
Joe 1
Sovjets första atombomb

Framtiden är röd


Kalla
kriget i världen
Större bild |
I NSC-68 definierar USA sin egen roll och beskriver den hotbild mot den
fria världen, som USA ansåg föreligga i april 1950. Därmed anges
förutsättningarna för det kalla kriget.
NSC-68, har blivit ett av de klassiska historiska dokumenten från det
kalla kriget.
Beträffande situationen som den tedde sig, utifrån USA:s perspektiv
våren 1950, är det värt att notera Sovjetunionens sprängning av sin
första atombomb endast sju månader innan NSC-68 formulerades. USA hade
förlorat sitt nukleära monopol flera år före vad man ansett vara
möjligt.
Det kommunistiska maktövertagandet i Kina endast sex månader tidigare.
I USA ansåg man att man ”förlorat” Kina.
Därtill en vänskapspakt mellan Sovjetunionen och Kina endast två månader
tidigare. Lägg till detta Irankonflikten,
Pragkuppen,
Berlinblockaden och de pågående
rättegångarna mot ryska spioner inom vitala delar av den amerikanska
administrationen.
Det världskommunistiska hotet, sett ur USA:s perspektiv, verkade mot
denna bakgrund högst påtagligt.
NSC-68, antagen den 14 april 1950, pläderade för en amerikansk militär
uppbyggnad med konventionella vapen för att konfrontera vad man kallade
en ”fiende besjälad med en fanatisk tro, motsatt till vår egen”.
Sovjetunionen och USA ansågs finnas i en polariserad värld, där Sovjet
ville "införa sin absoluta makt över resten av världen”.
Detta leder till ett krig om idéer som "idén om frihet under en regering
och lagar” och idén om ”slaveri under ett bistert klickvälde från Kreml
".
”Därför bör USA som är "maktcentrum i den fria världen", bygga ett
internationellt samhälle där det amerikanska samhället kan "överleva och
blomstra " och föra en politik för inneslutning av Sovjetunionen.
Dokumentet hänvisar till skrifter av George F. Kennan, närmare bestämt
Det långa telegrammet från 1946.
Kennans teori om inneslutning omfattade en mångfacetterad strategi för
USA:s utrikespolitik som svar på det upplevda sovjetiska hotet.
NSC-68 rekommenderar dock en politik som betonar militära över
diplomatiska åtgärder.
NSC-68 krävde betydande militära utgifter, för att USA skulle uppnå en
"överlägsen total styrka i kombination med andra pålitliga likasinnade
nationer".
”Detta
kräver en militär styrkenivå som kan”:
-
Försvara västra halvklotet och viktiga närstående allierade områden
så att deras förmåga till krigsförberedelser kan utvecklas.
-
Tillhandahålla och skydda en mobilisering medan de offensiva
krafterna som krävdes för seger håller på att byggas upp.
-
Utföra offensiva operationer för att förstöra viktiga delar av den
sovjetiska krigsmaktens förmåga och för att hålla fienden ur balans
tills full offensiv styrka från USA och dess allierade kan
åstadkommas.
-
Försvara och upprätthålla kommunikationen och basområden nödvändiga
för att utföra dessa uppgifter.
-
Stödja de allierade så att de kan utföra sina roller i de nämnda
uppgifterna.
Många inom
Trumanadministrationen motsatte sig bland annat påståendet om att Sovjet
tar in på USA:s försprång och hävdade att klyftan snarare ökade och att
USA var överlägsen Sovjet inom alla grenar av militären. Även Kennan
kritiserade rapporten.
Till en början var president Truman motståndare, men när Nordkorea den
25 juni anföll Sydkorea var det få amerikaner som tvivlade på att
Nordkoreas attack kom efter order från Sovjet.
Trumanadministrationen hade vaknat och insett faran med den förre
vapenbrodern ”Uncle Joe”.
NSC-68 påverkade USA:s utrikes- och säkerhetspolitik under de
följande 20 åren.
Sammanställt av:
Stig Hertze
Källor:
Cold War J Isacs & T Downing Abacus 2008
Encyclopedia Britannica 2010
Det kalla kriget John Gaddis LIBRIS ID:10699186
NSC-68
Originalrapporten hittar du här
(På engelska)
Senast uppdaterad 2015-05-24 |