|
J29B i FN tjänst
Radarstation PS-41 för spaning och stridsledning
Mer
om PS-41
Citatet
Dag Hammarskiöld:
(FN:s generalsekreterare 1953-1960)
"FN är inte till för att föra
människor till himlen, utan för att rädda dem från helvetet"
|
Begäran från FN om svensk flyginsats i Kongo
Efter en formell begäran
från FN den 23 september 1961 beslöt svenska regeringen att en mindre
grupp J29 skulle ställas till U.N. Fighter Wings förfogande.
Bakgrund
Kongo blev självständigt 30
juni 1960, med oroligheter inom landet som följd. Provinsen Katanga
ville bryta sig ur den nya staten och bilda en egen nation. Efter en
förfrågan från Kongos regering till FN sattes polistrupper in i landet
för att återställa ordningen. Katangesiska flygvapnet bestående av ett
10-tal propellerflygplan och tre jetskolflygplan utrustade med
kulsprutor upplevdes som ett hot av marktrupperna.
F22 bildas den 30 september
1961.
Samma dag startade fem
stycken J29B från F8 i Barkarby för att flyga 1200 mil till
Leopoldville där man landar fyra dagar senare och baserades i Luluabourg
i provinsen Kasai.
Ytterligare 4 stycken J29B och 2 stycken S29C skickade F22 1962.
Flygstyrkan
U.N. Fighter Wing som var sammansatt av stridsflygplan från
flera länder. 5 svenska J29, 6 indiska Canberras och 4 etiopiska F 86.
Insatser av svenskt
stridsflyg
De svenska planen angrep
främst markmål, som stöd för markoperationerna. Ett stort antal
spaningsuppdrag med S29C genomfördes framgångsrikt.
I slutet på december 1962 var striderna som häftigast, F22 deltog då i
utslagning av det katangesiska stridsflyget genom attacker mot dess
huvudbaser Kolwezi och Jadotville.
Den 21 januari 1963 intogs Katangas huvudort Elisabethville och
uppdraget för F22 var i praktiken över. Men F22 kom att vara kvar i
Kongo ytterligare ett år.
När flottiljen upplöstes i april 1963, flögs två J29B och två S29C hem
till Sverige, övriga flygplan sprängdes på plats.
För de som är intresserade
av avionik, är det värt att notera, att
J29B hade som navigeringshjälpmedel
flygradiopejlen FRP-3.
Denna fungerade utmärkt i den nya miljön, med mellanvågsbandet
tillgängligt.
S29C var däremot utrustad med
flygvapnets
PN-50 system, avsett att samarbeta med
markfyrarna PN-51
och PN-52, som
inte fanns på plats i Kongo.
Den praktiska lösningen blev, att en S29C alltid ledsagades av en J29B
som visade vägen till spaningsområdet och hem till basen.
Sammanställt av Stig Hertze
Senast uppdaterad 2017-03-03
Läs mer:
|
