Klicka här för att komma till AEF:s Startsida! 

 

Operativ Tidsperiod  

 

 

Övningsstörutrustning J32E, SK37

 

Störsändare Adrian

Signalspaningsmottagare Ingeborg

 

 Kapsel Adrian (bakre) och

Kapsel Adrian (bakre) och

Fällare Boz (Box)

Större bild.

 

 Antenner Ingeborg och G24

Antenner Ingeborg och G24

Större bild

 

 Operatörsplatsen (baksits)

Operatörsplatsen (baksits)

med olika presentationer.

Större bild

 

Allmänt

Adrian och Ingeborg ingick i den speciella utrustning som J32E Störlansen och senare SK37E Störviggen hade för utbildning av försvarets Stridsledning STRIL-s - och Luftvärnsförband för att operera i en elektronisk störd miljö. Genom upprepade övningar med maskerande störning på aktuella radarfrekvenser utbildades personal i att operera i en realistisk hotmiljö.

 

Uppbyggnad och funktion

Adrian
Denna radarstörutrustning var placerad i en kapsel som kunde hängas under någon av flygplanens vingar. Den hade framåt- och bakåtriktade antenner och användes för för störning av mark- och fartygsbaserad radar. Sändaren arbetade på S-bandet, 2,7-3,2 GHz (10 cm) och C-bandet, 5,1-5,9 GHz (5 cm) och kunde  generera kraftigt brus på dessa frekvenser. I systemet ingick även en Manöverpanel för viss styrning av sändningen i navigatörsutrymmet (baksits). Systemet matades från flygplanets strömförsörjning med 29 V likspänning.

 

Ingeborg.

Denna radarmottagare hade tre antenner placerade i flygplanets nosutrymme och var riktade framåt/åt sidorna/nedåt mot marken. Mottagaren, placerad i flygplanets främre apparatrum, var mikrodatorstyrd och kunde svepa över S-bandet, 2,7-3,2 GHz (10 cm), C-bandet, 5,1-5,9 GHz (5 cm) och L-bandet, 1,0-1,5 GHz (25 cm).

Utrustningen kunde ur den belysande radarsignalen från mark eller fartygsbaserad radar registrera dess bärfrekvens, bestämma grovriktning till sändaren och signalnivån in i mottagaren samt avgöra sändarens pulsrepeterfrevens PRF och antennrotation.

Med dessa data som grundval styrdes sändningen i Störsändare G24 och Adrian mot den belysande radarn på de ovan angivna frekvensbanden. Systemet hade även en Indikator för identifiering av radarbelysning i navigatörsutrymmet (baksits). Systemet strömförsörjdes med 200 V 400 Hz från flygplanets Omformare 1.

I några flygplan fanns även en digitalbandspelare FB-4 för utvärdering och utbildning.

 

Läs mer:
Allmänt om störning av radarstationer (pdf-dokument)
 

Skrivet av Göran Hawée

Senast uppdaterad 2020-05-10

 

Källor:

Beskrivning J32E, boken om Lansen av Sven Stridsberg