|
J9 besättningar inför start
Större
bild
J9 på vinterskidor
S9C på F11
|
Data och prestanda för J9 |
|
Längd |
8,2m |
|
Spännvidd |
11m
|
|
Höjd |
3m |
|
Tomvikt |
2120kg |
|
Flygvikt |
3000kg |
|
Motor |
TWC 3 |
|
Motoreffekt |
1065hk
|
|
Marschfart |
420km/h |
|
Max fart |
475km/h
|
|
Max flyghöjd |
9500m |
|
Stighastighet |
9,7m/s |
|
Beväpning |
2 x ksp 7,9mm
2 x akan 13,2mm |
|
Reflexsikte |
m/37 |
|
Historien om Jaktplanet J9 går tillbaka till år 1935 då AAC (Army Air
Corps) utlyste en konstruktionstävling för ett ensitsigt jaktflygplan.
Efter viss fördröjning och omfattande modifieringar gavs flygplanet
beteckningen SEV-1XP. Med detta vann Severskyfabriken tävlingen. Under
senare delen av 1936 beställde AAC en mindre kvantitet av ett modifierat
SEV-1XP med beteckningen P-35, leveranser påbörjades 1937.
Efter provflygningar av bland andra Seversky P-35 i USA föreslog
Flygförvaltningen att en division P-35 skulle beställas i stället för
J8 Gladiator, men P-35 ansågs
då vara för dyr.
Det utrikespolitiska läget förvärrades under våren 1939. Frågan om
förstärkning av det svenska jaktflyget aktualiserades och anskaffningen
av modernare plan gavs högsta prioritet.
Nästan som efterskickad mellanlandade amerikanen Alexander Seversky med
sitt flygplan, ett civilregistrerad P-35, i Stockholm våren 1939 under
en försäljningsturné.
Maskinen han visade imponerade med hög toppfart, infällbart landställ,
god sikt och kraftig beväpning..
Flygförvaltningen beställde efter en lyckad demonstration på Barkarby 15
Seversky EP-106, som den svenska versionen kom att kallas (EP avser
Export Pursuit) och en option på ytterligare 45st . Den svenska
beteckningen blev J9 som därmed blev det första svenska flygvapnet som
var försett med automatkanoner, akan.
Efter krigsutbrottet i september 1939 ökades ordern till totalt 120
flygplan avsedda för vår andra jaktflottilj F9 i Göteborg, Säve.
Leveransen av planen blev mycket dramatisk. De kom per båt, i väldiga
lårar, de första till norska hamnar och senare till finsk hamn, där
Petsamo blev ett känt namn i sammanhanget.
CVM i Linköping svarade för monteringen av de 60 plan som nådde fram
till Sverige fram till juli 1940. De sist beställda 60 J9:orna
omdirigerades till stillahavsfronten av AAC, efter det att vapenembargot
i USA trätt i kraft den 18 juni 1940.
Det svenska flyget fick i och med J9 ett för den tiden relativt modernt
jaktflygplan, som under ett antal år, utgjorde en pålitlig länk i vårt
luftförsvar.
Efter ombeväpningen av F8 till J22 under 1944 -1945 överfördes alla J9 till spaningsförbanden F3 och F11. J9 användes inledningsvis för ögonspaning som kunde dokumenteras med handkamera.
Tolv J9 modifierades under 1947 med en fast kamerainstallation i bakkroppen för att förbättra rollen som spaningsplan. De var då försedda med: -
Handkamera Hk7 13,5 cm/40 cm eller -
Snedbildskamera Ska 4 13,5 cm/25 cm Dessa behöll sin beteckning J9, sannolikt då i försvaret S9 avsåg ett engelsktillverkat spaningsplan, operativt under åren 1932-1944. Wikipedia
Operativ basering 1940-1949
|
F8 Barkarby |
1940 - 1946 |
Ersatta av J22 |
|
F3 Malmslätt |
1947 - 1949 |
Som spaningsplan |
|
F11 Nyköping |
1945 - 1949 |
Som spaningsplan |
|
Div.flottiljer |
1946 - 1952 |
Flygträning - samband |
Avveckling
J9 utgick ur organisationen 1952
Elsystem: 24V DC
Avionik:
Senast uppdaterad 2016-02-08 |
