Aktuell Tidpunkt


 

Potsdamkonferensen
Efter seger i Europa, nu ska freden vinnas.

 

 

Huvudaktörerna vid konferensens början

 

 

 

Stalin med två nya personligheter som motparter

Större bild

 

 

 

Ockupationszonerna

Större bild
 

 

Atombomben, en realitet som massförstörelsevapen

 

Konferensen som anordnats i Potsdam under tiden 17/7 – 2/8 1945 var en planerad uppföljning av Jaltakonferensen sex månader tidigare.

Den amerikanska delegationen leddes av den nye presidenten Harry Truman, den sovjetiska av Josef Stalin och den brittiska först av Winston Churchill senare, efter Labours valseger, av Clement Attlee.
Avsikten var att besluta om förhållandena i Europa efter Tysklands kapitulation

 

Ledarna för USA, Storbritannien och Sovjetunionen, som trots sina olikheter, hade förblivit allierade under 4 år av krig, skulle aldrig träffas igen, för att gemensamt diskutera samarbete vid återuppbyggnaden av Europa
 

 

Sedan de allierade senast träffades i Jalta sex månader tidigare hade åtskilligt hänt.

  • Sovjetunionen ockuperar större delen av Central- och Östeuropa. Röda armén kontrollerade effektivt de baltiska staterna, Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien och Rumänien, Stalin hade inrättat en kommunistisk regering i Polen, trots tidigare överenskommelser.

  • Storbritannien hade en ny premiärminister genom Labourpartiets seger över det konservativa partiets Clement Attlee tog över det brittiska ledarskapet efter Winston Churchill vars inställning till Stalins politik sedan länge varit kritisk och misstänksam.

  • Amerika hade en ny president, som hade en helt annan inställning till den kommunistiska rörelsen än vad Roosevelt hade. Truman blev alltmer misstänksam mot Stalins avsikter och såg det sovjetiska agerandet i Östeuropa som en aggressiv expansion oförenligt med de avtal som Stalin hade skrivit under vid Jalta konferensen.

  • USA hade dagen innan konferensen framgångsrikt testat en atombomb som var avsett att användas mot Japan. Truman informerade Stalin som artigt tackade för informationen.

  • För USA:s del var det viktigt att få Stalins löfte om ett snabbt sovjetiskt inträde i kriget mot Japan. 100 000-tals amerikanska liv stod på spel. Atombomben var ännu ett oprövat kort.

Avsikten med Potsdamkonferensen var att besluta om förhållandena i Europa efter Tysklands kapitulation. Huvudområdena var:

  • Etablerandet av ett råd med de allierades utrikesministrar som skulle utarbeta fredsavtalen

  • Hur Tyskland skulle demilitariseras, och behandlas som en administrativ och ekonomisk enhet.

  • Upprättande av ockupationszoner och sektorer i Tyskland/Berlin och Österrike/Wien.

  • På vilket sätt ockupationsmakterna skulle få skadestånd.

  • Hur Sovjetunionen tills vidare skulle förvalta delar av Ostpreussen och Polen förvalta övriga tyska områden öster om Oder-Neisse-linjen.

  • Hur omflyttning av befolkningsgrupper skulle kunna ske på ett humant sätt.

Konferensens slutprotokoll återspeglade en förhoppning om en gemensam framtid, som dock kom att övergå till gemensam misstänksamhet och slutligen öppen fientlighet.

 

Detta återspeglas väl i Tysklandsfrågan där Sovjets inställning var att förhindra återuppbyggnaden av Tyskland till en potentiellt framtida ”revanschistisk fiende”.
USA kom snart att inse att återuppbyggnaden av Tyskland var av central betydelse för utvecklingen av de europeiska ländernas ekonomier. Detta i sig, skulle säkerställa en demokratisk utveckling genom självständiga marknadsekonomier i Västeuropa.


USA:s inställning till Stalins metoder och långsiktiga mål under Roosevelt administrationen förändrades snabbt under presidenten Truman.
George Kennans Långa telegram ledde fram till en total omprövning av USA:s utrikes och försvarspolitik.

Detta parat med den ökade kunskapen om vapenbroderns omfattande spionage under de år de var vapenbröder.

 

USA:s politiska och militära inriktning fick efter några år av osäkerhet sin slutliga formulering i nationella säkerhetsrådets dokument NSC-68. Detta dokument definierar USA:s syn på rollfördelningen mellan supermakterna under kalla krigets första årtionden

 

Skrivet av: Stig Hertze

Senast uppdaterad 2015-06-03

 

Källor:
Världen efter 1945. Philip Bell, Prisma
George C Marshall, Harold Faber, Ariel Book
Cold War J Isaacs & P Hennessy Abacus 2008

Strategies of Containment J Gaddis 2005 Oxford Univ. Press