/----------------------?
--|----|----|----|----|----|----|----|----|----|--
      1950      1960      1970      1980      1990

Multiplexutrustning TM-6

Tillverkare LM Ericsson, Sverige.

Stativ TM-6
Bild FHT

TM-6 ingick i det tidiga troposcatterstråket tillsammans med RL-71 och kom att bli en hörnsten i den tidiga stomnätsutbyggnaden

INLEDNING

Allmänt

Karakteristiskt för bärfrekvenstelefonin (BF-telefonin) är att den ger möjlighet till samtidig överföring av flera telefonsamtal (eller annan information, t.ex telegrafisignaler) på en och samma ledning.

Detta innebär i regel väsentligt lägre anläggningskostnader per förbindelse och eliminerar vissa annars svårlösta ledningsproblem.

Anm. Det förtjänar nämnas, att det finns andra mera begränsade möjligheter till multipelutnyttjande av ledningar, t.ex fantomkopplingen, som i sin enklaste form ger tre samtalsmöjligheter på två ledningar.

Den ständigt pågående forskningen och utvecklingen inom BF-området har resulterat i en mängd olika BF-system, från en-kanalsystem med en bärfrekvent förbindelse utöver den talfrekventa (fysikaliska) till mångkanalsystem med tusentals samtidiga förbindelser.

Arbetssättet och den erforderliga tekniska utrustningen för ett medelstort BF-system behandlas i de följande avsnitten i denna beskrivning.

Ledningen - överföringsmediet - kan vara luftledning, i jorden nedlagd kabel (symmetrisk parkabei eller koaxialkabel) eller radiolänk. Koaxialkabel och radiolänk används företrädesvis för stora system.

Bärfrekvent överföring av telefonsamtal över radiolänkar kräver, att det av talet i handmikrotelefonen alstrade frekvensbandet flyttas upp i sådana frekvensband, som är lämpade för trådlös överföring. Dylik frekvensbandförflyttning sker medelst modulering av det ursprungliga bandet med s k bärfrekvenser.

Flera talfrekvensband kan läggas sida vid sida för samtidig överföring emedan talfrekvensbandets bredd är relativt liten jämförd med det trådlöst överförda frekvensbandets totala bredd.

I stället för tal kan andra impulser förekomma inom talfrekvensbandet, t ex telegrafisignaler.

ALLMÄNT OM TM-6

TM-6 består av ett system av ändutrustningar placerade på olika orter. En TM-6 ändutrustning överför ett antal talkanaler från den lågfrekventa sidan, t ex växeln, till radiolänkutrustningen och omvänt.

Varje TM-6 ändutrustning är avsedd för såväl sändning som mottagning.

Ett exempel på den principiella uppbyggnaden av en TM-6-anläggning, bestående av två ändutrustningar A och B (A-terminal och B-terminal) visas på bild 1.

Bild 1 Principiell uppbyggnad av en TM-6 anläggning

Större bild

Bilden visar två lika ändutrustningar, innehållande bl.a. fem fullbestyckade KMU-stativ och ett fullbestyckat 12/60 GMU-stativ.

Förbindelsen mellan A och B tänkes ske med en ledningsgrupp (visas heldragen), bestående av 120 kanaler, dvs ett 120-kanalsystem.

Av bilden framgår vidare, att ändutrustningar med denna bestyckning rymmer ytterligare två 60-kanalsystem (visade streckade) alternativt ett 120-kanalsystem för förbindelser med andra ändutrustningar

Tekniska data

KONSTRUKTION

Uppbyggnad av en ändutrustning

Allmänt kan sägas, att en TM-6 ändutrustning är den bärfrekventa sändar- och mottagarutrustningen för ett eller flera 60-kanalsystem och/eller ett eller flera 120-kanalsystem. (Som tidigare nämnts kan genom utbyggnad även 300-kanalsystem anordnas.

TM-6 kan lätt anpassas till rådande och kommande trafikbehov.

Stativen med tillhörande enheter har följande benämningar och huvudfunktioner: 

1. Kanalmodulatorstativ (KMU) med beteckningen ZDG 805 för omvandling av högst 48 talkanaler till högst fyra 12-grupper och omvänt.

2. 12- och 60-gruppmodulatorstativ (12/60 GMU) ZDG 815 för omvandling av högst 20 12-grupper till högst fyra 60-grupper samt överflyttning av dessa till lämplig ledningsgrupp för 60- eller 120kanalsystem och omvänt.

3. Oscillatorstativ (LO) ZDH 805 för alstring och distribution av erforderliga frekvenser för kanal-, 12-grupp- och 60-gruppmodulering. Stativets kapacitet är avpassad för högst två 60-grupper eller fyra bärfrekvensförstärkarstativ. I stativet alstras även signal- och pilotfrekvenser .

4. Bärfrekvensförstärkarstativ (LE) ZDD 805 för förstärkning och distribution av erforderliga frekvenser för kanal- och 12-gruppmodulering i de fall ändutrustningens omfattning är större än vad som svarar mot enbart oscillatorstativets kapacitet.

5. Genomkopplingsfilterstativ (GK) ZDL 805 för genomkoppling av 12- och 60-grupper. Stativet kan bestyckas med filter för högst !i genomkopplingar.

6. Omkopplingsstativ (OK) ZDK 805 för omkoppling av 12- och 60-grupper för terminering eller genomkoppling. Kapacitet högst 60 grupper.

7. Ledningsgrupp- och oscillatorstativ för utökning till 300-kanalsystem.

Drifterfarenheter (Bengt Eliasson)

När muxutrustningen monterades blev vi förvånade över hur stor plats som krävdes, vi jämförde med TM-4. Bärfrekvensgeneratorer och förstärkare var dubblerade för driftsäkerhetens skull. Driftsäkerheten visade sig bli mycket hög. Kanalstativens enda svaga punkt var kvicksilverreläerna, som tappade vätningen på kontakterna. Dom satt på oktalrörsocklar. Det var bara att dra loss dom, hålla dom i handen och slå ett hårt slag mot knäet så kvicksilvret dansade omkring och vätte kontakterna på nytt.

Dom andra stativen hade elektronrör men var dubblerade. Kanalerna låg i 12-grupper med en pilotton på 84,08 kHz. Denna användes för automatisk nivåkorrigering av 12-gruppen. Dessutom överfördes en 60 kHz som frekvensnormal i nätet. Detta används i alla BF-system, oberoende av muxtyp, även TM-12.

Sammanställt av Roland Persson

Senast uppdaterat 2013-12-20

Källor:

• Systembeskrivning M7773-420400 (Fastställd av KFF 1965)

• Uppgifter från FHT

• Uppgifter från Bengt Eliasson