Klicka här för att komma till AEF:s Startsida! 


Operativ Tidsperiod


                                     /-----------2009

--|----|----|----|----|----|----|----|----|----|--
      1950      1960      1970      1980      1990

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

JA37 Viggen med RB71 och RB74

JA37 Viggen med RB71 och RB74

Större bild

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

RB71 SKY FLASH

RB71 SKY FLASH

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

RB71 uppbyggnad och innehåll samt upphängningsanordning.

RB71 uppbyggnad och innehåll samt upphängningsanordning.

Större bilder 10 st

 

 

 

 

 

 

 

JA37 Anfallsprofil med RB71

JA37 Anfallsprofil med RB71

Större bild

 

 

 

 

 

Robothjälpapparater i JA37.

Robothjälpapparater i JA37.

Större bild

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Målsökare och Styrautomat Blockschema

Målsökare och Styrautomat Blockschema

Större bild

 

 

 

 

Zonrörsaktivering RB71

Zonrörsaktivering RB71

Större bild

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Robotmuseet i Arboga

Robotmuseet i Arboga

 

 

Jaktrobot SKY FLASH

 RB71 med semiaktiv radarmålsökare                Notis 2

 

Bakgrund

När ett nytt svenskt jaktflygplan skulle projekteras i början av 1970-talet för att ersätta J35F med jaktrobot RB27 måste även denna robot ersättas av en modernare typ som huvudbeväpning.

Härvid undersöktes möjligheterna att på den utländska marknaden hitta en lämplig robot. I USA fanns en jaktrobot Air Interception Missile AIM-7 Sparrow med semiaktiv radarmålsökare. Denne började produceras 1963 för leverans till USAF för beväpning av bl.a. flygplanen F4 Phantom och F15 Eagle. Tillverkaren var Raytheon Co.

 

Sverige börjad förhandla med USA redan i början av 1970-talet om att få provskjuta AIM-7E Sparrow för anpassning till det nu beslutade jaktflygplanen JA37 Viggen. Tre provskjutningar med denna robot utfördes i Sverige. Beslut togs dock att anskaffa en senare version av Sparrow, AIM-7F. Som konkurrerande alternativ valdes en varianten från Storbritannien, benämnd XJ 521 Sky Flash som tillverkades av Hawker Siddeley Dynamics, HSD. Efter grundlig undersökning och avväganden valdes Sky Flash för beväpning av JA37.

 

Roboten Sky Flash fick beteckningen RB71 i Flygvapnet FV och var alltså en modifierad variant av den amerikanska grundversionen AIM-7E ovan och hade samma skal, yttre utseende, motor och stridsdel som denna.

 

Utvecklingen av den brittiska Sky Flash startade i början av 1970-talet och blev operativ 1978 i England. Robotens passiva målsökare av monopulstyp utvecklades och tillverkades av Marconi Space and Defence Systems, MSDS och stridsdelens zonrör av EMI Elektronics, EMIE, båda underleverantörer till HSD samt hade förbättringar av övrig elektronik. Målsökare hade även en bra störresistens gentemot aktiv (elektronisk) och passiv (remsor) störning och kunde följa på mål under relativt svåra förhållanden speciellt på låga höjder.

 

Jaktrobot RB71

Uppbyggnad

Roboten var sammansatt av ett modulsystem med robotdelar fullt utbytbara sinsemellan som medförde ett smidigt underhåll och bra och enkelt hanteringen i en krigssituation.

Robotens elektronik bestod av statisk mikroteknik där integrerade kretsar ingick som gav hög tillgänglighet i alla miljöer.

Som kraftkälla användes dels anpassad elförsörjning från det bärande flygplanet samt dels efter avfyring med snabbaktiverande Batteri och Hydraulsystem.

Roboten hängdes i en Robotlavett med vilken flygplanet genom kabling och mångpolig kontakt försörjde robotens elektronik innan avfyring.

