Luftoperativa radionätet

Skrivet av Arne Larsson    Senast uppdaterat 2025-05-07

 

Luftoperativa radionätet (LOPRA) var ett landsomfattande signalnät, som huvudsakligen var avsett för fjärrskrift mellan olika anläggningar och organisationsenheter inom försvaret, främst flygvapnet.

 

Dåvarande övlt C-G Simmons var chef för Flygstabens signaltjänstavdelning när riktlinjerna för Luftoperativa radionätet drogs upp. Han var operativt drivande vid framtagningen av ”Radioplan 56”.

 

Harald Thomsen, byråingenjör vid KFF från slutet av 1950-talet, var projektansvarig för realiserandet av nätet och var verksam till avvecklingen och kallades skämtsamt för ”Luftoperativa radionätets fader”. Harald var tekniskt mycket kunnig och med stor skicklighet projekterade han och anskaffade det nya stora landsomfattande kortvågsnätet.

 

Överste C-G Simmons

Projektledare Harald Thomsen KFF

 

I nätet ingick två huvudstationer (Hs) och planerat 19 understationer (Us). Hs och Us betjänade ett antal abonnenter, t.ex. högre staber, Lfc och flygbaser. Abonnenterna var över radiolänk och/eller tråd anslutna till Hs och Us, vilka i sin tur stod i förbindelse med varandra över kortvågsradio.

Hs och Us var fasta anläggningar medan abonnentanläggningarna var fasta eller transportabla. Vid Hs och Us förmedlades fjärrskrifttrafiken över olika förbindelser genom mottagning och vidaresändning av hålremsor.

 

Radiorum vid Huvudstation (Hs)

Understation (Us)

 

Fjärrskriftrummet vid Hs

 

Förutom Fjärrskrift överförde nätet telegrafi och radiotelefoni. Därvid upprättades radioförbindelser med stationer inom och utom nätet helt oberoende av den för fjärrskrifttrafiken gällande nätbilden. Över dessa förbindelser utväxlades huvudsakligen korta meddelanden med krav på snabb överföring.

Fjärrskriftsignaleringen i nätet skedde enligt det internationella fjärrskriftalfabetet CCIT nr 2. All sändning skedde med remssändare och en överföringshastighet på 50 baud. Radiolänkförbindelsen var av typen RL-02, RL-21A eller RL-23.

 

Abonnent ”Signalstationsvagn” vid flygbas

 

Luftoperativa radionätet skulle vara ett komplett självständigt radiofjärrskriftnät med all såväl fjärrskrifts- som radioutrustning och vara i drift redan i fred med till stor del samma personal som i krig. Detta innebar att tekniska organisationen dimensioneras för att vara oberoende av bakre underhållsorganisation och dess personal utbildades i huvudsak vid respektive anläggning eller hos leverantör av utrustning.

 

Fjärrskriftsmaterielen levererades av Siemens som också levererade förmedlingsutrustningarna och tontelegrafiutrustningarna som överförde fjärrskrift- och nycklingssignaler mellan mottagaranläggningen och sändarannexet samt även tontelegrafutrustningen som användes för överföring av fjärrskriftinformationen över kortvågsviorna.

 

Huvudleverantör av sändarmaterielen var Telefunken i Västtyskland, mottagarmaterielen levererades av Rhode & Schwarz Västtyskland och SRT i Sverige. Effektsteget för sändaren med övertonsfilter köptes från Collins i USA och byggdes ihop av Telefunken. Standard Radio och Telefon (SRT) levererade inlagringstelegrafiutrustning för överföring av fjärrskriftstrafiken inlagrad i talkanalen mellan Us och abonnenten. I leveransen ingick även snabbtelefonanläggningen (MRX-16) för kommunikation mellan Us och förbandets flygtrafikledning (TL).

 

Luftoperativa radionätet var, när det 1966 infogades i krigsorganisationen, dimensionerat för ca 150 abonnenter, ett hundratal flygvapenobjekt och ett antal objekt utanför flygvapnet. År 1968 bestod luftoperativa radionätet av 2 huvudstationer, 16 understationer varav 3 var provisoriskt inrymda i luftförsvarscentraler och 72 abonnenter såsom luftförsvarscentraler, flygbaser etc.

 

CFV beslutade den 27/3 1987 avveckling av Luftoperativa radionätet och att nätet stängs för operativ drift den 26 juni 1987 kl. 1500.

 

Lopra-systemet var redan från starten ifrågasatt av armén som byggde upp ett eget kortvågssystem ”Stab-Stab radion”. I TIFF beklagar överste C-G Simmons att ett modernt och utvecklingsbart radiosystem togs bort långt innan materielen var förbrukad.

 

Under 60-talet utförde CVA stora arbetsuppgifter i Lopra-systemet som medverkan vid systemutformning, prototyp- och leveranskontroller av utrustningar, installationsunderlag, installationer, driftsättningar och tekniskt stöd. Prototypkontroller av utrustningarna utfördes hos AEG Telefunken i Berlin och Collins Radio i Cedar Rapids USA. Leveranskontrollerna gjordes hos SATT i Stockholm.

 

Som Central verkstad utfördes reparationer på plats och på verkstad.

1963 bildades Teleunderhåll AB, TELUB, som ett resultat av FATU-utredningen. Nu skulle handläggning av teleutrustningar överföras från CVA till Telub. De första arbetsuppgifterna som överfördes var översyn på fjärrskriftmaskiner. 1970 överfördes huvudverkstadsuppdraget för Lopra systemet till Telub allt under stort motstånd från CVA.
 

CVA installerar vid en av de två huvudcentralerna

 

Lopra-systemets operativa livstid blev 1966 - 1987.

 

Film:

En 30 minuter lång videofilm, Från gnist till fjärrskrift, som tillkom 1987 på initiativ av Kent Håll, FMV. I videon berättar C-G Simmons om tankarna bakom och utvecklingen av FV markradionät från seklets början till dess att beslutet -i mitten av 1980-talet- togs om nätets avveckling. Han tar även upp integrationen med tråd- och radiolänknätet. Harald Thomsen, FMV, redogör för nätets planering och uppbyggnad och Kent Håll behandlar dess drift och underhåll.


Utförligare beskrivningar se: