Operativ Tidsperiod

Siktesradar J35B och J35D

PS-03/A Notis 2

Allmänt

Jaktflygplanet J35B och J35D utrustades med en svensk flygradar PS-03/A efter en specifikation uppgjord av Kungliga Flygförvaltningen KFF. Den utvecklades för att vara till hjälp åt flygföraren vid målspaning samt för måldatainmätning att lämna data till radarsiktesutrustningen vid beräkning för optimal inriktning av olika typer av ostyrda vapen samt robotvapen.

Utrustningen var en kombinerad Spanings- och Siktesradar av Puls-typ, därav beteckningen PS. Den var en samprodukt av LM Eriksson LME i Mölndal, Svenska Radioaktiebolaget SRA och KFF i Stockholm. En ingenjör Axel Axelsson vid KFF flygradarbyrå skulle prägla projektet LAX (Lill-Axel) med sitt namn. PS-03/A hade i sin funktion ett intimt samarbete med Sikte S-7A2.

Radarns huvuduppgift var att vid anfall med Jaktraketer eller Automatkanoner samt med Jaktrobotar ge radarsiktet avstånds- och riktningsinformation till målet för beräkningar av olika anfallsprofiler samt ge flygföraren information för styrning av flygplanet till rätt avfyringspunkt. För detta hade radarn dels ett Spaningsprogram till hjälp för att hitta målet och dels ett Siktesprogram som flygföraren via radarns manöverlogik kunde styra till följning på målekot i tre koordinater, avstånd, sida och höjd. Flygplanets radar var alltså den osynliga och nödvändiga länken mellan jaktflygplanet och målet, även i moln och i mörker.

Konstruktion och uppbyggnad

Radarns stativ och antenn var utformad för att passa in i flygplanets konstruktion avseende nosutrymmet och med ett stort antal utbytbara underenheter i sitt stativ för att förenkla vid service och felsökning. För sin totala funktion fanns även manöverorgan och indikator i förarkabinen och för service ett uttag i flygplanets ryggås.

Radarn hade ett avancerat avstånds- och antennföljesystem, elektronisk omkopplare för olika indikatorpresentationer samt ett antal omkopplingsfunktioner för de olika användningsområdena.

Radarn ingick i J35B och J35D Siktessystem som en integrerad del.

Radarenheternas numrering

Större bild

Radarns alla ingående enheter hade, för att förenkla identifieringen i system tilldelats speciella nummer.

Radarstativet 0-3.

I nosutrymmet bakom den glasfiberlaminerade Radomen satt Radarstativet med sina Underenheter samt Radarantennen framför stativet med sin parabol och hydrauldrivning.

Radarstativet 0-3 innehöll Mottagaren och Sändaren monterade i stativets överdel med rundad form upptill för att passa in i nosutrymmet. Det innehöll även ett antal underenheter i två olika storlekar vilka inrymde Kraftomvandlare samt Signalbehandlingsenheter.

Stativet innehöll också ett omfattande kablage för förbindelser mellan underenheterna samt ut mot flygplanets kablage till övriga samarbetande system. Samtliga enheter anslöts elektriskt till stativets kablage via kontakter av typ ”blue ribbon” vid montering i sina respektive hållare.

Mottagare 1.

Mottagaren 1 bestod av en Lokaloscillatorn LO, Blandare BL och Antennväxlare AVXL och en Förförstärkare FF avstämda till 30 MHz. LO var en mekanisk / elektriskt Reflexklystron som kunde styras av en Automatisk Frekvensregleringsenhet AFR inom sändarfrekvensområdet. BL och AVXL bestod av en klassisk Dubblexer med ett aktivt TR-rör som skydd av mottagaren vid sändning.

Sändare och Modulator 2

Sändaren 2 utgjordes av en Modulator som formade en kort puls med hög spänning samt en Cellmagnetron vars frekvens kunde på order av stridsledningen varieras ett antal steg inom X-bandet av markpersonalen. Utsignalen till mottagarens AVXL gick via vågledare anpassat till X-bandet (3 cm).

Tryckluft till hela vågledarsystemet i mottagaren och sändarens modulator levererades från en reglerventil i flygplanets luftsystem.

Mellanfrekvensenhet 341.

Mellanfrekvensförstärkare 341 MF hade en linjär LIN förstärkning och kunde styras av en Automatisk känslighetsregleringsenhet 342 AKR samt kunde kopplas om till logaritmisk LOG förstärkning och fick då manuell förstärkningsreglering MKR. Videon från MF nyttjades för signalbehandling i följningssystemen och för indikatorpresentationen. LOG-funktionerna gav presentationsfördelar i moln eller vid mark/hav inverkan på lägre höjder.

Kraftenhet 331.

Kraftomvandlarenheterna 311, 312, 313, 321 322 och 331 var monterade i stativet och tillverkade stabiliserade likspänningar till elektronrör och transistorer samt relä- och glödspänningar till ett stort antal underenheter.

Signalbehandlingsenheter

Signalbehandlingsenheterna var samtliga monterade i stativet och i samma storlek som MF-enheten ovan samt nummer och funktionsområde enligt nedan.
Dessa utgjordes av;

Nummer 351-355, 371, 372 och 381 som var aktiva i Antennens styrnings- och Följningsfunktioner.
Nummer 343, 344 och 345 samt 381, 382, 383 och 384 som var aktiva i Avståndsföljfunktionen.
Nummer 373, 374 och 375 samt 361, 362, 364 och 365 som var gemensamt aktivitet i de ovan nämnda funktionerna eller i Elektronomkopplingen för Radarindikatorns presentation.
Nummer332 alstrade grundsynkpulser i Triggerenheten med viss pulsrepeterfrekvens PRF till sändaren och indikatoravlänkningen samt avståndssystemet
Nummer 391 Reläenheten innehöll relälogik som styrde radarns alla arbetsmoder.

Kylluftskanaler i stativet

Större bild

Kylning av radarstativets enheter åstadkoms med Reglerad Kylluft från flygplanets miljösystem. En sensor i radarn avkände temperaturen på luften och ställde in anpassad lufttemperaturen för bästa funktion i radarns elektronik. Den matades till radarstativet och fördelades i ett antal kanaler till enheternas höljen.

Radarantennen 4.

Antennen 4 var från början av paraboltyp med enkel roterande matare men modifierades från slutet av 1960-talet till cassegrain-typ med ett bättre sidlobsdiagram och större förstärkning. Den var frekvensanpassad för X-bandet och med något excentriskt roterande antennloob. Antennens pekriktning drevs med elektriskt styrda hydraulmotorer. För siktesberäkningarna avkändes koordinaterna av Lägesgivare (synkron) och Accelerometrar.

I förarkabinen var Indikatorn placerad i den centrala instrumentpanelen och Radargreppet till vänster integrerat i gasreglaget samt Manöverpanel till höger invid Vapenpanelen.

Indikatorenhet 5

Indikatorn 5 var monterat i den centrala instrumentpanelen och dess bild kunde speglas upp i det optiska siktet. Det innehöll ett katodstrålerör av speciellt typ för möjlighet till påverkan av efterlysningstiden samt högspänningslikriktare och avlänkningsspolar samt hade ett avstånds- och antennlägesraster framför bildröret

Bandspelare 7 kunde monteras och anslutas till vänster i kabinen för reproduktion av manövrar och stridsförlopp. Den registrerade i flera kanaler i vissa representiva funktioner.

Bandspelare 7

Radargreppet 8 (Vridhandtaget)

Större bild

Radargreppet 8 (Vridhandtaget) var integrerat med flygmotorns gasreglage. Det innehöll taktiska manöverorgan för radarn;

Reglage för antennens position i Sida och Höjd.
Reglage för Strobens position i avståndsled.
Sändning SÄ T / F.
Följning TILL (höger gavel).
Följning FRÅN.
Markinformation MI T / F.
Antenn Flygplanfast FPL / Horisontrefererad GYRO.
AS1 T beordrar brusföljning, avståndsföljning i minne.
Manuell förstärkningsreglering MKR (vänster gavel)

Manöverpanelen 6.

Större bild

Manöverpanel 6 innehöll de nödvändiga strömställare och reglage för igångsättning av radarn samt för vissa operativa inställningarna som antennprogram, avståndslåsning, mottagarförstärkning och ljusstyrka på indikatorn.

