Sovjetisk ockupation av Bornholm 1945

Bornholm tillsammans med övriga Danmark blev befriat den 4 maj 1945 genom Tysklands kapitulation på västfronten, undertecknad för Tyskland av fältmarskalk Keitel i fältmarskalk Montgomerys högkvarter samma dag.
Problemet för Bornholms del var att ön var central för tyskarnas tillbakadragande av trupper sjövägen från östfronten till västra Tyskland. Sovjet ansåg därför att de tyska trupperna skulle kapitulera för Sovjetunionen.

Den Tyska garnisonens chef Gerhard von Kamptz vägrade att överlämna sig till Sovjetunionen, eftersom hans order var att kapitulera inför de västallierade. De västallierade tvekade dock att sända engelska trupper till ön trots att frågan hanterades på högsta nivå i Eisenhower högkvarter.

Den 7 och 8 maj bombades överraskande Rønne och Neksø av sovjetiskt bombflyg med dödade och skadade civila som följd. Dessutom förstördes mer än 800 civila hus och skadades ytterligare 3000.
Den 9 maj landsattes sovjetiska trupperna på ön. Kort därefter kapitulerade den tyska garnisonen, ca 12 000 man stark.
Den sovjetiska befälhavaren meddelade den danska regeringen att ockupation var temporär i avvaktan på utvecklingen i Tyskland.
Den sovjetiska truppstyrkan på Bornholm stannade dock i 11 månader och uppgick som mest till 8000 man.

Många teorier har framförts varför Sovjetunionen ockuperade Bornholm. Ofta motiverade av Bornholms strategiska läge i Östersjön, värdefull för Sovjet vid ett anfall västerut genom danska bälten. Andra har hävdat att den sovjetiska ledningen av politiska skäl, ville uppnå ett fotfäste i Danmark. Andra har framfört att genom att delta i befrielsen av Danmark tänkte sig Sovjetunionen kunna påverka den politiska situationen i det strategiskt viktiga Danmark efter kriget.

Sovjetunionen förhandlade fram specifika krav för att upphäva ockupationen. Danmark åtog sig bland annat att:

Hålla trupper på Bornholm för att ”skydda ön från utländsk aggression"
Inte tillåta stationering av utländska trupper på Bornholm

Denna hållning gällde även efter att Danmark blev medlem i NATO. Sovjet accepterade då stationeringen av danska trupper, men motsatte sig starkt närvaron av andra NATO-trupper på ön – speciellt amerikanska trupper.
Med dessa garantier uppnådde Sovjetunionen säkert vissa av sina mål med ockupationen av Bornholm, som därmed kan anses vara en sovjetisk framgång.
De sovjetiska trupperna lämnade Bornholm den 5 april 1946.

Händelseförloppet är ett gott exempel på hur svårt västmakterna hade att hantera sovjetiska framstötar och propåer under denna tid. Allt för att försöka bevara samarbetet inom alliansen. Ett samarbete som redan under Jaltakonferensen visade på inbyggda konflikter och som kom i full dager under Potsdamkonferensen.

Bornholmsincidenten kan anses vara en del av upprinnelsen till det kalla kriget.

I anslutning till dessa händelser bör nämnas de långt framskridna militära planerna för svensk invasion av Själland och Bornholm. Mer om detta här

Skrivet av: Stig Hertze
Senast uppdaterad: 2025-02-25

Källor:
Bornholm Sovjet ockupation Wikipedia (På engelska)
Bornholm mellem Öst og Vest (På danska. PDF-dokument 875 sidor)