Operativ Tidsperiod
 

 

 

Venonaprojektet avslöjar omfattande Sovjetisk spionattack mot USA och Storbritannien

 

 

This man is your friend

USA, England och Sovjet Förenade i kampen mot nazityskland

 

 

 

 

Några spioner som arbetande för Sovjet och som avslöjades av Venona projektet

Julius och Ethel Rosenberg
Ledde en spionring riktad mot USA:s atomforskningsprogram. De dömdes mot sitt nekande till döden och avrättades


Alger Hiss
Framgångsrik rådgivare till president Truman och Stalin

Harry Dexter White

Berömd amerikansk ekonom och chef inom finansdepartementet. Lämnade kvalificerad information till Sovjet under 1942-1944

 

Laurence Duggan

Kodnamn ”Frank”

Chef för Sydamerika avdelningen vid utrikesdepartementet. Hittades död nedanför sitt kontorsfönster tio dagar efter förhör hos FBI

 

The Cambridge Four

Medurs från överst till vänster, Anthony Blunt, Donald Duart Maclean, Kim Philby and Guy Burgess. Alla Cambridgeelever och övertygade kommunister. Maclean och Burgess flydde till Sovjet 1951. Kim Philby flydde 1963.

 

Silvermaster, Nathan Gregory Ledare för en stor spionring inom regeringen.
Vid förhör i juli 1942 förnekade Silvermaster kommunistiska kontakter. Begärde stöd från försvarsministern. Både presidentrådgivaren Lauchlin Currie (kodnamn "Sida") och biträdande finansminister Harry Dexter White (med flera kodnamn "Advokat", "Jurist" och "Richard") ingrep till Silvermaster fördel.
S blev senare befordrad

 

Inledningen

Venonaprojektet inleddes 1943 med att den amerikanska arméns signalspaningsorganisation påbörjade en mindre undersökning av den kodade diplomatiska telegramtrafiken mellan Sovjets representation i USA och Moskva.
Detta skulle ske vid sidan om organisationens huvuduppgift under andra världskriget nämligen signalspaning och underrättelseinsamling från USA:s fiender, Tyskland och Japan.

 

Det första telegrammet dekrypterat

Att forcera den sovjetiska koden skulle visa sig vara ett större problem än väntat. Först 1946 lyckades man få fram en komplett översättning av ett första telegram.
I detta telegram från 1944 avhandlades inte några diplomatiska angelägenheter, utan telegrammet var från en KGB officer i New York till General Pavel Fitin chef för KGB:s utlandsavdelning i Moskva.
Vad som med chockerande tydlighet framgick var att den sovjetiska underrättelsetjänsten i USA hade infiltrerat USA:s mest hemliga projekt, Manhattanprojektet, som utvecklade den första atombomben.

 

Fortsatt dekryptering

Under 1948, med en mängd nya telegram forcerade, framgick det att KGB i USA hade rekryterat informatörer inom praktiskt taget alla viktiga statliga institutioner av militär eller diplomatisk/politisk betydelse.

Venonaprojektet som i samarbete med de brittiska underrättelsetjänsterna pågick till 1980 identifierade totalt 349 personer i Amerika
med hemliga kontakter med de sovjetiska underrättelsetjänsterna i USA

  • 171 blev identifierade med deras verkliga namn

  • 178 endast med deras täcknamn

De som var identifierade med namn dömdes i domstol eller avlägsnades från sina poster eller neutraliserades på annat sätt.

 

Det var de oidentifierade spionerna som för USA blev en säkerhetsmässig mardröm under många år framöver. 
Var dessa personer fortfarande aktiva? Hade de förflyttats till andra högre positioner?
Hur kunde man förhandla med Sovjetunionen i framtiden om någon i förhandlingsgruppen arbetade för Sovjet?