Under en lucka fanns strömställare för tekniskt underhåll.

Testuttag 9

Testuttag 9 var placerat under lucka i flygplanets ryggås och gemensamt för övrig flygplansavionik genom vilket radarfunktioner för PS-03 kunde anslutas och testas med utrustningar i en servicebuss enligt nedan.

Radarfunktioner

Radarns funktioner kunde uppdelades i tre huvuddelar enligt nedan samt anslöts till andra system i flygplanets Avionik för totalfunktionen. De senast nämnda utgjordes av Radarsiktet och Datacentralen inklusive Styrindikatorn som var väl integrerade med radarns avståndsföljesystem samt Flyglägesgivaren för referens till antennföljesystemet och för flygningen i övrigt.

Blockschema PS-03

Större bild

Grundläggande funktion

Denna funktion var förutsättning för dom övriga och skulle åstadkomma detekterade ekopulser för presentation för flygföraren samt för signalbehandling för andra delfunktioner och delsystem. Här ingick internt Sändaren, Antennen, Mottagaren och Indikator. Funktionen arbetade i stort som en klassik radar för målinmätning i tre koordinater, avstånd , sida och höjd. Sändarpulser med hög effekt sändes ut i en smal, 4,5 grader bred roterande lob med centrum i antennens pekriktning. Efter reflexion från målet tillbaka genom antennen samt förstärkning i mottagaren presenterades målekots sid- och höjdläge samt dess avståndet till målet genom uppmätning av pulsgångtiden med ett avståndssvep på radarindikatorn.

Signalbehandlande funktion.

Denna funktion bestod av ett avancerat elektroniskt och mekaniskt avioniksystem för att åstadkomma en målrörelsemodell för automatisk målföljning i tre koordinater, Avstånd, Sida och Höjd vilket var nödvändiga för att beväpningssystemets Radarsikte skulle kunna verka optimalt.

Avståndsföljesystemet

Avståndsföljningen som funktion var relativt avancerat men klassiskt för sin tid. Där bestämdes vilket måleko inom antennlooben som radarn skulle avståndsfölja på samt även en förutsättning för antennens Höjd- och Sidföljning. Avståndsföljefunktion hade delar i både radarn och i siktet. I radarn ingick triggerkretsar, ett antal tidsluckor, så kallade portar, eko- och feldetektorer samt integratorer IG. I siktet verkade elektromekaniska kopieringsservon för avståndet och närmandehastigheten till målet och ingick i den totala avståndsföljefunktionen.

Följningen uppnåddes med att ett i radarn konstgjort eko, stroben styrde olika portar och luckor nödvändiga för olika ändamål i hela följefunktioner.

Avståndsföljning Princip.

Större bild.

Portarna utgjordes av en Port LR för sammankoppling av hela följloopen när denne sammanföll med målekot samt en Port AKR för reglering av en bestämd amplitud på utvalt måleko oberoende av dess storlek in i mottagaren, vilket var avgörande för antennföljesystemets funktion.

Lucksystemets uppgift var att utvinna strobens läge i förhållande till målekot samt att ge styrning till rätt läge vid behov. Detta åstadkoms genom att en kort låslucka, uppdelad i en Tidig Smal Låslucka TSL och Sen Smal Låslucka SSL avkände strobens felläge i förhållande till målekots mitt och lämnade via en differensieringskrets en positiv eller negativ felspänning vidare till två IG i serie för återställning i systemet enligt nedan.

När LR hade dragit styrdes sedan stroben till centrum på målekot enligt ovan och låsa fast på detta. Förutsättningen var också att strobavståndet från radarn kopierats av två servon i Siktet, ett för Målavståndet r och ett för Närmandehastigheten r´ till målet. Servot för Målavståndet vred slutligen en potentiometer, kallad ”grovpot” vars löpare återförde servots avståndsuppfattning till en jämförare radarns följekrets och på så sätt slöt loopen för automatisk följning. Systemets funktion medförde också att i radarn nyttjades den klassiska systemlösningen med två integratorer IG i seriekoppling, varvid utsignalen från första IG definierade r´ och utsignalen från andra IG definierade r. Härvid kunde även målets accelerationen definierades vid en avståndsförändring in på första IG varvid följningen kunde accelerationsbegränsas till 5,5 G för att hindra målföljning på orimliga målrörelser därutöver, ytterst viktigt vid beräkningen av styr- och avfyringsinformationen i siktet.

