Operativ Tidsperiod

 

 

 

F22, del av FN:s fredsbevarande styrkor i Kongo

 

J29B i FN tjänst




Radarstation PS-41 för spaning och stridsledning
Mer om PS-41


Citatet
Dag Hammarskiöld:
(FN:s generalsekreterare 1953-1960)
"FN är inte till för att föra människor till himlen, utan för att rädda dem från helvetet"
 


Begäran från FN om svensk flyginsats i Kongo

Efter en formell begäran från FN den 23 september 1961 beslöt svenska regeringen att en mindre grupp J29 skulle ställas till U.N. Fighter Wings förfogande.
 

Bakgrund

Kongo blev självständigt 30 juni 1960, med oroligheter inom landet som följd. Provinsen Katanga ville bryta sig ur den nya staten och bilda en egen nation. Efter en förfrågan från Kongos regering till FN sattes polistrupper in i landet för att återställa ordningen. Katangesiska flygvapnet bestående av ett 10-tal propellerflygplan och tre jetskolflygplan utrustade med kulsprutor upplevdes som ett hot av marktrupperna.
 

F22 bildas den 30 september 1961.

Samma dag startade fem stycken J29B från F8 i Barkarby för att flyga 1200 mil till Leopoldville där man landar fyra dagar senare och baserades i Luluabourg i provinsen Kasai.
Ytterligare 4 stycken J29B och 2 stycken S29C skickade F22 1962.
Flygstyrkan U.N. Fighter Wing som var sammansatt av stridsflygplan från flera länder. 5 svenska J29, 6 indiska Canberras och 4 etiopiska F 86.

 

Insatser av svenskt stridsflyg

De svenska planen angrep främst markmål, som stöd för markoperationerna. Ett stort antal spaningsuppdrag med S29C genomfördes framgångsrikt.
I slutet på december 1962 var striderna som häftigast, F22 deltog då i utslagning av det katangesiska stridsflyget genom attacker mot dess huvudbaser Kolwezi och Jadotville.

Den 21 januari 1963 intogs Katangas huvudort Elisabethville och uppdraget för F22 var i praktiken över. Men F22 kom att vara kvar i Kongo ytterligare ett år.
När flottiljen upplöstes i april 1963, flögs två J29B och två S29C hem till Sverige, övriga flygplan sprängdes på plats.
 

För de som är intresserade av avionik, är det värt att notera, att J29B hade som navigeringshjälpmedel flygradiopejlen FRP-3. Denna fungerade utmärkt i den nya miljön, med mellanvågsbandet tillgängligt.
S29C var däremot utrustad med flygvapnets PN-50 system, avsett att samarbeta med markfyrarna PN-51 och PN-52, som inte fanns på plats i Kongo.
Den praktiska lösningen blev, att en S29C alltid ledsagades av en J29B som visade vägen till spaningsområdet och hem till basen.
 

Sammanställt av Stig Hertze
Senast uppdaterad 2017-03-03
 

Läs mer: