Den nödvändiga alliansen under andra världskriget. Det är tillåtet att, ”i tider av stor fara, gå tillsammans med djävulen tills du har kommit över bron”. Detta gamla ordspråk från Balkan, citerades ofta av president Roosevelt under andra världskriget när han kände sig tvingad att ingå tvivelaktiga allianser för att uppnå nödvändiga mål. Mer än någon allierad gällde detta Stalins Sovjetunionen målet - att besegra Tyskland och Japan. Genom denna allians med Sovjetunionen lyckades USA och Storbritannien segra under en förvånansvärd kort tid och med relativt låga förlustsiffror. Priset var dock att bygga upp en ännu mäktigare och oförutsägbar totalitär stat. Detta resulterade i ett kallt krig, som varade tio gånger längre än den allians som vann det andra världskriget.
Det historiska perspektivet
Bakgrunden till det kalla kriget har till stor del sin förklaring i
händelser långt före andra världskriget. Västdemokratierna, främst
Storbritannien och USA motarbetade starkt den ryska revolutionen
1917-1922, som de såg som ett hot mot den bestående samhällsordningen,
eller rent av världsordningen.
Sedan mitten av 1800-talet hade socialism och kommunism varit
filosofiska begrepp. Med Sovjetunionens bildande 1922 förelåg en helt ny
och för världen i övrigt skrämmande statsbildning. Denna bekämpades inledningsvis genom militärt
ingripande av bland andra Japan och västmakterna till stöd för den vita
kontrarevolutionen i Ryssland.
Med sin kommandoekonomi genomdrev Stalin ett antal femårsplaner med en kraftfull industrialisering och undvek därmed den depression med hög arbetslöshet som västdemokratierna genomled under 1930 talet. Det kommunistiska systemet i Ryssland sågs därför av många i västvärlden som ett progressivt och lockande alternativ. Den materiella utvecklingen överskuggade för många utvecklingens mörka sidor med ofrihet, förföljelser, deportationer. Rysslands avtal med Nazityskland, Molotov–Ribbentrop-pakten 1939, sågs av de tidigare förhandlingsparterna Frankrike och Storbritannien som ett ryskt svek. Avtalet möjliggjorde den tyska offensiven i väster, nu med ryggen fri och råvaruförsörjningen inklusive olja tryggad. Stalin försvarade avtalet i ett radiotal efter Nazitysklands anfall på Ryssland 1941: ”Vi räddade freden åt vårt land i ett och ett halvt år och fick tillfälle att förbereda vårt försvar om det fascistiska Tyskland bröt pakten och angrep vårt land. Detta var en stor vinst för vårt land och en förlust för det fascistiska Tyskland.”
Med det tyska angreppet på Ryssland 1941 förenades Ryssland, USA och
Storbritannien i en samverkan, den stora alliansen, för att besegra den
gemensamma fienden Nazityskland.
Ur Rysslands synpunkt fördelaktigt genom materiellt stöd från väst och
framför allt löftet om en andra front i Västeuropa.
De västallierade insåg att de inte skulle kunna besegra den tyska
krigsmaskinen utan rysk medverkan.
Den stora alliansen bör därför ses som en av omständigheterna framtvingad
allians.
Stor misstänksamhet präglade dock samarbetet under de fyra åren. Stalin fruktade en separat överenskommelse mellan de västallierade och Nazityskland. Dessutom misstänkte Stalin att fördröjningen med en invasion över kanalen, från juni 1940 till Normandie i juni 1944 var avsiktlig för att möjliggöra en tysk seger i öst.
På motsvarande sätt sökte de västallierade tecken på en separat
överenskommelse mellan Ryssland och Nazityskland.
Mot denna bakgrund var det naturligt att det fanns starka
motsättningar mellan vapenbröderna mot slutet av andra världskriget.
