Optisk luftbevakning är ett komplement till radarluftbevakning och
således en mycket betydelsefull länk i vårt luftförsvar. Med de moderna
radarsystemen kan man kontinuerligt övervaka luftrummet och upptäcka
flygplan som befinner sig på långt avstånd och stor höjd. Flygplan på
låg höjd kan emellertid vara
svåra
eller omöjliga att upptäcka med radar. Den huvudsakliga uppgiften för
den optiska luftbevakningen är därför att observera och rapportera sådan
flygverksamhet. Vid fientliga flyganfall är det också stor risk att
viktiga radaranläggningar sätts ur spel. Det optiska
luftbevakningssystemet, som är uppbyggt med ett omfattande nät av
luftbevakningsstationer, är lättare att
hålla intakt.
I sin
nuvarande form fungerar
det optiska luftbevakningssystemet så att rapporterna från
luftbevakningsstationerna (Is) överförs via telefonförbindelser till
luftförsvarsgruppcentraler (lgc). Därifrån förs informationen vidare
till radargruppcentraler (rgc) och luftförsvarscentraler (Ifc).
Utvecklingen mot allt högre flyghastigheter har emellertid gjort, att
det nu krävs system som kan överföra information snabbare och
som
har
sådan kapacitet att många informationer kan presenteras samtidigt.
Under årens lopp har olika åtgärder vidtagits för att nedbringa den tid
det tar från det att ett flygplan eller flygföretag upptäcks till dess
meddelandet om upptäckten når Igc. Man har bl a infört enkla
förkortningar för den information som skall förmedlas. I början på
1960-talet började man inom flygförvaltningen att dra upp riktlinjerna
för ett mera automatiserat system för optisk rapportering med
utnyttjande av modern dataöverföringsteknik. Man har nu utvecklat ett
elektroniskt system, som tillverkas av AGA, och som inom flygvapnet
kallas OPUS.
Ett
av de krav som man ställt på det nya systemet är att man skall kunna
utnyttja befintliga telefonförbindelser och telefonutrustningar. I
undantagsfall används radiolänkförbindelser för överföring av
information från Is till lgc. Att man valt ett elektroniskt i stället
för
ett
elektromekaniskt system beror på att elektroniska system har större
driftsäkerhet och kräver mindre underhåll.
Systemets uppbyggnad och funktioner
OPUS
är ett system för insamling, överföring och presentation av information
för den optiska luftbevakningen.
Hur
systemet är uppbyggt framgår i stora drag av bilden. Den elektroniska
apparaturen för överföring av information utgörs av datasändare,
datamottagare, filter, förstärkare och kraftenheter. I lgc, rgc och lfc
är denna apparatur placerad i stativ, som även innehåller ett stiftfält
för uppkoppling
av
förbindelserna. Apparaturen
är
uppbyggd på kretskort i form av lätt utbytbara enheter och är enkel att
handha.
I
de olika centralerna finns dessutom manövertillsatser och kartor med
indikeringslampor. Bäringsuppgifter om flygplan som observeras från en
Is överförs i form av datasignaler, som
är
kodade så att en viss signal alltid svarar mot en bestämd bäringsangivelse.
Datasignaler och tal kan överföras samtidigt utan att påverka varandra.
Apparaturen vid Is
Apparaturen vid Is utgörs av en batteridriven datasändare och en
Is-telefon, som båda ansluts till telefonledningen. Datagivaren har sju
knappar av vilka sex svarar mot bäringarna 2, 4, 6, 8, 10 och 12 enligt
den s k klockmetoden. Den sjunde knappen används för att rapportera
flygplan som befinner sig mycket nära eller rakt över
observationsplatsen.
När
luftbevakaren trycker ned den knapp som svarar mot den riktning i vilken
flygplan observerats överförs bäringsinformationen inom ca 1 sekund till
lgc. En indikeringslampa på datasändaren tänds när informationen har
sänts. Luftbevakaren kan med ls-telefonen lämna kompletterande
upplysningar till lgc, t ex uppgifter om flygplanstyp och antal
flygplan.
Presentationsutrustning i Igc
Datasignalen från Is överförs till indikeringslampor på en
rapporteringskarta i Igc. Lamporna är utlagda som
en cirkel runt varje på kartan markerad Is och orienterade på samma sätt
som knapparna på datasändaren i Is. När en viss knapp på datasändaren
trycks ned tänds motsvarande lampa på kartbordet. Lampan lyser med
blinkande sken under 5-15 sekunder och därefter med fast sken. Samtidigt
tänds lampor även på tillsatserna för rapportmottagaren, rapportmarkören
och avlösningsledaren i lgc. Lamporna på dessa tillsatser visar vilken
Is som sänt informationen. Upp till 30 Is kan vara anslutna till ett
Igc-stativ. Felaktiga rapporter på grund av linjefel eller felaktigt
handhavande av apparaturen markeras i lgc genom att observatörens
lampknapp blinkar med starkt sken.
Presentationsutrustning i rgc
Informationen från Igc överförs till rgc och lfc med
inlagringstelegrafi. Presentationsutrustningen i rgc liknar i stort den
utrustning som finns i lgc, men kartan med lampkransarna har mindre
skala. Lamporna på denna karta lyser med kontinuerligt avtagande sken
under 1-2 minuter. Det innebär att ett flygplans färdväg framträder på
kartan som en kometliknande "svans" efter hand som rapporter om
flygplanet inkommer.
Presentationsutrustning i lfc
I
lfc presenteras informationen på samma sätt som i rgc med undantag för
att varje Is representeras av endast en lampa i Ifc. Också denna lampa
lyser med kontinuerligt avtagande sken under 1-2 minuter. Resultaten av
fältprov med OPUS visar att man med detta system kan förkorta
rapporttiden till en tredjedel av den tid muntlig telefonrapportering
tar. Presentationen av informationen på lamptablåer innebär dessutom att
den mängd information som kan tas emot i de olika centralerna har
fördubblats. Vid behov kan denna information kompletteras med de
plattor, pilar och brickor som för närvarande används för att markera
flygföretag.
Avsikten är att informationen från OPUS på längre sikt skall integreras
i presentationsutrustningarna för övriga Stril-system. Och härmed har vi
också fått ett nytt underhållsobjekt bland alla andra.
K
Egeland F:ELT 3
Bearbetad för
AEF av Roland Persson.
Senast uppdaterad 2023-02-25
Källa:
Artikel publicerad i
TIFF nr 2 1970.
Tidningen kan i sin helhet läsas på vår webbplats. (3,4MB i pdf-format)
Mer info om OPUS:
Dessutom
rekommenderas Bernt Törnells bok som heter "Spaning mot skyn"
där han utförligt dokumenterat den svenska luftbevakningens
historia.
|