/---------------------------------2004
--|----|----|----|----|----|----|----|----|----|--
      1950      1960      1970      1980      1990

Navigeringsfyr PN-60/F och PN-601/F

PN-601-anläggning

PN-601. Hydda

Bakgrund

Under min värnpliktstid vid F11 i Nyköping under åren 1954-55 hörde jag gamla flygplanmästare skämta om att i militärflygets barndom när det var lågt till tak som de hette, så flög man efter järnvägen för att hitta hem till sin flottilj eller planerad landningsplats. Men med förbättrad instrumentering behövdes inga järnvägar att följa, men med vindar och ofta den mänskliga faktorn kunde ändå stora bäringsavvikelser förekomma.

När Sveriges första nattjaktflygplan J30 Mosquito 1948 tillfördes F1 i Västerås anskaffades en engelsk utrustning som hjälpmedel vid navigering och landning i mörker och dimma.

Dessa hjälpmedel, Angöringsfyr PN-51/F och Landningsfyr BABS var föregångare till de av Svenska Philips framtagna utrustningarna Navigeringsfyr PN-60/F och Landningsfyr PN-52/R för att kunna betjäna J32 Lansen som kom ut på förband i mitten av 1950 talet.
PN-60 (Anita) var en markbaserad utrusning som innehöll elektronik motsvarande den flygburna utrustningen PN-50 som var installerad i förutom Lansen även i J34 Hawker Hunter, TP 83 Pembroke och sedermera J29 Tunnan.
 

Kortfattad beskrivning PN-60/F

Navigeringsfyr PN-60 är en utrustning som samarbetar med den flygburna Navigationsutrusningen PN-50. Härigenom erhåller man i flygplanet avstånd och bäring till fyrens uppställningsplats.
Förbindelsen mellan flygplanet och fyren är av typ "Frågepuls-Svarspuls".
Mottagning av frågepuls och sändning av svarspuls sker på skilda frekvenser som kan väljas inom frekvensområdet 218-242 MHz. Varje fyr tilldelas sin speciella kod och frekvenskombination, varigenom flygföraren kan söka kontakt med önskad fyr genom att ställa in fyrens kombinationer på flygplanets manöverlåda. Avståndet till fyren får föraren genom att utrustningen mäter tiden mellan frågepuls och svarspuls. Bäringen till fyren bestämmer NAV-utrustningen i flygplanet genom att svarspulserna tas emot växelvis över flygplanets två riktantenner och genom att jämföra signalamplituderna.
 

Bäringsinformationen presenteras på flygplanets riktningsindikator.
 

Kort beskrivning PN-601/F

När J35 Draken kom ut på förband på 60-talet var detta flygplan utrustat med en modernare variant av NAV-system med beteckningen PN-59. Detta medförde att alla PN-60 fyrar kompletterades med elektronik motsvarande PN-59 så att även flygplan 35 kunde betjänas.

PN-60/F fick efter modifieringen beteckningen PN-601/F
Den markbundna PN-59 elektronikutrustningen var konstruerad av Svenska Philips och var elektronrörsbestyckad. PN-601/F torde vara ett av de första elektroniksystem som tillfördes det Svenska försvaret som innehöll så kallade ”Logiska kretsar” dvs. ”och- eller icke-” kretsar, vippor och dyl.

PN-60/F och PN-601/F hade i stort sett samma funktionssätt. Skillnaden var i princip att de betjänade olika flygplanstyper.
 

Teknisk data PN-60/F och PN-601/F

Mottagarenhet

PN-50 systemet

Allmänt, Hydda och antenn.

Hela PN-60 utrustningen är installerad i en trähydda med en golvyta på 2x2 meter.

I Hyddan finns följande utrustning:

• Stativskåp för PN-50 systemet

• Stativskåp för PN-59 systemet (efter modifiering)

• Strömförsörjningsutrustning

• Värme och ventilation

Både sändar- och mottagarantennerna sitter i toppen på en c:a 20 meter hög mast. Sändarantennen är rundstrålande i horisontalplanet. Antennerna är utformade som koaxialdipoler och är placerade ovanför varandra på ett gemensamt centralt rör.

Totalt finns 15 antennelement (hylsor). Elementen är en kvarts våglängd långa.
 

Skrivet av Kalle Gardh

Senast uppdaterat 2013-04-25

Läs mera i FHT-dokumentet:

Radarfyr PN-601F (Anita) PN-513F (Eureka) HISTORIK, ERFARENHETER (pdf-format 4,2 MB)