En annan betydande faktor var att Sovjetunionen och dess system kanske var den störste segraren i det andra världskriget. Kriget mot Hitlertyskland i det stora fosterländska kriget, gav regimen en helt ny legitimitet i det egna folkets ögon. Detta samtidigt som Sovjets internationella anseende nådde helt nya höjder. Från ha varit isolerat och utstött från på den internationella scenen fem år tidigare, hade Sovjetunionen 1945 uppnått en status som respekterad supermakt med tillhörande globala ambitioner.
Utvecklingen i korthet efter 1945
Vid Jaltakonferensen 1945 framkom
tydligt de maktpolitiska och ideologiska motsättningarna mellan
segrarmakterna.
Många svåra problem lämnades olösta
Med det långa telegrammet 1946
klargjorde George Kennan vid amerikanska utrikesdepartementet sin syn på
hur han ansåg Sovjetunionen uppfattade omvärlden. Detta telegram
påverkade i hög grad USA:s omvärdering av sin tidigare bundsförvant i
kampen mot Hitlertyskland.
Venonaprojektets resultat under 1946 gav insyn i den sovjetiska spionoffensiven under åren som USA och Sovjetunionen var vapenbröder. Detta blev en
ytterligare anledning till en total omorientering av den amerikanska
utrikes- och säkerhetspolitiken.
Trumandoktrinen 1947,
Marshallplanen 1947 och
NSC-68 1950 var direkta
resultat av denna omvärdering. Sovjet fortsatte att konsolidera sin ställning i Östeuropa enligt, vad
Moskva ansåg, överenskommelserna i Jalta, med konsekvenser som
Pragkuppen 1948 följt av
Berlinblockaden 1948-49. Båda dessa
ansågs vara sovjetiska markeringar hur de avsåg att hantera sitt intresseområde
i Östeuropa.
Detta följdes av krossandet av
folkupproret i Östberlin 1953, Ungernrevolten 1956 och Järnridåns
fullföljande i Berlin med
Berlinmuren 1961.
Alla dessa händelser var i Sveriges närområde.
Med Kubakrisen 1962, stod de två
kärnvapenförsedda stormakterna mot varandra med fara för en öppen
konfrontation. Ett tredje världskrig med kärnvapen. Tövädersperioder
Tövädersperioder med minskad spänning mellan blocken inträffade.
Den första efter Stalins död 1953. Då blev Österrike 1955 åter en
självständig stat, Kominform upplöstes
och Sovjet lanserade begreppet “fredlig samexistens”. Perioden
avslutades med bland annat Ungernrevolten och
Suezkrisen1956.
Nästa töväder kom efter Kubakrisen 1962
och varade till mitten av 1970-talet.
Under denna töperiod upprättades bland annat en telefonförbindelse, heta
linjen, mellan Vita huset och Kreml. Avtal som förbjöd
kärnvapenprov i atmosfären 1963 och icke-spridningsavtalet 1968.
Ett avtal om begränsningar av strategiska kärnvapensystem (SALT 1)
undertecknades 1972.
Avspänningen under denna tövädersperiod nådde sin kulmen vid
ESK-konferensen i Helsingfors1975. Då accepterade deltagarländerna genom
Helsingforsavtalet den
sovjetiska dominansen i Östeuropa och de av Stalin framflyttade
sovjetiska gränserna. Sovjetunionen accepterade som motprestation att de
mänskliga rättigheterna med bland annat rätten till fri information skrevs in i
avtalet.
Därmed släpptes anden ur
flaskan.
Nya Ledare
Nya ledare trädde fram på scenen med de mänskliga rättigheterna
inskrivna i Helsingforsavtalet som moralisk grund. Dessa personligheter
behärskade de abstrakta värdena, dessutom med en utvecklad
framställningsförmåga.
Några betydande personligheter var:
-
Den polskfödda påven Johannes Paulus II
-
Lech Walesa vid Leninvarvet i Gdansk
-
Vaclav Havel i Tjeckoslovakien
-
Margaret Thatcher, kapitalismens fanbärare
-
Deng Xiaoping, pragmatisk ledare i Kina
-
USAs president Ronald Reagan
Dessa individer gav energi till de krafter inom sovjetimperiet som på
moraliska grunder slutligen skulle fräta sönder det sovjetiska systemet
under de följande 15 åren.
