|
Bakåtriktad antennenhet ovanför motorutloppet på Attack
Lansen A32A
Större bild
De tre bakåtriktade hornantennerna
Större bild
|
Denna varnare utvecklades i flygvapnets regi under senare delen av
1950-talet och tillverkades av SATT och Magnetic. Mottagarskyddet
utvecklades av Sivers Lab efter amerikanska förebilder
F9/3 var avsedd för att i
Attacklansen A32A
varna föraren för belysning bakifrån från flygplan med flygradar på X-
bandet (8,5 – 9,6 GHz)
Radarvarnaren bestod av tre enheter:
Antennenheten hade tre bakåtriktade horn, med dielektrisk skiva av samma
typ som i PQ17, placerade bakom
fenan ovanför motorns utlopp.
Förstärkaren placerades vid antennenheten.
Signalerna från respektive hornantenn matade en enkel kristallmottagare
med en mikrovågsdiod som detektor. De radarsignaler som skulle
detekteras hade en så hög amplitud, att endast en enkel förstärkning
krävdes för att aktivera en av de tre varningslamporna på
instrumentpanelens överkant.
Föraren fick därmed varning och från vilken riktning som signalen kom.
Även navigatören, från baksits, kunde genom den höga placeringen på
instrumentpanelen se varningssignalerna.
Föraren kunde dessutom höra ljudsignaler från varnaren i sina hörlurar.
Med lite erfarenhet kunde föraren urskilja vissa typer av radarbelysning
och därmed i viss mån bedöma hotbilden genom att bedöma avstånd och att
känna igen de olika moderna i motståndarens radar till exempel vid
övergång från spaning till målföljning.
F9/3 kompletterades senare med två snett framåtriktade skrovplacerade
antenner. En ny indikator med indikering i sex riktningar infördes
därmed.
Denna utrustning fick beteckningen F9/5
Sammanställt av: Stig Hertze
Senast uppdaterad: 2023-08-16
Källor:
Motmedel inom
flygvapnet 1950–2005
|