Val av låslucka kunde göras på Manöverenheten som KORT LÅSLUCKA (TSL / SSL) eller LÅNG (TBL / SBL) dito, plus / minus 12 kilometer. Det senare alternativet kunde underlätta infångning av målekot när markorganisationens Radarjaktledare Rrjal målutpekade detta på radarindikatorn via styrdataöverföring och datacentralen förutsatt att Markinfomation MIF valts på Radargreppet.

Antennföljning Princip

Större bild

Antennföljningssystemet

Antennföljesystemet var också relativt avancerat och synnerligen effektiv och gav goda målrörelsedata. Målekosignalen utvanns ur strobluckan enligt ovan som var orienterad till mitten på målekot vars storlek reglerades till användbar nivå av AKR-systemet. Genom antennens lobrotation och AKR-systemets relativt långa tidskonstant erhölls en ekoamplitudmodulation (envelop) med ett unikt fasläge som bestämdes av antennens avvikelse åt något håll från lobrotationens centrum. Ur felsignalens modulation utvärderades sid- och höjdfelet i speciella portar refererade från antennmatarens position i varvet. Portarna utgjordes av multivibratorer vilka triggades av pulser från fyra avkänningsspolar, två för vardera höjd respektive sida och en magnet på antennens matare som roterade förbi spolarna.

Följningen i sid- och höjdkanal styrdes även här av IG i serie varav den första var elektronisk medan den andra utgjordes av hydraulmotorerna i respektive kanaler. De definierade målaccelerationer utnyttjades även här för begränsning av antennföljning på orimliga målrörelser.

Manöverlogikfunktionen

Med detta system uppdelades bland annat radarfunktionrerna i två huvuddelar, en Spaningsfunktion och en Siktningsfunktion . I systemet ingick ett stort antal omkopplande reläfunktioner för manuella och automatiska inställningar och omkopplingar av skeden som ombesörjde att radarn arbetade i olika Moder. De förberedande styrningarna gjorde flygföraren med ett fåtal strömställare på Manöverpanelen och de direkt operativa inställningarna på strömställare och reglage på Radargreppet.

Indikatorbild Spaning (B-scop)

Större bild

Spaningsmoden .

Avsökning styrdes av ett horisontalt sökprogram med en totala sid- och höjdteckning på 120 gr i sida och 45 gr i höjd med flygplanets nosriktning som referens. Programmet var horisontrefererat i tipp- och rollplanet och svepte i två- eller fyra- linjer som gav 12-14 gr höjdtäckning. Målekot presenterades på Radarindikatorns typ B-scop på en vertikalt Avståndslinje AL (3) och antennens sidläge avläsas på AL sidläge. Utmed AL visades vid översvep nolleko (1) i nedre kanten (sändarpulsen), mark- och höjdekon (2), alla målekon (4) inom 0-30 km avstånd som föll inom antennloben samt avståndssystemets markör stroben (5). I detta fall, som ovan nämnts styras från Stridsledningen STRIL på marken som vägledning för utpekning av förväntad målekotpresentation.

Indikatorbild Siktning (F-scop)

Större bild

Siktningsmoden.

Då radarn skulle lämna målavståndsuppgift till siktet beordrades den i ett 10 graders fast roterande siktesprogram samt avståndsföljning på målekot. På Radarindikatorn presenterades efter mållåsning typ F-scop och de nödvändiga styrmedlen för anfallet. Styrsymbolernas huvudaktörer bestod av en Styrcirkel SC (2), som visade inriktningsfelet i sida och höjd till avfyringspunkten mot målet med indikatorns mitt som nollreferens samt en Tidscirkel TC (4) vars storlek angav tiden kvar till avfyringspunkten till målet. TC började minska vid 30 sekunder kvar till denna.

Andra symboler, som Konsthorisont KH (6) och Flygplanreferens (3) samt Radarantennens sidvinkel (1) och indikeringen av Relativa hastigheten RH (5) utgjorde stödinformation till piloterna för den taktiska flygningen under anfallet.

