Klicka här för att komma till AEF:s Startsida! 

 

Operativ Tidsperiod  

 

 

Höjdmätningssystem Flygplan 37

 

Radarhöjdmätare RHM-37

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

RHM SM-enhet (F15-003) placering i flygplanet

 

RHM antenner placering i JA37

under nosvingarna.

 

 

SA / MA i närbild.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SI med radarhöjdindex som korta streck på höjdstolparna.

SI med radarhöjdindex som korta streck på höjdstolparna.

Större bild

 

 

CI med radarhöjdindex som korta streck på höjdstolparna.

CI med radarhöjdindex som korta streck på höjdstolparna.

Större bild

 

 

SI med höjdskala och höjdindex för Hs / Hm samt radarhöjdens  markindex.

SI med höjdskala och höjdindex för Hs / Hm samt radarhöjdens  markindex.

 

 

MI med höjdindex för Hs / Hm samt radarhöjdens två markindex.

MI med höjdindex för Hs / Hm samt radarhöjdens två markindex.

 

 

Kontrollknapp

Kontrollknapp

 

 

FK-panel med lampor i AJ/SK/SH/SF37

FK-panel med lampor i AJ/SK/SH/SF37,

 

 

FK-panel med lampor i JA37

FK-panel med lampor i JA37

Större bild.

Allmänt

Till flygplan 37 kom att, på uppdrag av Försvarets Materielverks Flygplanbyrå FMV-F, installeras en radarhöjdmätare RHM för att mäta flygplanets höjd över underliggande terräng. Informationen utnyttjades av flygplanets Dator, i AJ/SK/SH/SF37 Centralkalkylator CK-37 och i JA37 Centraldator CD-107/207 som underlag för beräkning samt presentation på Elektronisk Presentationssystemen EP-8 på dess Siktlinjeindikator SI och Centralindikator CI i AJ/SK/SH/SF37 och EP-12SI och Målindikator MI i JA37.

Svenska Aeroplan Aktiebolaget SAAB, som byggde flygplanet fick uppdraget att utveckla och installera systemet.

 

I radarhöjdmätarsystemet ingick följande enheter;

  • Sändare-Mottagarenhet SME (F15-003)

  • Sändarantenn SA

  • Mottagarantenn MA

Uppbyggnad och Funktion

SME var placera i flygkroppen i vänster apparatrum. Den utgjordes av en Kraftenhet samt en Sändare och en Mottagare. Den strömförsörjdes från S-skena A (i JA37 H-skena) med +28V likspänning.

SA och MA var i AJ/SK/SH/SF37 placerade på flygkroppens undersida i höjd med huvudlandningsställens luckor och i JA37 var SA placerad i höger nosvingens undersida och MA placerad i vänster nosvingens undersida.

 

När SME erhåller spänning alstrades i denne pulser vilka matades dels till sändaren och dels till en beräkningsenhet.

I beräkningsenheten startade samtidigt med varje sändarpuls ett spänningssvep motsvarande 0 – 1500 meter. Svepspänningen jämfördes med en avståndsspänning och vid lika nivå alstrades en låspuls vilken vandrade från 0 – 1500 meter med en viss hastighet. När den från marken reflekterade radarpulsen och låspulsen sammanföll i en portkrets avbröts svepet och låspulsen började följa på radarpulsen. Härvid erhölls en motsvarande spänning som representerade höjden till markytan. Sveplåsningen vidarebefordrades till CK som villkoret RHM LÅST respektive till CD som RHM OK och användes för Funktionsövervakning FÖ. Den detekterade höjdspänningen HR matades till respektive dator för behandling samt distribuerades till respektive EP-8 och EP-12 för presentation samt i AJ/SK/SH/SF37 även till Styrautomat SA-06 som sekundärt höjdvarningssystem vid fel i CK.

 

I behandlingen i CK och CD ingick FÖ av RHM och hade lite olika utformning i respektive flygplanversion.

I AJ/SK/SH/SF37 skapades ett villkor för att ett lampfält RHM FEL på en Indikeringstablå IT skulle släckas när villkor RHM LÅST kom från RHM. För att inte felvarning skulle ske vid felfunktion i RHM vid flygning utanför RHM arbetsområde påverkades systemet även av en signal ”RHM OK” som erhölls från CK när RHM LÅST och flyghöjden var  < 2450 meter och roll- och tippvinkeln var < 40 grader. ”RHM OK” upphörde när RHM låst upp och flyghöjden var < 1200 meter och roll- och tippvinkeln var < 40 grader. Samtidigt erhölls felvarning RHM FEL på IT.

