1943----------------------/
--|----|----|----|----|----|----|----|----|----|--
      1950      1960      1970      1980      1990

Radiostation Tmr-9 (Tmr IX)

Radiostation Tmr-9

 
Radiostation Tmr-9

 
LV-KV sändaren AKL-142

 
Operatörsplats med Mrm-6

Transportabel pejl Tmrp-3

Erfarenheter från Tmr-8 (Tmr VIII), rapporter från utlandet, den tekniska utvecklingen samt den egna operativa verksamheten ledde till projektering av en modernare bilburen radiostation Tmr-9. Signalmästare Thore Palm hade börjat att arbeta för flygvapnet och hans arbete ledde framförallt till att sändarutrustningens krav mot den operativa funktionen sågs över och anpassades.

En programhandling (specifikation) för den nya mobila radiostationen togs fram för att bifogas anbudsförfrågan. Programhandlingen var omfattande, detaljerad och mycket välskriven där det följande är ett utdrag.

• Materiel skall i största möjliga mån vara svensktillverkad

• Fordonet skall uppfylla alla i gällande motorfordonsförordningen, vägstadgar och övriga tillämpliga lagrum ställda krav med avseende på trafikegenskaper, dimensioner, etc. Fordonet skall vara lämpligt för körning på dåliga vägar och i lätt terräng.

• Motorstyrkan får vid bensindrift ej underskrida 120 hästkrafter samt skall vara utfört för gengasdrift.

• Motorns kylsystem skall vara så dimensionerat och utfört, att kylarvätskan icke kokar, oavsett ytterlufttemperatur, när motorn vid stationär drift användes som energikälla för radioutrustningen

• Karosseriets tak skall utföras med tanke på att det skall tjänstgöra som fundament för antennmasten och samtidigt kunna bära 4 personer. Ovanpå takets stomme men under takplåten skall inläggas en jordplåt i form av ett kors av 0,5 mm glödgad kopparplåt. Det längsgående bandet skall ha en bredd på 200 mm och gå i takets mittlinje varvid det skall dela sig på ömse sidor om ventilationsluckan. Tvärsgående bandet skall ha 400 mm bredd och läggas ungefär mitt över bakre hjultrummorna. Det skall på sidorna gå ned till karosseriets underkant och där medelst kopparflätor förenas med chassieramen. Överallt där så är möjligt och lämpligt skall jordplåten i elektriskt avseende väl förenas med karosseriplåten.

• Betjäningsbordet skall utformas som ett skrivbord på vilket mottagarstativet, lokalmanöverapparat och telegrafnyckel skall placeras.

• Stationens kraftkälla skall vara en till motorn kopplad växelströmsgenerator 50 p/s 3-fas, till vilken under trafikpassen såväl sändare som mottagare anslutas. Generatorn skall vara utförd för 220V, 50 p/s, 3-fas och en effekt på 6 kW.

• Avstörning skall vara utförd så att störningar alstrade i fordonet högst får ha samma störnivå som brusnivån i mottagarna då dessa äro inställda på maximal förstärkning. Försvårad mottagning av svaga signaler får ej kunna påvisas.

• Radioutrustningen skall bestå av en sändare på minst 800 W med frekvensområdena 250-600 kHz och 2,5-7,5 MHz. Modulation A1, A2 och A3. Sändaren skall vara konstruerad för kontinuerlig drift med maximal sändningseffekt och kunna såväl lokal- som fjärrbetjänas. Inställning skall kunna medges av 12 st. spärrade frekvenser (förvalda).

• Sändaren skall medge nyckling av 100 ord/minut.

• Det skall finnas två stativmonterade mottagare med tillhörande högtalare vilka skall vara effektivt skyddade vid egen sändning på mottagarfrekvensen. Egen teckengivning skall kunna avlyssnas i mottagaren.

• Stationens antennanläggning skall vara en stegmast med maststag, mellanstag, och toppstag samt motviktsnät. En mottagarantenn skall ingå. Motviktsnätet skall utföras av 12 st. 20 m långa motviktslinor med 1,5 mm² area som med jordspett jordas i marken.

Inom Statens industrikommission hade under hösten en ”Försvarsväsendets radiotekniska kommitté” bildats på direktiv från ÖB. Avsikten var att försöka nå en samordning mellan försvarsgrenarna vid anskaffning av i detta fall radio.

Utvecklings- och konstruktionsarbetet skulle bedrivas med rationella och arbetsbesparande former.  Kommittén bestod av auktoriteter inom radioområdet och gav ett tekniskt utlåtande om Tmr-9 specifikation.
Thore Palm, som ansåg sig väl behärska området, fick utlåtandet men skrev upphandlingsunderlaget efter sin syn. (Detta kanske blev nådastöten för ”Försvarsväsendets radiotekniska kommitté”)

Den 16 december 1941 undertecknas kontraktet mellan KFF och SRA om leverans av Tmr-9 till ett pris av 77 646 kr per station.  SRA förbinder sig att tillverka och leverera 49 st. Tmr-9. Stationerna skall vara uppbyggda på Scania Vabis-chassie och med Hägglund & Söners kaross.

Stationerna skall vara försedda med radioutrustning omfattande fyra mottagare Mrm 6, sändare för långvåg och kortvåg med anordningar för automatisk omkoppling mellan åtta st. långvågs- och åtta st. kortvågsfrekvenser. I bussen förvarades den transportabla pejlen Tmrp-3.

De första radiostationerna levereras under 1943 och 1947 anges att 66 st. Tmr-9 finns uppbördstagna hos flygvapnet.

Tmr-9 blev en bra och uppskattad radiostation som senare tillfördes 2 st. radiostationer Fmr-5.

CVA i Arboga blev central verkstad för Radiostation Tmr-9 som blev en stor arbetsuppgift vid CVA:s El sektion med modifieringar, reparationer och tidsbundet underhåll vid flottiljerna.

Tekniska data

Antennanläggning

• För sändarna en på taket monterad fällbar 12 m hög stegmast i 4 sektioner, för mottagarna en 4 m hög stavantenn.

• Stegmasten är isolerad från taket och ansluten till sändarens antenngenomföringsisolator

• Stegmasten är alltså en vertikalantenn

• Motviktsnätet utgörs av 12 gummiisolerade ledningar som i ena änden ansluts till bilens motviktskontakter och andra änden till i marken neddrivna jordspett

Skrivet av: Arne Larsson

Källor: Dokument vid Krigsarkivet och Flygvapenmuseum
Senast uppdaterad: 2011-03-15