Operativ Tidsperiod  

 

 

Avioniksystem A32A                            Notis 2
 








 

Fyrgrupp A32A










Avioniksystem A32A översikt Större bild

A32A blev i sin systemutformning det första svenska attackflygplanet för flygning på företrädesvis låg höjd i alla väder och mörker för anfall med raket-, bomb- och robotvapen. System A32A kunde därför i sin taktiska funktion verka med stor kraft för bekämpning av fientligt mark- och sjömål.
Flygplanet uppträdde stridsmässigt dels med taktiken dykanfall med olika typer av attackraketer ARAK (13.5, 14, 15 och 18 cm), med 20 mm automatkanoner AKAN och med olika typer av bomber (50, 80, 120, 250, 500 och 600 kg). Dels med taktiken radarinriktat planflyktsanfall med sjömålsrobot RB-04.

 

Avioniken i A32A omfattade vid leveransen 1956

En del av dessa systemenheter var integrerade till en helhet som kunde utföra de taktiska funktionerna.

Efter hand moderniserades eller tillkom nya systemenheter 

 

Ny avionik från 1962

  • Flygradio FR14 (reservradio)

  • Igenkänningsradar IK PN-794 (ersätter Saturnus) 

Ny avionik från 1966

Ändringar i avioniksystemet från 1967

Avioniksystemet i A32A hade efter dessa ändringar nått sin slutliga utformning.

 

Avioniksystem A32A översikt

  • Primärdatainstrumenten mätte och visade luftdatastorheter som höjd, fart och mach-tal och Radarhöjdmätare PH-11 mätte och visade realhöjd till underliggande mark eller vatten.

  • Navigeringsutrustningen PN-505 angav flygplanets position i förhållande till navigeringsfyrar och landningsbasen.

  • Flyglägesinstrumenten visade flygplanets tipp- och rollattityd samt kurs och lämnade uppgift till andra abonnerande system om flygplanets attityd.

  • Radar PS-431 ingick i målinmätningssystemet MIS mot olika typer av mark- och sjömål. Radarn kunde presentera fartyg, öar, kustlinjer och större städer.

  • Kommunikationsutrustningen utgjordes av FR-12 och senare FR-12/14 samt av en taktisk Igenkänningsapparatur IK Sarturnus och senare PN-793. Flygradion hade dubbla system för säkerhet och IK-utrustningen hade enbart svarsfunktion.

  • Beväpningssystemet med attacksikte S-5A och bombsikte BT-91C samt olika manöverorgan möjliggjorde målinriktning, val av olika vapen, preparering av RB samt avfyring och nödskjutning/nödfällning av hängda vapen.

  • Motmedelsutrustningen med radarvarnare APP-11 och Fällare BOX-3 varnade och försvårade radarföljning för förföljande fientlig jaktflyg eller radarlett luftvärn.

 

Se även Avionikutvecklingen i Flygvapnet 1936-1990

 

Källor:

Beskrivning och SFI A32A

 

Skrivet av Göran Hawée
Senast uppdaterad 2020-02-17