Övningsstörutrustning Petrus och Petrus Ny

mot Radar i J35B,D,F,J och AJ/SH/SF37 och JA37

Bakgrund

Denna övningsstörutrustning togs fram av L.M Ericsson i Mölndal på uppdrag av Kungliga Flygförvaltningen KFF, senare Försvarets Materielverk FMV för att användas mot siktesradar PS-01/011 i J35F och J35J men var även i högsta grad verksam mot PS-03 i J35B och J35D, mot PS-37 i AJ37 och SH-37 och mot PS-46 i JA37 samt mot markbaserade eldledningsradar för luftvärn.

Avsikten var att kunna öva flygförare och markpersonal i sina operatörsroller mot de tänkta fientliga elektroniska störhotet i taktiska situationer samt att utvärdera vapenverkan i elektronisk störd miljö. Den kom även att användas för utvärdering av berörda flyg- och markradarstationers taktiska funktionsbrister samt utredning om åtgärder för avskaffande av dessa problem. Utprovningen av kapseln i flygplan gjordes i en J32B Lansen (32507) vid Centrala Flygverkstaden i Västerås CVV och var avslutad i mars 1970. Petrus togs i bruk på förband 1972.

Utrustningen med sin kapselform och antennarrangemang möjliggjorde att störning kunde sändas mot jaktflygplanet eller eldledningsradar oavsett anfallsriktning.

Konstruktionen medförde att den endast kunde medföras i J32E Störlansen. Störsändningen kunde vara av maskerande typ (brus) eller vilseledande karaktär (pulser) samt utan eller med aktiv antennpåverkande störning (spinnmodulation).

Petrus utvecklades i första hand för övningsändamål men ingick även vid taktiska reala övningar och för nyttjande i en krigssituation. Den arbetade på X-bandet, hade sofistikerad avionik med både radarvarnare, låsmottagare och en störsändare. Kapseln hängdes i en speciell vingbalk på J32E och de olika störformerna manövrerades från en Manöverenhet av en Operatör i baksits på flygplanet.

Uppbyggnad

Utrustningen var innesluten i en kapsel som bestod av ett metallrör med runt om riktade antenner bakom strömlinjeformade radomer i glasfiberlaminat fram och bak. Genom en lucka i sidan på metalldelen fanns strömställare och säkringar samt utrustningens övriga elektronik tillgänglig för åtkomst. Innanför radomerna fanns antennarrangemang för täckning 360 grader.

Detta utgjordes av tre mottagarantenner för radarvarnaren och låsmottagaren monterade i par med tre sändarantenner för störsändaren. De hade vardera 120 graders lobutbredning. Ett antennpar (F) var riktade rakt fram (0 grader) och två par (H och V) snett bakåt åt höger (140 grader) och vänster (140 grader) i riktning från huvudriktningen framåt. Antennerna hade höjdtäckning uppåt (10 grader) och nedåt (30 grader) från horisontalplanet.

Elektroniken bestod av tidsenliga MIL-specificerade komponenter och kunde fjärrmanövreras från Manöverenheten. Varningsmottagarna var bredbandiga . Som oscillator användes en avstämbar reflexklystron och som sändarrör ett TWT-rör (Traveling Wave Tube), s k vandringsvågrör. För sin funktion var utrustningen kompletterad med en brus- och en pulsgenerator samt en blandare (pinndiod) och diodswitschar för inkoppling av de olika antennerna.

Funktion

Allmänt

Blockschemat för utrustningen visar att den bygger på principen att en avstämbar lokaloscillator KLO (klystron) inlåses till inkommande radarfrekvens. KLO-signalen brusmoduleras/pulsmoduleras till önskad störform, förstärktes i TWT-rör och sändes ut via vald antenn.

För test av utrustningen fanns en inbyggd Testgenerator.

Radarvarnaren

Mottagarantennerna F, H och V var anslutna till var sin mottagarkanal (Radarvarnare) som vardera via en Omkopplare sände signalen till en Signalprocessor och en Analog logik. Signalen analyserades i processorn och styrdes av logiken så att en Lampa på Manöverenheten lyste med fast sken eller blinkade med varierande frekvens beroende på inkommande signaleffekt. Pulsmodulationen hos signalen detekteras i processorn och överfördes via Logiken och Manöverenheten till Operatörens Hörlurar. Operatören analyserar informationen och väljer därefter störform samt sändarantenn (störriktning).

Låsmottagaren

När störriktning valts av Operatören kopplades radarsignalen från motsvarande mottagarantenn (F, H eller V) till låsmottagarens blandare. Signalen från den på elektronisk väg svepande KLO (Lokaloscillatorn) blandades med radarsignalen och via Låsmottagaren styrdes KLO in till den mottagna signalens frekvens. KLO-signalen utgjorde sedan referensfrekvensen för störsändaren.

Störsändaren

KLO-signalen blandades i en Blandare (”pinn”-diod ) med brus från en Brusgenerator med önskad bandbredd och påfördes och förstärktes i Sändarens två kaskadkopplade TWT-rör varefter uteffekten sändes ut i vald Antenn.

KLO styrdes i frekvens antingen automatiskt av Låsmottagaren eller manuellt från Manöverenheten av Operatören.

Störtypformning.

Elektroniska grundstörformer mot flygradar från Petrus:

• Maskerande  Kontinuerligt / Intermittent Brus, utan eller med modulation (vinkelstörande)

• Vilseledande  Repeterpulser utan eller med avhakning (avståndsstörande) och utan eller med modulation (vinkelstörande).

En processor för Störstyrning aktiverades för att modulera Sändarens utsignal för konstant eller intermittent brus eller med en eller flera pulser i pulståg eller som måltäckande. Pulserna kunde styras att vara stillastående eller accelererande från radarpulsens position mot längre avstånd (fördröjning) eller kortare avstånd genom fördröjning till nästa radarpuls, s k ”andra gången om”. Olika störformer kunde även blandas i olika tidsintervaller i s k ”Multimoder”.

För att särskilja de olika störtyperna myntades förkortningar. Exempel:

• KB  Kontinuerligt Brus

• IB    Intermittent Brus

• EF  Ekoförstoring

• LA / HA  Avståndsavhakning Låg/Hög acceleration

• BP  Bred Puls (måltäckande)

• S / SS  Enkel eller ”Super” spinn-modulation som kunde kombineras med (överlagras på) alla typer av brus eller pulsstörningar.

Förändringar

Under början av 1980-talet påbörjades en uppdatering av kapselns avionik varefter den betecknades Petrus Ny. Genom införande av bl.a en snabbare omställbar referensoscillator av halvledartyp, s.k HLO samt digital Dator erhölls snabbare inlåsning av radarfrekvens med minnesfunktion samt förfinade störmoder. För anpassning till PS-46 och jaktrobot RB71 var Petrus Ny även utrustad med en Belysningsvarnare och Störsändning mot robotstyrning från dopplerradarmålsökare.

De olika störtyperna fick även ändrade förkortningar. Således blev KB - K, IB - I, EF – E, LA/HA - A, BP - B och S/SS - M.

*)  Frekvensen 8,3-10,3 GHz

**) Tidigast möjliga störsändning efter inkommande radarpuls.

Underhåll

A-nivå           Kompani      Inre prestandakontroll.

B-nivå           Ingen

C-nivå           CVA             Översyn samt reparationer

Skrivet av Göran Hawée

Senast uppdaterad 2011-06-15.

Källor:

Inhämtade uppgifter från konstruktörer och flygförare.

Provisorisk Beskrivning Petrus