|
|
||||||||||
Effektförstärkare 202
|
|||||||||||
|
Effektförstärkare 202 |
BakgrundEffektförstärkare 202 användes som linjärt slutsteg för sändarna Fmr-7 och RK-02 inom frekvensområdet 100-156 MHz för att höja deras uteffekter och göra radiosambandet mer störtåligt. Drivsändarna kunde vara såväl amplitud- som frekvensmodulerade. Effektsteget avstämdes automatiskt till den inmatade drivsignalens frekvens men manuell avstämning kunde även utföras. När effektenheten var frånslagen, i beredskap eller felaktig kopplades drivsändaren automatiskt till antennen
Utveckling och leveransDen 20/2 1961 offererade Standard Radio & Telefon AB (SRT) Effektsteg 202 till Kungliga Flygförvaltningen (KFF) med referens till en teknisk specifikation 8/61. Leveranstid föreslogs till 32 arbetsmånader efter order och serieleverans 12 arbetsmånader efter godkänd prototyp. Beställning erhölls den 22 september 1961 på att utveckla och tillverka en prototyp. Leveranstiden för effektsteget var satt till den 1 mars 1963. Utvecklingsarbetet och tillverkningen av prototypen skulle utföras på bok och räkning med ett kostnadstak på 275 000 kr. Den slutliga tekniska specifikationen skulle utarbetas mellan SRT och KFF under utvecklingens gång. Detta tyder på att viss osäkerhet fanns om vad tekniken då kunde klara av.
Utvecklingsarbetet visade sig vara mer komplicerat än som först antagits. Den servoinställning som krävdes för Fmr-7 blev betydligt mer avancerad och konstruktionskrävande än vad som förutsetts bland annat beroende på att avstämningen ska ske under radiotystnad. Vidare ställdes krav på att effektstegets uteffekt skall vara konstant vid driveffekter mellan 20 och 50 W.
Den 29 december 1962 höjdes kostnadstaket till 500 000 kr med krav på bibehållen leveranstid till 1 mars 1963. Detta kunde inte hållas och den 16/10 1963 meddelar SRT KFF att utvecklingsarbetet blivit ytterligare fördröjt och att prototypen beräknas bli klar den 1/12 1963.
Efter ytterligare problem levererades prototypen men efter utprovning konstaterades att modifieringar krävdes.
En B-prototyp beställdes till en kostnad av 540 000 kr med leverans den 1/9 1967. Inte heller den mötte flygvapnets behov varför en C-prototyp beställdes till en kostnad av 240 045 kr.
Prototypkontroll av C-prototypen utfördes mellan 24/9 1969 och den 18/2 1970 och den befanns uppfylla ställda krav med undantag för tre mindre punkter. Den 26/6 1970 godkände FMV prototypen och gav klartecken för serieleverans.
Den 1 februari 1968 meddelar Flygstabens signalavdelning: ”M h t pågående utredningar om att ev. tidigarelägga anskaffning av radiomateriel inom frekvensområdet 225-400 MHz i syfte att inbespara en sannolikt mycket dyrbar övergång till 25 kHz kanaldelning inom frekvensområdet 100-156 MHz hemställer CFV att effektsteg 202 t.v. enbart anskaffas till i strilsystemet ingående Fmr-7.”
Nu blev det inte så utan Fmr-7 blev tvunget att avvecklas varför Radiostation RK-02 kom att utgöra drivsändare till effektstegen.
Utvecklingen av Effektsteg 202 blev en mycket utdragen historia troligen beroende på att parterna inte kunde förutse de tekniska möjligheterna samt problemen med sändare Fmr-7 servosystem. När leveranserna kom i gång i början av 70-talet visade sig effektstegen vara mycket driftsäkra och de sista enheterna avvecklades till år 2005.
160 Effektförstärkare 202 tillverkades
CVA rollCVA utförde protokontrollen av effektförstärkaren. Det blev en mycket utdragen uppgift då utvecklingen tog 10 år innan prototypgodkännande kunde ges. CVA utförde leveranskontroll av utrustningen samt var tekniskt stöd till FMV och tog fram installationsunderlag, installerade och driftsatte effektförstärkarna.. CVA var Centralverkstad för effektförstärkarna. Som Centralverkstad ingick även att ta fram underhållsföreskrifter samt att vara tekniskt underhållsstöd till förbanden
Skrivet av: Arne Larsson AEF
Källor:
|