I JA37 erhöllsRHM OK” när RHM låst och flyghöjden var < 1350 meter och roll- och tippvinkeln var < 40 grader. I annat fall låser RHM upp och ”RHM OK” faller. Felvarning saknades på IT.

I alla versioner av flygplan 37 tändes ett speciella Radarhöjdindex i SI och CI (ej SK37) respektive MI (JA37) när RHM var i funktion, det vill säga RHM LÅST samt befann sig inom respektive arbetsområden enligt ovan. 

 

Manövrering och Presentation.

Inkopplingslogiken i respektive flygplan versioner avvek en del. Gemensamt fanns dock en strömställare RHM TILL / FRÅN på Navigeringspanelen NP till höger i kabinen.

I AJ/SK/SH/SF37 bestämdes lägesval på Skedesväljaren SV på Radarpanelen RP när och hur RHM skulle vara i funktion och arbeta. I skedet BER (beredskap) på RP styrdes in-/urkopplingen från NP men med SV i övriga operativa lägen (och RHM i TILL) kunde även urkoppling ske från CK med ett villkor ”RHM FRÅN” med följande alternativ. 

  1. Då standardhöjden Hs var > 2450 meter.

  2. Under inflygningsfas om radarhöjd RH fanns < 575 meter och roll- och tippvinklar < 40 grader.

  3. När RHM interna FÖ indikerade fel (RHM EJ LÅST) vid flygning inom RHM arbetsområde < 1200 Hs och roll- och tippvinklar < 40 grader.

I fall 3 tänds även lampan RHM FEL på IT.

 

I JA37 bestämdes RHM inkoppling enbart av strömställare RHM TILL/FRÅN på NP samt eventuellt frånslag av villkor ”RHM FRÅN” från CD när inte RHM arbetade inom sitt arbetsområde 0 – 1525 meter.

 

Presentationen av radarinmätt flyghöjd från RHM visades på SI samt CI (ej SK37) respektive MI (JA37) i form av olika typer av index avlänkade på respektive indikator på olika sätt. Gemensamt för dem var att när de presenterades visad att RHM arbetade inom sitt område och att höjddata var godkänt.

 

I AJ/SK/SH/SF37 utgjorde radarhöjdindexet på SI läget för den underliggande terrängen samt dennes avvikelse mellan i CK beräknad flyghöjd (Hs eller Hm) och RHM-höjd. Indexet var 0,5 grader långt och avlästes mot någon av referenshöjd- eller ytterhöjdstolparna, se bild. På bilden visas en höjdskillnad på 20 meter mellan dessa och radarhöjden är då 80 meter.

CI presenterades radarhöjdindexet lika som på SI dock med Konsthorisonten KH som referens och radarhöjden avlästes mot KH med ca 5 meter / millimeter.

I JA37 utgjorde radarhöjdindexet på SI samma representation som i AJ/SK/SH/SF37, dock avlästes den mot en av CD beräknad höjdskala till höger med ett vinkelindex som visade aktuellt Hs eller Hm, se bild. Radarhöjdindexet hade formen av en marksymbol.

MI presenterades radarhöjden med två index, en i vardera kanten nedanför KH och markytan representerandes av en tänkt ”linje” emellan dem, se bild. Radarhöjden avlästes från denna ”linje” mot KH med ca 12 meter / millimeter och den i  CD beräknade Hs eller Hm mot en höjdskala till höger.

 

Funktionskontroll.

Funktionskontroll FK av RHM kunde utföras med att en strömställare KONTROLL till höger i kabinen hölls intryckt. Testen avvek något flygplanversionerna emellan.

I AJ/SK/SH/SF37 matades sändarpulserna till mottagaren och efter fördröjning bildades ett ”konstgjort” markeko på höjd 30 meter. Värdet utvärderades i CK och presenterades på lampor på en FK-panel till höger i kabinen. Grön lampa för godkänd test, röd lampa för underkänd test.

I JA37 fördröjdes triggningen av sändarpulsen när höjdspänningsvepet startades och när den nådde 200 meter matades sändarpulserna ut genom SA. Genom skinneffekten (signalen går i skrovet) gick en del av effekten till MA som låste på pulsen och avgav villkoret RHM OK samt motsvarade höjd 200 meter. Värdet utvärderades av CD och resultatet presenterades på en Testpanel till höger i kabinen. Grön lampa (RÄTT) för godkänd test (lampa MKV på MI-ramen tändes också), röd lampa (FEL) för underkänd test.

 

Skrivet av Göran Hawée

Senast uppdaterad 2020-04-05

 

Källor: Beskrivning AJ37 del 1, Beskrivning JA37 del 1