 

Funktion

RB71 anskaffades till flygvapnet för bekämpning av snabbt flygande flygplanmål på alla höjder och på långa avstånd i alla väder och i mörker. RB71 var försedd med en radarekodetekterande passiv (semiaktiv) dopplermålsökare anpassad till CW (Continuous Wave). Roboten avfyrades normalt under ett siktesberäknat Genskjutningsanfall GA vilket vid den beräknade yttre skjutgränsen övergick i Jaktkurveanfall JK. Målsökaren fordrade radarbelysning av målet. Sändaren för detta ändamål utgjordes av en speciell Belysningssändare BES som ingick i det bärande flygplanets Siktesradar PS-46. Alternativt kunde den även styra med hjälp av eventuell elektronisk störsignal av brus-typ från målet under gångtiden.

 

Före avfyringen måste roboten förberedas och färdigställas för det aktuella skjutfallet. En del av detta gjordes under tiden fram till avfyringen och styrdes av flygplanets Centraldator CD-107 och utfördes i roboten via en Anpassningsenhet ANP-71. I CD utfördes under anfallet kontinuerligt siktesberäkningar med stöd av måldata från siktesradarn avseende målhastighet (måldoppler) och målutpekning (radarantennens pekriktning) samt flygdata (höjd och fart) från primärdatagivare (luftdatasystem). Även robotidentifiering samt information om robotens tillstånd vad gäller kraftförsörjningen och frekvensavstämning (grovslavning till belysningssändaren) inhämtades.

 

Vid avfyring av flygföraren startade snabberäkning av parametervärden i CD för preparering av mål- och övriga flygfallsdata.

 

Prepareringar:

  • Hydraulaggregatet för roderstyrning aktiveras

  • Robotbatteriet aktiveras

  • Höjdparametrar (påverkar förstärkningsfaktorn, dvs följe- respektive styrauktoritet i målsökaren och styrautomaten)

  • ”Simulerad doppler” (målhastigheten, påverkar målsökarens följenoggranhet)

  • Antennutpekningsvinkeln (slavar ut målsökaren).

  • ”Korthållsmod” aktiveras vid behov (ökade förstärkningar, auktoritet i styrkretsarna för målsökaren och styrautomaten).

Prepareringarna verkställdes av ANP-71 som sedan efter klarsignaler från robotens olika delar (tid ca 2 sek) initierade tändsignal till raketmotorn.

 

Efter avfyring (separation från flygplanet) drevs roboten fram av en enstegs krutraketmotor. Robotens målsökare och styrsystem ledde roboten på en Kollisionskurs mot en beräknad träffpunkt, dvs. enligt principen syftbäringsnavigering (även kallad proportionell navigering). Den stabiliserades med Vingar i robotens bakre del och styrdes aerodynamiskt med signaler från Målsökaren och Styrautomaten med Roder i robotens mittre del. Flygningen korrigerades med hänsyn till målet fart-, kurs- och höjdändringar och andra störningar i banan.

 

Vid målet eller i närheten av detsamma aktiverades robotens Verkansdel, initierad från Anslagskontakter (vid direktträff) eller av ett aktivt Radarzonrör (vid nära målpassage).

Stridsdelen bestod av ett zickzackformad länksystem av stålstavar, så kallad continuous-rodtyp som expanderar åt alla håll när sprängladdningen detonerar.

 

Tillverkning

British Aerospace BAe var huvudleverantör med Marconi Space and Défense systems, MSDS som underleverantörer för Målsökaren. SAAB tillverkade som underleverantör till BAe och MSDS delar av roboten, bland annat styrautomat och gyron. Roboten började tillföras svenska Flygvapnet från 1980.

 

Robotdata  RB71

Längd:

3,658 m

Totalvikt:

195 kg

Total krutvikt:

45,2 kg

Stridsladdning: 

31 kg

Motorkraft (krut):

68.6 kg

Motor brinntid:

Kort sekvens kontra total flygtid

Max fart:

> M 3 (flygplanets fart inverkar)

Max skjutavstånd:

40 km (hög höjd)

Min skjutavstånd:

2-3 km (låg höjd)

Målsökarens frekvensområde:

 X-bandet

Hastighetsupplösning vid målföljning:

3,5 m/s

Batterispänning

 28V

 

Underhåll

Översyn på RB71 gjordes vid CVA robotverkstad.

 

Mer om Robot 71 kan du studera på Robotmuseets hemsida www.robotmuseum.se

 

Källor:

  • FV Beskrivning RB71

  • FV Beskrivning JA37 Systemdel.

Skrivet av Göran Hawée.

Senast uppdaterad 2022-06-14