Aktuell Tidsperiod

 

 

Säkerhetsgaranti för Sverige


Vid en sovjetisk aggression mot Sverige skulle USA med militära medel understödja Sveriges försvar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

JA37 från F13

 

 

 

 

1960, formulerade NSC, USA:s nationella säkerhetsråd, under president Eisenhowers ordförandeskap, en säkerhetsgaranti för Sverige som en del av, U.S. Policy Towards Scandinavia.
I händelse av en sovjetisk aggression mot Sverige skulle USA med militära medel understödja Sveriges försvar.
De två Nato-medlemmarna Norge och Danmark fick samtidigt ett kraftigt utökat militärt stöd. Den norska örlogsflottan förstärktes med 56 fartyg. Även Danmark fick nya fartyg till sin flotta. Ett kommando
BALTAP (Allied Forces Baltic Approaches) med uppgift att spärra Östersjöutloppen bildades 1962. Kommandot stod under danskt befäl, men hade ett betydande inslag av amerikansk personal.

Den amerikanska säkerhetsgarantin fick betydande fördelar för Sveriges försvar. Bland annat tecknade Sverige och USA ett militärtekniskt samarbetsavtal som var ekonomiskt mycket fördelaktigt.

 

Utdrag ur SOU 2002:108
Säkerhetspolitiska utredningen

Det militärtekniska informationsutbytet
Samarbetet med USA


Det militärtekniska informationsutbytet mellan Sverige och USA utgick från notväxlingar från år 1952 och 1961.
Med dessa regeringsöverenskommelser som grund undertecknades även hemliga avtal om säkerhetsskydd och tillämpningsföreskrifter, som möjliggjorde konkreta samarbeten inom olika annex.


Annexsamarbetet på flygvapensidan var redan tidigt det mest omfattande av alla försvarsgrenarna. Den svenska utvecklingen av flygplan 37 (Viggen) skedde i stor utsträckning med hjälp av amerikansk expertis och olika former av robotbeväpning för attack och jaktversionerna blev en fråga som sysselsatte annexfolket på flygsidan under hela 1970-talet.

I början av 1970-talet fanns två annex på flygsidan, nämligen krigsflygplan med utrustningar (8202) och attackrobotsystem (8204). Det förstnämnda hade tecknats med såväl det amerikanska flygvapnet som marinen och US Navy medan det andra gällde enbart mellan de båda ländernas flygvapen

Utbytet av information inom annexet krigsflygplan med utrustningar som avsåg flygplan 37 Viggen hade varit omfattande. USA hade visat stort intresse." för annexet och var angeläget om att följa upp utvecklingen av samtliga versioner av detta stridsflygplan.”

De amerikanska projektofficerarna besökte Sverige regelmässigt varje eller vartannat år och orienterades då om utvecklingsläget, samt diskuterade uppkomna problem och gjorda erfarenheter.
Utbytet hade för svensk del varit störst med det amerikanska flygvapnet, USAF och mindre med marinen. USAF hade genom sin projektofficer visat stor generositet vad gällde att förbereda svar på frågor, arrangera kontakter med experter vid svenska besök i USA samt att underlätta frisläppning av information etc. Utbytet avsåg materiel med confidential som högsta sekretessgrad, vilket motsvarade svensk enkel hemlig information
.

 

Enligt Nils Bruzelius doktorsavhandling vid Försvarshögskolan, var anledningen till detta officiellt oförklarade amerikanskt stöd motiverat av behovet att skydda USA:s Polarisubåtar som utstationeras utanför den svenska västkusten mot hotet från sovjetiska flygplan för ubåtsbekämpning
 

Den svenska utvecklingen av flygplan 37 Viggen skedde följaktligen med hjälp av amerikansk expertis.  Sverige kunde därmed konstruera och bygga flygplan 37 betydligt fortare och till lägre kostnad än vad som annars hade varit fallet.
 

Läs mer: Livlös livlina till väst av Jan-Ivar Askelin (FOI).


Skrivet av: Stig Hertze


Källor:
SOU 2002.108
FOI Framsyn nr 1-2005

NSC 6006/1 originaltext

Senast uppdaterad: 2019-01-17