 

Den sovjetiska spionverksamheten avslöjade inte enbart amerikanska hemligheter utan underminerade det gemensamma förtroendet mellan tjänstemän i den amerikanska administrationen

 

Stalins spionageattack mot USA 1941-1945

Under alla tider har regeringar i de flesta länder genomfört underrättelseverksamhet i någon form under både krigs- och fredstid.
Ingen har dock som Sovjetunionen under Josef Stalin i så stor utsträckning använt spionage som ett instrument i den nationella politiken. Under 1920/1930-talen, inriktades den största delen av sovjetiska underrättelsetjänsten på närliggande mål i Europa och Asien. Hotet mot de sovjetiska målen förknippades med Nazityskland och Japan.

När USA gick in i andra världskriget i december 1941 antar man att Stalin insåg, att när Tyskland och Japan besegrats, skulle endast tre makter ha inflytande i världen, nämligen Sovjetunionen, Storbritannien och USA. Av dessa skulle USA bli starkast.
Med detta i åtanke, riktade Stalin underrättelsetjänstens fokus mot Amerika
 

Uppbyggnaden av organisationen

Sovjetunionen, Storbritannien och USA bildade en militär allians för att besegra Nazityskland och dess allierade. Sovjetunionen blev snabbt den näst största mottagaren av amerikansk militär hjälp genom ”lend-lease”- programmet.

Som en del av detta program, som för sovjets del startade i juni 1941, uppmanades Sovjetunionen att kraftigt utöka sin diplomatiska personal och att inrätta särskilda kontor för att öka tempot och effektiviteten i biståndsprogrammet.

Tusentals sovjetiska officerare, ingenjörer och tekniker anlände till USA för att bestämma vilken materiel, maskiner, vapen, fordon som fanns att tillgå för att stödja de sovjetiska krigsansträngningarna.
Sovjetisk personal måste utbildas, beskrivningar översättas, skyltning ändras, transporter samordnas. Hela fartygsbesättningar kom för utbildning för att ta över amerikanska fartyg.

En stor mängd sovjetisk underrättelsepersonal från KGB (Sovjets civila underrättelsetjänst) och GRU (Sovjets militära underrättelsetjänst) fanns bland den sovjetiska personal som anlände till Amerika.

Dessa spioner hade två uppgifter. Dels att övervaka och rapportera om den politiska lojalitet hos sovjetmedborgarna när de vistades i USA. Dels att spionera på USA.

 

Värt att notera är, att USA i samband med lend- lease- diskussionerna i oktober 1941 föreslog att amerikanska tekniker skulle sändas till Ryssland för teknisk assistans. Moskva beviljade dock inga visa, och USA:s Moskvaambassad förklarade det ryska ställningstagandet i fem punkter varav den sista punkten antydde att dessa tekniker skulle kunna ha ”blandade motiv” för sin vistelse, därmed antydande spioneri.


Den amerikanska administrationen godtog dessa förklaringar och frågan avfördes från diskussionerna.

 

Det amerikanska kommunistpartiet CPUSA

Var en resurs som i hög grad utnyttjades i spionverksamheten. Informatörerna, spridda inom administrationen var ofta medlemmar i kommunistpartiet eller sympatisörer. Speciellt efter USA:s inträde i andra världskriget då man såg Sovjet som en allierad vän som behövde allt stöd.
Kombinationen lokala informatörer väl organiserade i celler under professionell ledning från KGB eller GRU blev en mycket effektiv underrättelseorganisation.
 

Avslöjanden i pressen om sovjetiskt spioneri

Under det kalla krigets inledning, i slutet av 1940-talet och tidigt 1950-tal, med några månaders mellanrum, trumpetades i tidningsrubriker ut att ytterligare ett nätverk av kommunister hade infiltrerat ett amerikanskt laboratorium, en facklig organisation eller statlig myndighet etc.

