|
Huvudaktörerna
vid konferensens början
Stalin
med två nya personligheter som motparter
Större
bild
Ockupationszonerna
Större
bild
 Atombomben, en realitet som massförstörelsevapen |
Konferensen som anordnats i Potsdam under tiden 17/7 – 2/8 1945 var en planerad uppföljning av Jaltakonferensen sex månader tidigare.
Den amerikanska delegationen leddes av den nye presidenten Harry Truman, den sovjetiska av Josef Stalin och den brittiska först av Winston Churchill senare, efter Labours valseger, av Clement Attlee.
Avsikten var att besluta om förhållandena i Europa efter Tysklands kapitulation Ledarna för USA, Storbritannien och Sovjetunionen, som trots sina olikheter, hade förblivit allierade under 4 år av krig, skulle aldrig träffas igen, för att gemensamt diskutera samarbete vid återuppbyggnaden av Europa
Sedan de allierade senast träffades i Jalta sex månader tidigare hade
åtskilligt hänt.
-
Sovjetunionen ockuperar större delen av Central- och Östeuropa.
Röda armén kontrollerade effektivt de baltiska staterna, Polen,
Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien och Rumänien, Stalin hade
inrättat en kommunistisk regering i Polen, trots tidigare
överenskommelser.
-
Storbritannien hade en ny premiärminister genom Labourpartiets
seger över det konservativa partiets Clement Attlee tog över det
brittiska ledarskapet efter Winston Churchill vars inställning till
Stalins politik sedan länge varit kritisk och misstänksam.
-
Amerika hade en ny president, som hade en helt
annan inställning till den kommunistiska rörelsen än vad
Roosevelt hade. Truman blev alltmer misstänksam mot Stalins
avsikter och såg det sovjetiska agerandet i Östeuropa som en
aggressiv expansion oförenligt med de avtal som Stalin hade
skrivit under vid Jalta konferensen.
-
USA
hade dagen innan konferensen framgångsrikt testat en atombomb som var avsett att användas mot Japan. Truman
informerade Stalin
som artigt tackade för informationen.
-
För USA:s del
var det viktigt att få Stalins löfte om ett snabbt sovjetiskt
inträde i kriget mot Japan. 100 000-tals amerikanska liv stod på spel. Atombomben var ännu ett
oprövat kort.
Avsikten med Potsdamkonferensen var att besluta om
förhållandena i Europa efter Tysklands kapitulation. Huvudområdena var:
-
Etablerandet av ett råd med de allierades utrikesministrar som
skulle utarbeta fredsavtalen
-
Hur
Tyskland skulle demilitariseras, och behandlas som en administrativ
och ekonomisk enhet.
-
Upprättande av ockupationszoner och sektorer i Tyskland/Berlin och
Österrike/Wien.
-
På vilket sätt ockupationsmakterna skulle få skadestånd.
-
Hur
Sovjetunionen tills vidare skulle förvalta delar av Ostpreussen och
Polen förvalta övriga tyska områden öster om Oder-Neisse-linjen.
-
Hur omflyttning av befolkningsgrupper skulle kunna ske på ett humant sätt.
Konferensens slutprotokoll återspeglade en förhoppning om en gemensam
framtid, som dock kom att övergå till gemensam misstänksamhet och
slutligen öppen fientlighet.
Detta
återspeglas väl i Tysklandsfrågan där Sovjets inställning var att
förhindra återuppbyggnaden av Tyskland till en potentiellt framtida
”revanschistisk fiende”.
USA kom snart att inse att återuppbyggnaden av Tyskland var av central
betydelse för utvecklingen av de europeiska ländernas ekonomier. Detta i sig, skulle
säkerställa en demokratisk utveckling genom självständiga
marknadsekonomier i Västeuropa.
USA:s inställning till Stalins metoder och långsiktiga mål
under Roosevelt administrationen förändrades snabbt under
presidenten Truman.
George Kennans Långa telegram ledde fram till en total omprövning av
USA:s utrikes och försvarspolitik.
Detta
parat med den ökade kunskapen om vapenbroderns omfattande spionage under
de år de var vapenbröder.
USA:s politiska och
militära inriktning fick efter några år av osäkerhet sin slutliga
formulering i nationella säkerhetsrådets dokument NSC-68. Detta dokument
definierar USA:s syn på rollfördelningen mellan supermakterna under kalla
krigets första årtionden
Skrivet
av: Stig Hertze
Senast uppdaterad
2015-06-03
Källor:
Världen efter 1945. Philip Bell, Prisma
George C Marshall, Harold Faber, Ariel Book
Cold War J Isaacs & P Hennessy Abacus 2008
Strategies of Containment J Gaddis 2005 Oxford Univ. Press
|