Ny sovjetisk offensiv i Europa
Den tredje heta perioden i det kalla kriget påbörjades 1977 när
sovjetiska medeldistansrobotar med kärnvapenspetsar
SS20, började placeras ut
i Östeuropa. Dessa nådde hela Europa och var konstruerade att undgå SALT
1 avtalet som stipulerade en undre räckvidd. Dessa robotar utgjorde
inget hot mot USA, varför man har övervägt om de var avsedda att testa
USA:s vilja att försvara Västeuropa och i förlängningen splittra Nato.
Den sovjetiska
invasionen av Afghanistan i december 1979 medförde att motsättningarna
ökade.
Ronald Reagan blev USA:s president 1981. Därmed inleddes en amerikansk militär
rustningsperiod.1983 påbörjades utplaceringen av amerikanska
medeldistanskärnvapen i Västeuropa som motdrag till
SS-20 robotarna i Östeuropa.
Samma år tog USA beslut om ett nytt högteknologiskt rymdförsvar SDI,
”stjärnornas krig”.
En ny kapprustningsperiod inleddes. Början till slutet
Michail Gorbatjov tillträdde1985 som sovjetisk partichef.
Det stagnerande sovjetsystemet hade inte ekonomisk kapacitet att möta
USA:s upprustning. Gorbatjovs strävan att reformera systemet gjorde
dessutom en militär avspänning nödvändig.
Resurser behövdes för nödvändiga satsningar på det civila sovjetiska
samhället. Det har beräknats att i mitten av 1980-talet spenderade Sovjetunionen tre gånger så mycket som USA på sin krigsmakt med en ekonomi vars storlek var en tredjedel. Därmed betalade varje rysk medborgare ca 10 gånger mer sina resurser till krigsmakten, jämför med en amerikansk medborgare.
USA och Sovjetunionen undertecknade i december 1987 INF-avtalet, vilket
innebar att samtliga medeldistansraketer i Europa skulle skrotas. Slutet på det kalla kriget
Den 7:e december 1988 annonserar Gorbatjov inför FN:s generalförsamling att Sovjetunionen inte kommer att med vapenmakt påverka utvecklingen i Östeuropa Vid ett besök i Bonn i juni 1989 lovade Gorbatjov att varje stat skulle
ha oinskränkt rätt att fritt välja politiskt och socialt system. Inom
loppet av några månader, hösten 1989, föll Berlinmuren och hela det
sovjetiska systemet bröt samman.
Inte genom ett angrepp av fientliga trupper över geografiska gränser som
de fruktat sedan revolutionen. Utan därför att skillnaden i den
sovjetiska vardagen mellan Marxist- leninistisk teori och verklighet
blev för stor - Först bröd sedan ideologi. Vid ESK-mötet i Paris 1990 fastslogs att demokrati skulle vara det enda
styrelseskicket och att konflikter skall lösas med fredliga medel.
Samtidigt undertecknade Nato och Warszawapakten ett långtgående
nedrustningsavtal för de konventionella styrkorna i Europa
(CFE-avtalet).
Året därpå upplöstes Warszawapakten och det sovjetiska kommunistpartiet
och därpå hela Sovjetunionen.
Kalla kriget var över.
Här finns mera om
viktiga händelser under det kalla kriget Skrivet av Stig Hertze Senast uppdaterad 2015-07-29
Källor:
-
The rise & fall of Communism, Vintage Books 2010
-
Cold War, Abacus 2008
-
The
Cold War A New History, Penguin Books 2005
-
Strategies of Containment, Oxford University Press 2005
-
For
the soul of Mankind, Hill and Wang 2007 -
The Soviet Tragedy Russia Martin Malia 2008
|