Personliga minnen
Under detta avsnitt publicerar vi berättelser av
personer som har en
intressant yrkesbakgrund som anknyter till AEF:s
inriktning.
Uppdaterat 2016-08-02 |
 |
Bengt Föllinger
föddes den 8/11 1918. Efter
tjänstgöring vid ett flertal förband (bland annat CVA) avslutade han sitt yrkesliv
1988 vid
RAB (Redovisningsavdelning Bergslagen) i Örebro som Flygingenjör med majors
tjänsteklass.
Bengt Föllinger
har talat in sina minnen från sin yrkesverksamma tid på ljudband. Han berättar på ett lättsamt sätt hur han via rekryten blev
signalingenjör vid armén samt om den äldre radiomaterielen blandat med
humoristiska historier om upptåg och personer som han träffat. Bengt Föllinger avled i
Örebro den 4/6 1994.
Ett tidsdokument!
|
 |
Bergtrollets och CVA utposter i det stora landet
längst i Väster, Betty och Stig Hertze, trivs fint i Palo Alto omedelbart
söder om San Francisco (världens vackraste stad).
Trots detta säger de sig se fram emot sin
återkomst till Arboga.
Vid sidan om sitt ordinarie jobb har de, som framgår av denna skildring, börjat söka guld.
Utdrag ur Bergtrollet nr 4 1966
|
|
En anekdot skriven av Knut Rune ”Martin” Carlsson
om hans
tid som lärling på CVA och hur en från stadsmakterna riktad satsning på
yrkesutbildning kan förädla en springschas till ingenjör.
|

Förberedelser |
En artikel som
förre montören vid CVA Bengt Rask skrivit. Den handlar om förberedelserna för en
sprängning som FOA utförde 28 augusti 1957 för att se verkningarna av en
atombombsexplosion. Sprängningarna utfördes i Nausta, söder om Jokkmokk. Vi har
kompletterat artikeln med bilder som visar verkningarna av explosionen.
|

|
Liza Jönsson (tidigare Sundin) är en mästerlig karikatyrtecknare och har glatt
många medarbetare vid Marktele.
Här ett urval där mer eller mindre kända profiler figurerar. |

Avancerad elektronik
|
Göran
Gustafsson skriver personligt om arbetet
som elektronikkonstruktör vid företaget som från början hette CVA (Centrala
Flygverkstaden Arboga). Artikeln beskriver hur EMC-kraven började att
komma in i militära apparater och utrustningar i slutet av 60-talet och hur
dessa hanterades. Även uttryck som EMI och ESD förklaras. |

Färdmedel
|
Komforten på tjänsteresorna var inte så stor på 60-70 talen. Man delade ofta
rum på billiga hotell och hotellfrukost var okänt begrepp. Limpa, ost och
mjölk på rummet eller något fik som öppnade tidigt var det som gällde. För
oss som var statligt anställda reglerades resandet strikt. Stig Möller
berättar i artikeln om hur det var att vara resande tjänsteman på den
tiden. Andra författare bidrar med olika mer eller mindre lustiga episoder i
samband med tjänsteresor.
|

Mätuppkoppling |
Stora mängder materiel
levererades till försvaret under 50-, 60- och 70-talen och enligt gällande
doktrin skulle all materiel leveranskontrolleras. Kontrollen skedde
mestadels som allkontroll. En radarstation, radiostation eller radiolänk
hade en mängd parametrar som skulle verifieras genom mätningar av prestanda,
stabilitet, noggrannhet mm.
Kontrollanterna togs
alltid väl emot, även om det ibland kunde skära sig med produktionsansvariga
med olika åsikter om kvalitet. Stig Möller har skrivit artikeln som
beskriver hur arbetet bedrevs. |

Nattkvarter |
Hans Broberg skriver här om en
äventyrlig resa som han och Arne Larsson gjorde från Växjö
i snöoväder. |

Antenner
för RL-81 |
Under 1960-talet byggdes stomnätet i FFRL (Försvarets
Fasta RadioLänknät) ut med radiolänkutrustning RL-81, en helt rörbestyckad
utrustning på 7 GHz bandet, som levererades av Selenia i Italien. RL-81 kom
att utgöra stommen i FFRL och senare FTN (Försvarets Telenät) under 30 år.
Hans Broberg, som anställdes på CVA:s Radiolänksektion 1961, ger här återblickar kring prototyp- och leveranskontroller, installation, underhåll samt om CVA som huvudverkstad.
Kontrollerna skedde i Italien och Hans, som svarade för huvuddelen av dessa, berättar i artikeln om tekniska problem, kulturkrockar och andra episoder i samband med resorna.
Artikeln finns även i pdf-format
och är då 270 kB. |

Lennart
Thornström med medalj |
Lennart Thornström började sitt yrkesverksamma liv i slutet av
kriget, d v s i januari 1945 som beredskapsinkallad vid signalregementet S1.
Efter utbildning till ekoradiotekniker på flygflottiljen F8 i Barkarby
placerades han på F20 (sedermera F16) i Uppsala för att förbereda uppbyggnad
av en radarkedja i norra Sverige.
Efter uppbyggnaden placerades han som central serviceman för radarstationen
ER IIIb med antenn och allt, i flygförvaltningens källare i Stockholm.
I början av maj 1946 flyttade Lennart till Arboga för att upprätta en
radarservicedetalj i den nyöppnade Centrala Verkstaden (CVA) som på den
tiden löd under KFF i Stockholm. Här blev han trogen fram till sin
pensionering och hann med att både bygga upp radarverksamheten samt att
starta införande av autotestteknik vid provning av såväl komplett flygplan
som på de i flygplanet ingående elektronikenheterna.
Lennart ansågs, av många av oss, vara den största innovatören vad avser
underhåll av flygplan och elektronik och fick den 12 november 1971 ur
dåvarande kronprinsen, Carl Gustafs hand mottaga Kungl.
Krigsvetenskapsakademins utmärkelse för sina insatser inom autotestområdet.
|

Hans
Broberg i det blå |
Hans Broberg fick i mitten av 1960-talet till ett avtal
med dåvarande CVA att nyttja privatflyg för tjänsteresor och genom åren blev
det många från jobbet som deltog i flygningarna.
På uppmaning av dessa har Hans här ställt samman några episoder när allt
inte gick helt enligt planerna.
Finns även i
pdf-format
Berättelsen uppdaterad 2010-06-10
|

KE Åberg

Mats Brewitz |
Karl-Erik Åberg började på CVA 1946 och pensionerades
1992. Han berättar om arbetet på
CVA
och om sina äventyrliga utflykter till Etiopien och Nigeria.
Mats Brewitz
skriver personligt om verksamheten vid FFV-AS i Oslo, en avknoppning från
FFV/CVA.
Åter till början
|