Tekniska data PS-03/A.

Sändaren: Pulsuteffekt på 50 kW, frekvensband (ca 9150-9300MHz). Pulslängd 0,5 mikrosekunder, pulsrepeterfrekvensen PRF ca 2000 Hz (ca 500 mikrosekunder mellan pulserna). PRF-n oregelbunden (jittrad) plus / minus 5 %.

Antennen: Lobbredd 4,5 grader, snedställd matare 2,5 grader, matarrotation 80 varv / sekund, förstärkning 27 dB (ca 800 ggr) i huvudloben. Spaningsprogram +/-60 grader i sida, plus 30 / minus 15 grader i höjd, gyrohorisont- eller flygplanrefererat. Siktningsprogram 9-10 grader och målföljande.

Mottagaren: Balanserad blandare, LO avstämbar inom 500 MHz, Mottagarens totala förstärkning, FF + MF > 115 dB

(>100 miljarder ggr).

Indikator: Presentationerna B- scop i Spaningsmoden eller F-skop i taktiska Siktningsmoden samt 30 kilometers mätområde

Signalbehandling: Avståndsföljning inom 0,2 –20 kilometer, utspänning cirka 13 mV / meter.

Räckvidd: Cirka 20 kilometer vid 1 kvadratmeters ekvivalent målarea.

Kraftförsörjning: Växelspänning tre faser 200/115 Volt, 400 Hz, 1400Watt. Likspänning +28 V, 6 Watt.

Underhåll

I flygplanet på Division / Kompani, benämnd A-nivå utfördes Funktionsprov, Enhetsbyten och vissa Övriga reparationer.

På enheter vid Flottiljverkstad, benämnd B-nivå utfördes Enhetstillsyner och smärre Modifieringar samt omfattande Reparationer till detaljnivå.

På enheter vid Central verkstad CVA, benämnd C-nivå utfördes Översyner och större Modifieringar samt omfattande Reparationer till detaljnivå

Frekvensmeter

Provningsenheter i Servicebuss 405B/D

I denna fanns samlad all serviceutrustning för flygplanets hela Avionik. De mest använda vid flottilj för service av PS-03 funktioner var en Frekvensmeter, en Ekosimulator, en Provlåda PS-03 och en Provningsenhet PS-03.

Frekvensmeter

Är till för att noggrant mäta sändarens utgående frekvens.

Dess mätorådet är 7700 – 10600 MHz på X-bandet (3 cm våglängd)

Används företrädesvis vid en krigssituation när frekvensbyte blir aktuellt.

Ekosimulator

Är en apparat med vars hjälp man kan simulera ett eko in i radarantennen på sändarens frekvens utan att sändaren behöver vara igång. Simulatorn synkas med radarns pulsrepeterarfrekvens PRF. Denne kan fördröjas i olika grad och olika målavstånd kan då simuleras. Fördröjningen åstadkoms i målsimulatorn i Provningsenhet PS-03 nedan.

Ekosimulator

Provlåda PS-03

Provlåda PS-03.

Provlådan är avsedd för detaljerad felsökning och funktionskontroll av Siktesradarstation PS-03/A. Med hjälp av provlådan kan ett fel lokaliseras till Antennenheten, Manöverenheten, Indikatorenheten och Radargreppet eller någon av Apparatenhetens underenheter.

Provningsenhet PS-03

Provningsenheten består av funktionsmässigt två helt skillda delar; Målsimulatorn och Grovfelsökardelen. Målsimulatorns uppgift är att samarbeta med Ekosimulatorn ovan och Grovfelsökarens uppgift är att kontrollera vissa signaler.

HF-effektmeter.

HF-effektmeter

Effektmätaren är ansluten med kabel till Mätkroppen (HF-huvudet) som är anbringad på radarstationens antenn. Instrumentet är avsett att kontinuerligt mäta såväl den utgående som den reflekterade effekten hos stationen. Mätresultatet visas på de två instrumenten, graderade direkt i watt.

Skrivet av: Göran Hawée

Senast uppdaterad: 2026-02-11

Källa:

Beskrivning Siktesradar PS-03/A
Speciell Förarinstruktion J35B/D, Handhavande och Beskrivning.