
J21A från F15
Större bild

J21 från F9

J21A Kabin
Större bild

Raketer ersätter bomber
J21A-2 Data och prestanda |
Spännvidd |
11,6 m |
Längd |
10,45 m |
Tom vikt |
3330 kg |
Max vikt |
5200 kg |
Max fart |
650 km/h |
Marschfart |
490 km/h |
Topphöjd |
10200 m |
Stighastighet |
15 m/s |
Flygtid |
2,5 h |
A21A-3 Data och prestanda |
Spännvidd |
11,6 m |
Längd |
10,45 m |
Tom vikt |
3346 kg |
Max vikt |
5200 kg |
Max fart |
560 km/h |
Marschfart |
425 km/h |
Topphöjd |
7500 m |
Flygtid |
4,2 h |
|
I ramavtalet mellan KFF och SAAB från 1940 ingick överenskommelse om
utveckling av ett nytt jaktflygplan.
Under 1941 bearbetade SAAB tillsammans med KFF
alternativa lösningar till det nya jaktflygplanet. Kraven från
Flygvapnet var höga då det gällde sikten för föraren, manöverförmågan,
prestanda och inte minst beväpningen som skulle vara kraftig.
Valet av motor var också en viktig fråga som måste lösas. Efter
förhandlingar mellan KFF och det tyska företaget Daimler Benz lyckades
KFF slutligen få licensrätt för tillverkningen av företagets
nyutvecklade Daimler Benz DB605 på 1475 hk.
SAAB:s förslag blev ett okonventionellt flygplan med motorn placerad
bakom föraren och med en påskjutande propeller. Flygplanet fick
typbeteckningen J21.
Stjärtpartiet byggdes upp på två bommar fästade i mittvingen. Förarens
sikt framåt och uppåt blev mycket väl tillgodosedd. Beväpningen,
automatkanoner (akan), fick bra placering i flygkroppens nosparti liksom
i främre delen av respektive stjärtbom. Landstället med noshjulställ var
helt infällbart i främre delen av stjärtbommarna respektive i
flygplannosen.
Förarkabinen försågs med en nyutvecklad krutdriven katapultstol för uthopp med säker frigång
till roterande propeller, pansarskydd bakom förarstolen och skottsäker frontruta (siktruta) i kabinöverbyggnaden samt skottsäker bränsletank bakom föraren.
Vissa problemområden fordrade sin lösning före godkännande av detta okonventionella flygplan:
-
Hur skulle kylningen för den vätskekylda motorn kunna tillgodoses vid markkörning då den
skjutande propellern inte kunde ge någon kylluft till kylarna genom
deras placering i vingen framför propellern?
-
Skulle katapultstolen ge tillräcklig
säkerhet för att inte föraren vid uthopp skulle sargas av
propellern?
-
Hur skulle noshjulstället fungera?
Problemområdena kunde
så småningom lösas.
-
Kylningen vid markkörning tillgodosågs med en fläkt i vardera vingen, som via en
speciell växellåda drevs av flygplanmotorn då landningsstället var
utfällt
-
Mark- och flygprov
med katapultstolen bekräftade att föraren fick tillräcklig frigång
till propellern vid en eventuell utskjutning
-
Markprov med landställsrigg och prov med
ett noshjulsutrustat flygplan Sk14 resulterade i godkänt utförande. Det styrbara noshjulets jazzdämpare krävde många
ändringar för att dämparen skulle få acceptabel funktion
Beträffande kylningen
av motorn vid markkörning gav markkylanläggningen otillräcklig kylning
vid höga ytterluftstemperaturer (>20°C). Därför inrättades, på uppställningsplatserna på respektive division, en rörslinga med vatten
som vid behov kunde sprutas in genom vätskekylarna för nedkylning av
motorn till acceptabel temperatur före kupering.
Flygplan 21 var, trots den nämnda extra arbetsinsatsen vid
markbetjäning, ett mycket robust och omtyckt flygplan. Det var
lättfluget och noshjulsstället underlättade landning och körning på
marken. Dessutom var sikten från förarkabinen den bästa tänkbara.
Manöveregenskaperna var, efter dåtidens luftstridsmått, mycket goda.
Förarens placering alldeles bakom huvuddelen av vapnen i nosen gav god
träffsäkerhet.
Tillverkningen Den första provflygningen med
Saab 21 ägde rum den 30 juli
1943. Totalt tillverkades 302 flygplan i tre versioner:
-
59 J 21A-1,
(grundversion), med kombinerad mittvingklaff och kylklaffar för
motorns vätske- och oljekylare. Denna version var utrustad med
fjärrkompass FKA-1, ursprungligen framtagen för B17. Levererades dec 1945 - dec 1946
-
124 J 21A-2 med
separat mittvingklaff och separata kylklaffar för motorns vätske- och oljekylare. Denna version fick en
nyutvecklad kurshorisontanläggning KH-1 (AGA).
Levererades juli 1946 - nov 1947
-
119 A-2/A-3
attackbeväpnad version. Kompletterad med vingtankar på vardera 400 liter Levererades maj 1947 - jan 1949
Beväpningen varierade
mellan versionerna:
-
J21A-1 hade en 20mm akan typ Hispano och två 13,2 mm ksp placerade i nosen Dessutom en
13,2 mm ksp i främre delen av vardera stjärtbommen. Siktning med
reflexsikte m/37.
-
J21A-2, A-3, Hispanokanonen utbytt mot en 20 mm Bofors, men i övrigt fyra stycken
13,2 mm ksp som i A1. Automatiskt
reflexsikte K-14 infört.
-
J21-A3 A21A
Attackversionen. Samma beväpning som 21-A2 men Sikte K-14
kompletterades med
bombsikte BT-9 (Saab)
A21A kunde även bära en
600 kg bomb (alternativt 500 eller 250 kg) placerad under mittvingen,
dessutom fyra 50 kg bomber under vardera yttervingen. Som alternativ
till bomber kunde två 18cm raketer och åtta 14,4cm raketer medföras.
Det är värt att notera att Saab redan i april 1945 föreslog införande av
ett automatiskt jaktsikte baserat på ekoradioprincipen.
Tillkommande utrustning som skulle placeras i bommarna.
Denna typ av sikte infördes i flygvapnet först 1956 med
J34 Hunter och
radaravståndsmätare PE-46.
I USAF infördes ett sikte med denna princip 1951 med Gunsight
A-1CM.
Operativ
Basering FV 1945-1954 |
F8
Barkarby |
1945-1946 |
Tjänsteprov |
F9 Säve |
1946-1950 |
J21 |
F12 Kalmar |
1947-1953 |
J21 |
F15 Söderhamn |
1946-1953 |
J21 |
F6 Karlsborg |
1947-1954 |
A21 |
F7 Såtenäs |
1947-1950 |
A21 |
Avveckling
Propellerversionen av FPL21 avvecklades slutligen1954 och
ersattes av jetflygplan.
|