1960, formulerade
NSC, USA:s nationella säkerhetsråd,
under president Eisenhowers ordförandeskap, en säkerhetsgaranti för
Sverige som en del av,
U.S.
Policy Towards Scandinavia.
I händelse av en sovjetisk aggression mot Sverige skulle USA med
militära medel understödja Sveriges försvar.
De två Nato-medlemmarna Norge och Danmark fick samtidigt ett kraftigt
utökat militärt stöd. Den norska örlogsflottan förstärktes med 56
fartyg. Även Danmark fick nya fartyg till sin flotta. Ett kommando
BALTAP (Allied Forces Baltic Approaches) med
uppgift att spärra Östersjöutloppen bildades 1962. Kommandot stod under
danskt befäl, men hade ett betydande inslag av amerikansk personal.
Den
amerikanska säkerhetsgarantin fick betydande fördelar för Sveriges
försvar. Bland annat tecknade Sverige och USA ett militärtekniskt
samarbetsavtal som var ekonomiskt mycket fördelaktigt.
Utdrag ur SOU
2002:108
Säkerhetspolitiska utredningen
Det militärtekniska informationsutbytet
Samarbetet med USA
Det militärtekniska informationsutbytet mellan Sverige och USA utgick
från notväxlingar från år 1952 och 1961.
Med dessa regeringsöverenskommelser som grund undertecknades även
hemliga avtal om säkerhetsskydd och tillämpningsföreskrifter, som
möjliggjorde konkreta samarbeten inom olika annex.
Annexsamarbetet på flygvapensidan var redan tidigt det mest omfattande
av alla försvarsgrenarna. Den svenska utvecklingen av flygplan 37
(Viggen) skedde i stor utsträckning med hjälp av amerikansk expertis och
olika former av robotbeväpning för attack och jaktversionerna blev en
fråga som sysselsatte annexfolket på flygsidan under hela 1970-talet.
I början av 1970-talet fanns två annex på flygsidan, nämligen
krigsflygplan med utrustningar (8202) och attackrobotsystem (8204). Det
förstnämnda hade tecknats med såväl det amerikanska flygvapnet som
marinen och US Navy medan det andra gällde enbart mellan de båda
ländernas flygvapen
Utbytet av
information inom annexet krigsflygplan med utrustningar som avsåg
flygplan 37 Viggen hade varit omfattande. USA hade visat stort
intresse." för annexet och var angeläget om att följa upp utvecklingen
av samtliga versioner av detta stridsflygplan.”
De amerikanska projektofficerarna besökte Sverige
regelmässigt varje eller vartannat år och orienterades då om
utvecklingsläget, samt diskuterade uppkomna problem och gjorda
erfarenheter.
Utbytet hade för svensk del varit störst med det amerikanska flygvapnet,
USAF och mindre med marinen. USAF hade genom sin projektofficer visat
stor generositet vad gällde att förbereda svar på frågor, arrangera
kontakter med experter vid svenska besök i USA samt att underlätta
frisläppning av information etc. Utbytet avsåg materiel med confidential
som högsta sekretessgrad, vilket motsvarade svensk enkel hemlig
information.
Enligt Nils Bruzelius doktorsavhandling vid Försvarshögskolan, var anledningen till detta officiellt oförklarade amerikanskt stöd motiverat av behovet att skydda USA:s Polarisubåtar som utstationeras utanför den svenska västkusten mot hotet från sovjetiska flygplan för ubåtsbekämpning
Den svenska
utvecklingen av flygplan 37 Viggen skedde följaktligen med hjälp av
amerikansk expertis. Sverige kunde därmed konstruera och bygga flygplan
37 betydligt fortare och till lägre kostnad än vad som annars hade varit
fallet.
Läs mer:
Livlös
livlina till väst
av
Jan-Ivar Askelin (FOI).
Skrivet av: Stig Hertze
Källor:
SOU 2002.108
FOI Framsyn nr 1-2005
NSC 6006/1
originaltext
Senast uppdaterad: 2019-01-17 |