Bakgrund
Under
andra världskriget hade attackflyget utvecklats ur bombflyget, som i
huvudsak verkade med insatser mot mål med stor utbredning exempelvis
industriområden. Attackflyget däremot sattes in mot mål med liten
utbredning till exempel fartyg, stridsvagnar, truppkoncentrationer och
flygbaser. För detta ändamål var attackflygplanen, förutom bomber,
utrustade med raketer, kanoner och senare under kalla kriget med styrda
vapen, attackrobotar.
Flygvapnets första attackflygplan utvecklades ur
B18B och
T18B som var baserade på
F17. Vid F17 började
flygvapnets taktik för attackförband utvecklas under åren 1948-1956 samt
vidare med A32A Lansen fram
till 1975. Ytterligare flottiljer som
F6,
F7,
F14 samt
F15 skulle sedan vidareutveckla
taktiken.
Invasionsförsvar
Parallellt med utvecklingen av attackviggen pågick vid Försvarets
robotvapenbyrå, senare Kungliga Flygförvaltningen KFF-s robotbyrå,
tillsammans med Centrala Verkstaden i Arboga
CVA ett intensivt utvecklingsarbete på en vidareutveckling av
Sjömålsrobot till
RB04E.
Vidare utvecklade SAAB under 1960-talet en attackrobot
RB05 för sjö- och landmål och
operativ från 1972 samt inköptes attackroboten
RB75 som blev operativ från 1975.
Hotbilden
En
sovjetisk invasion över Östersjön – var högst påtaglig under det kalla
krigets första hälft.
Men
totalt sex divisioner om åtta AJ37 Viggen på lägsta höjd, svåra att
upptäcka och i tid bekämpa med kanon- och robotluftvärn, alla försedda
med exempelvis två RB04E, som var och en var kapabel att sänka även
större eskortfartyg i en invasionsflotta, borde ha haft en avskräckande
effekt, även på en stormakt.
Dessa förband var sammanhållna i Första flygeskadern E1, på sin tid
kallad överbefälhavarens ÖB:s klubba.
Tillverkning och
leveranser
AJ37
i sitt slutliga serieutförande flög första gången 23 februari 1971 och
levererades till Försökscentralen FC 21 juni 1971. Denna följdes av
ytterligare 5 flygplan (37002, 003, 005, 006 och 37007) för vidare prov
och instruktörsutbildning av piloter i Flygvapnet FV.
Flygplanleveranserna till FV fortskred sedan och Typinflygning TIS av
flygförare påbörjades på F7 1973 liksom speciell Taktisk Utprovning TU
AJ37. 1974 var detta klart och F15 fick nästa leverans av AJ37 vilken
var klar 1977. Den sista leveranserna av AJ37 gick sedan till F6 som var
klar 1978.
Från
1973 till 1978 levererade SAAB 106 AJ37 till FV, fördelade på 6
divisioner. Samtliga flygplan var kompletta med en inre utrustning som
var planerad från början. För ökad aktionsradie kunde flygplanet förses
med centralt extra bränsletank, s k Fälltank FT.
Basering
Flottilj |
Avlöste |
Tidsperiod |
Ersatt av |
F7 |
A32A |
1973-1998 |
AJS37 |
F15 |
A32A |
1974-1998 |
|
F6 |
A32A |
1977-1994 |
|
Beväpning
AJ37
hade ingen inre beväpning.
Under vingarna och flygkroppen kunde hängas blandad yttre last. Dessa
utgjordes av målsökande Sjömålsrobot RB04E, Attackroboten RB05 och
Attackroboten RB75, ostyrda Attackraketer och Automatkanoner AKAN i
kapslar samt 120 kg:s Sprängbomber. För luftmål Jaktroboten
RB24B/J samt för motmedel Kapsel U22.
Robotbalk R7V och R7H i balkläge 9 och 8, en under vardera
yttervinge var, tillsammans anpassade upphängningsanordningar avsedda
för RB28.
Vapenbalk V7V och V7H i balkläge 7 och 6, en under vardera
innervingen var tillsammans med anpassade upphängningsanordningar
avsedda för Sprängbomber eller RB04 eller RB05 eller RB75 eller
attackraketer ARAK i kapsel eller automatkanon AKAN i kapsel eller
kapsel med
Motmedel.
Sidobalk S7V och S7H i balkläge 3 och 2 på vardera sidan av
flygkroppen var tillsammans med anpassade upphängningsanordningar avsedd
för RB75 eller ARAK i kapsel eller RB24B eller RB24J.
Centralbalk C1 i balkläge 1 centralt under flygkroppen var en extra,
fällbar bränsletank FT upphängd i speciell balk.
Sikte för dessa vapen utgjordes av en Siktlinjeindikator SI,
understött av en spaningsradar och ett omfattande datorprogram i
flygplanets Centralkalkylatorn CK-37 för målinriktning i alla
väder och mörker.
Avionik
AJ37
blev det första systemflygplanet i FV med en datoriserad
beräkningsenhet. Denna CK-37 ersatte en hel besättningsman, navigatören
i de tidigare attackflygplanet A32A. Den utgjorde en central beräknande
enhet och integrationsorgan för en mängd sammankopplade funktioner och
apparater, vilket gjorde det möjligt för den ensamme föraren att klara
av att navigera vid extrem låghöjdsflygning samt att utföra
radarmålspaning med efterföljande inriktning och avfyring av valda vapen
mot utvalda land- och sjömål i alla väder och mörker.
Kompletterande information, se
Avioniksystem
AJ/SK/SH/SF37.
Underhåll
Den nya
utmaningen, med ett omfattande och i viss mån datoriserat avioniksystem
integrerat med mekaniska system och med operativa krav på kort testtid
och snabb fellokalisering och verifiering ledde fram till
anslutningsbara autotestsystem med viss inbyggd test.
Avveckling.
AJ37
var som attackflygplan operativ i flygvapnet under 27 år och började
avvecklades 1992.
Exemplar av AJ37 som bevarats är vid Flygvapenmuseum FVM, Saab 37 Viggen
37-1 i Linköping och vid Aeroseum (37094) i Göteborg i Sverige.
Ref
Flygvapenmuseum FVM.
Mer
fördjupande information:
Med invasionen
i sikte - En beskrivning och analys av flygvapnets luftoperativa
doktrin 1958-1966
Skrivet
av: Göran Hawée
Senast
uppdaterad: 2015-10-27
Källor:
Det bevingade verket FMV Huvudavd flygmateriel 1986
Aktuella beskrivningar, Flygplan 37 VIGGEN av Stridsberg.
System 37 Viggen,
Svensk Flyghistorisk Förening. SFF
|