|
Operativ Tidsperiod |
|
|
Flygradiopejl FRP-1 typ I, Frp I a, Frp I b |
|
|
Flygradiopejlstation typ I
Trp 1 i Limhamn 1928 |
Utrustningen var en tysk station tillverkad av Telefunken. Den kom till
Sverige i början av 1930-talet med flygplanet Trp 1 (Junkers F13).
Utöver Trp 1 var pejlen installerad i flygplan
B3 och T2.
FRP-1 bestod av en pejlmottagare, betjäningsapparat, rammanöverapparat, hjälpantenn, två anflygningsinstrument och en anodomformare, den senare för att förse elektronrören med anodspänning (250 – 300 V likspänning). Se bild.
Mottagaren var en s.k. ”rak” mottagare och kunde bara manövreras av betjäningsapparaten. Mottagning kunde ske inom två frekvensområden: långvåg (165 – 400 kHz) och kortvåg (400 – 1 000 kHz). Avsikten var att utrustningen skulle användas för radiopejling alternativt anflygning mot kontinuerligt sändande station, exempelvis rundradiosändare. Eftersom det var en rampejlapparat var dess användbarhet begränsad under mörker, skymning och dagning. Vid dessa tider på dygnet var strålningen från sändande stationer inte rätlinjigt. Detta kallades ”natteffekt” och blir större ju längre från sändaren mottagaren befann sig, upp till 50° fel var vanliga. Vid avstånd mindre än 50 km kunde man bortse från natteffekten.
I utbildningen av flygsignalister i handhavandet av FRP-1 i B3 angavs att besättningen skulle använda innertelefonin så litet som möjligt under pågående pejling för att inte störa avlyssningen. För piloten gällde dessutom att hålla kursen så noggrant som möjligt under denna tid, helst med hjälp av kursstyrningen.
Läs mer: Flygradiopejlstation Typ 1a och 1b. Beskrivning
Källor: Beskrivning över Flygvapnets radiomateriel (1940). Kompendium i radionavigering (1940-talet).
Sammanställt av K-G Andersson Uppdaterad 2018-02-19
|
