Kort beskrivning
PN-50 var en flygburen radarutrustning som
användes för navigering i en rad av flygvapnets flygplan under 1950- och
1960-talen. Det var ingen egentlig radar utan en fråga/svar-utrustning.
Tillsammans med navigeringsfyr
PN-51 och
landningsfyr PN-52 gav den flygföraren uppgifter om avstånd och riktning
till fyrarnas läge respektive landningsbanans sättpunkt.
PN-50 var uppbyggd av sex enheter:
-
Sändar- och mottagarenhet (S/M-enhet)
-
Tidaxelenhet
-
Spänningsstabilisator
-
Manöverlåda
-
Indikator
-
Avståndsinstrument
Till dessa fanns en mängd monteringsbäddar,
som var i olika utförande beroende på i vilken flygplantyp enheterna var
monterade.
Kommunikationen mellan PN-50 och
radarfyrarna skedde med pulsade signaler på ultrakortvåg, VHF. Flygföraren
valde fyr genom att ställa in fyrens frekvens med manöverlådans
kanalväljare.
Med manöverlådans funktionsväljare kunde
flygföraren välja navigerings- eller landningsfunktion. Information om
avstånd och riktning presenterades på avståndsinstrumentet och indikatorns
katodstrålerör.
I navigeringsfunktion bestämdes riktning och
avstånd till navigeringsfyr PN-51 med hjälp av frågepulser som sändes ut av
PN-50 och som besvarades av PN-51. Fyren sände ut signalen via en
rundstrålande antenn och i flygplanet togs signalen emot via två antenner,
en på vardera vingen. Tiden mellan utsänd frågepuls och mottagen svarspuls
utgjorde ett mått på avståndet.
På samma sätt erhölls avstånd till
landningsfyr PN-52, men riktningsinformation utvärderades från två av fyren
i banriktningen utsända signallober som togs emot av en rundstrålande antenn
på flygplanet.
Navigeringsfyr PN-51 fanns på flygvapnets baser och var ofta placerad på den högsta
punkten.
Landningsfyr
PN-52 var placerad intill basens landningsbana och hade riktantenner
som skapade lober som var riktade mot inflygningsriktningen.
Flygföraren ”tog plats”
med hjälp av navigeringsfunktionen och landade sedan med stöd av
landningsfunktionen.
PN-50/A fanns i 6 olika
konfigurationer PN-502/A, PN-503/A, PN-504/A, PN-505/A, PN-506/A och
PN-507/A. De skilde sig i huvudsak åt genom olika monteringsbäddar som var
konstruerade för att passa i olika flygplan.
PN-507/A var gjord för att drivas med 115V, 400Hz.
För funktionskontroll och översyn av Navigeringsradar PN-50 fanns speciella
provningsutrustningar för förband och central underhållsverkstad. Se
Provningsutrustning PN-50.
Källa:
Beskrivning Radarnavigeringsutrustning PN-50A.
Utgiven av Flygförvaltningen
1960.
2012-05-03/GSg.
Uppdaterad 2022-09-18
|