Amerikanerna i allmänhet var oroliga för att en kommunistisk femte kolonn, som var mer lojal mot Sovjetunionen än mot USA, hade tagit över landets institutioner.
Detta parat med rättegångar med fällande domar som ofta saknade tydliga bevis, utan grundade sig på indicier och vittnesmål från personer med låg trovärdighet enligt försvarsadvokaterna.

Av dessa var rättegången och den fällande domen av presidentrådgivaren Alger Hiss den mest spektakulära.

 

För att inte avslöja metoder och resultat från det topphemliga Venona projektet kunde inte denna information användas som bevis.
Detta fick till följd att allmänheten förnekades de obestridliga bevis som framgår av meddelanden från Sovjetunionens egna spioner. Detta ledde till en debatt i USA om utfallet av flera spionfall. En debatt som delvis pågår än idag.

Kommunistskräcken spred sig i USA och fick under åren 1950–1953 avarten med senator McCarthys jakt på kommunister som slutade i absurda beskyllningar som blev hans fall.
De rapporterade händelserna i USA påverkade utan tvivel situationen i Sverige under denna tidsperiod
 

Administrationens reaktion

Under 1945 och 1946 reagerade Truman administrationen med passivitet eller misstro mot rapporter från FBI som tydde på en betydande sovjetisk spionageverksamhet i USA.
I vissa fall dolde tjänstemän rapporterade händelser
för att inte riskera en fortsättning på det framgångsrika sovjet- amerikanska samarbetet under andra världskriget


Under 1947 lade president Truman om kursen för den amerikanska utrikes- och säkerhetspolitiken. Nu var han övertygad om att USA:s välvilja att stödja Sovjetunionen under en kritisk period av det andra världskriget hade utnyttjats av Sovjetunionen på ett otillbörligt sätt.
I mars 1947 fastställdes ett lojalitetsprogram för anställda inom den verkställande makten av regeringen.

I juli fastställdes det nationella säkerhetsprogrammet som omfattade ett nationellt säkerhetsråd, NSC och en central underrättelseorganisation, CIA och en omfattande omstrukturering av den amerikanska krigsmakten.


Vad hände sedan
Sovjetunionens ohämmade spionage mot USA från 1942 till 1945 var av det slag som en nation riktar mot en fientlig stat. I slutet av 1940-talet fanns bevis från Venona på den massiva storleken och den intensiva fientligheten som kännetecknade den sovjetiska underrättelseverksamheten i USA.

Detta föranledde både det amerikanska kontraspionaget och höga politiker att dra slutsatsen att Stalin redan hade inlett ett förtäckt angrepp på USA redan 1942. Därmed påbörjades det kalla kriget anser de, inte efter andra världskriget, utan många år tidigare.

Den sovjetiska underrättelseorganisationen i USA återhämtade sig aldrig från den intensiva jakten på kommunister och infiltratörer som pågick under hela 1950 talet.

 

En svensk anknytning

Under 1944 överfördes en mängd dokument och utrustning till Sverige från den framgångsrika finska signalspaningsorganisationen, för att förhindra att materialet skulle falla i ryska händer. Detta är känt under namnet Stella Polaris

En del av denna information överfördes till USA och Storbritannien

som därigenom fick tillgång till kunskap om det sovjetiska kryptosystemet
Den svenska signalspaningsverksamheten som 1942 samordnades genom inrättande av den civila myndigheten Försvarets radioanstalt FRA fick genom Stella Polaris projekt förstärkning med såväl kunskap som personal.

 

Mer om detta:

Spaningsarkiv öppnade för FRA. Ur Svenska Dagbladet


Vill du veta mera om viktiga händelser under det kalla kriget?

 

Skrivet av: Stig Hertze


Källor:
Encyclopedia Britannica 2010
Cold War J Isaacs & T Downing Abacus 2008
Venona, Haynes & Klehr Yale University Press 1999
The Haunted Wood, Weinstein & Vassiliev Random House1999

Senast uppdaterad: 2015-06-01