Klicka här för att komma till AEF:s Startsida!


Aktuell tidsperiod

 


                                                    /----------------------------------

     ---|-------|--------|--------|--------|--------|--------|--------|--------|--------|------
        1945  1950              1960              1970              1980              1990

 

 

Stallvarningssystem  Saab SVS 35
 
J35A, J35B, SK35C, J35D, S35E, J35F och J35J
.
                                                                                Notis 1
 






ALFA-indikator
ALFA-indikator högt uppe till vänster och Styrspaken

ALFA-indikator högt uppe till vänster och Styrspaken





Styrspak med Vibrator

Begreppet Stall
Stall (uttalas ”stål” på engelska), eller överstegring, är förlust av lyftkraft hos en flygplansvinge, mer eller mindre abrupt, orsakad av att turbulent luftströmning bildas på vingens ovansida vid alltför stor anfallsvinkel, ALFA. Fenomenet kan uppträda vid alla farter, men speciellt vid flygning i låg fart eftersom en större anfallsvinkel krävs för samma lyftkraft som vid en högre fart. Flygplan uppträder olika vid överskridande av kritiskt ALFA och kan överraska föraren och leda till haveri. Varningssystem är därför vanliga i alla professionella flygplan. Superstall är en farligare form av stall som uppträder före-trädesvis hos deltavingade flygplan utan stabilisator och gör flygplanet delvis eller helt manöverodugligt.

Flygplan 35 Draken hade, med sin aerodynamiska utformning, en benägenhet att i vissa flygfall relativt lätt hamna i superstall. Läget inleds av att flygplanet med överstegrad vinge utan fart framåt sjunker rakt ned genom luften med ca 80 m/sek. Nosläget kunde variera från att svänga upp och ned till helt stabilt läge. Även sidrotation kunde förekomma. Fenomenet kunde lättast hända i vissa taktiska lägen vid ex vis branta svängar. Flygläget var dock kontrollerbart och kunde hävas med rätt hantering av styrsystemet om tillräcklig flyghöjd fanns tillgänglig.

Alla versioner av flygplan 35 Draken blev därför utrustade med ett STALL-varningssystem SVS vars uppgift var att upplysa flygföraren om flygplanets anfallsvinkel, ALFA samt att varna när flygplanet närmade sig STALL-gränsen.

SVS bestod i huvudsak av en anfallsvinkelgivare, två roder-lägesgivare, en elektronikenhet, en ALFA-indikator, en pulsgivare samt en vibrator placerad på styrspaken.
Systemet innehöll även enheter för funktionskontroll.
I elektronikenheten delades signalerna från respektive givare upp i två kanaler. Den ena s k indikeringskanalen styrde ALFA-indikatorns utslag och den andra s k varningskanalen styrde vibratorn om anfallsvinkeln och roderaktiviteterna var sådana att risk för överstegring förelåg.

SVS känslighet kunde omkopplas beroende av lastalternativ eller om landstället var ute eller inne och varningskanalen var urkopplad med flygplanet på marken.

Funktionskontrollen av SVS kunde utföras på marken eller vid flygning. Med en TEST-knapp aktiverades ett speciellt testprogram som gav givna signaler för olika ALFA-vinklar och varningsaktiveringar.


Vill du veta mera


Skrivet av Göran Haweé
Senast uppdaterad 2009-06-02