes i Paris den 12 juli 1947. 16 stater deltog:
Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Island, Irland, Italien, Kanada,
Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Sverige,
Storbritannien och Turkiet.
Konferensen beslutade att bilda en kommitté för europeiskt ekonomiskt
samarbete, som utarbetade ett förslag att bilda OEEC (Organisation for
European Economic Co-operation). Dels för att administrera
Marshallhjälpen, dels samordna medlemsstaterna.
OEEC bildades formellt i april 1948 (ombildad 1961 till OECD) och var
första steget till en ekonomisk integration i Europa. Marshallplanen
genomfördes under 1948 till 1952.
Sammanlagt beviljades cirka 13 miljarder dollar, varav 9,3 miljarder
dollar som gåvor.
Syftet med Marshallplanen var inte bara att stödja den ekonomiska
återhämtningen i Västeuropa. Men också för att skapa ett skydd mot
kommunismen genom att stimulera deltagande stater till öppna
marknadsorienterade ekonomiska system med USA som förebild.
Vill du veta mera om viktiga händelser under det kalla kriget? |
