Bakgrund
Denna
övningsstörutrustning togs fram av L.M Ericsson i Mölndal på uppdrag av
Kungliga Flygförvaltningen KFF, senare Försvarets Materielverk FMV för
att användas mot siktesradar
PS-01/011 i
J35F och
J35J men var även i högsta grad verksam mot
PS-03 i
J35B och
J35D, mot
PS-37 i AJ37
och SH-37 och
mot PS-46 i JA37
samt mot markbaserade eldledningsradar för luftvärn.
Avsikten var att
kunna öva flygförare och markpersonal i sina operatörsroller mot de
tänkta fientliga elektroniska störhotet i taktiska situationer samt att
utvärdera vapenverkan i elektronisk störd miljö. Den kom även att
användas för utvärdering av berörda flyg- och markradarstationers
taktiska funktionsbrister samt utredning om åtgärder för avskaffande av
dessa problem. Utprovningen av kapseln i flygplan gjordes i en J32B
Lansen (32507) vid Centrala Flygverkstaden i Västerås
CVV och var avslutad i mars 1970. Petrus togs i bruk på förband
1972.
Utrustningen med sin kapselform och antennarrangemang möjliggjorde att
störning kunde sändas mot jaktflygplanet eller eldledningsradar oavsett
anfallsriktning.
Konstruktionen medförde att den endast kunde medföras i
J32E Störlansen.
Störsändningen kunde vara av maskerande typ (brus) eller vilseledande
karaktär (pulser) samt utan eller med aktiv antennpåverkande störning
(spinnmodulation).
Petrus
utvecklades i första hand för övningsändamål men ingick även vid
taktiska reala övningar och för nyttjande i en krigssituation. Den
arbetade på X-bandet, hade sofistikerad avionik
med både radarvarnare, låsmottagare och en störsändare. Kapseln
hängdes i en speciell vingbalk på J32E och de olika störformerna manövrerades från en Manöverenhet
av en Operatör i baksits på flygplanet.
Uppbyggnad
Utrustningen var innesluten i en kapsel som bestod av ett metallrör med
runt om riktade antenner bakom strömlinjeformade radomer i
glasfiberlaminat fram och bak. Genom en lucka i sidan på metalldelen
fanns strömställare och säkringar samt utrustningens övriga elektronik
tillgänglig för åtkomst. Innanför radomerna fanns antennarrangemang för
täckning 360 grader.
Detta utgjordes av tre mottagarantenner för
radarvarnaren och låsmottagaren monterade i par med tre sändarantenner
för störsändaren. De hade vardera 120 graders lobutbredning. Ett
antennpar (F) var riktade rakt fram (0 grader) och två par (H och V)
snett bakåt åt höger (140 grader) och vänster (140 grader) i riktning
från huvudriktningen framåt. Antennerna hade höjdtäckning uppåt (10
grader) och nedåt (30 grader) från horisontalplanet.
Elektroniken bestod
av tidsenliga MIL-specificerade komponenter och kunde fjärrmanövreras
från Manöverenheten. Varningsmottagarna var bredbandiga . Som oscillator
användes en avstämbar reflexklystron och som sändarrör ett TWT-rör (Traveling
Wave Tube), s k vandringsvågrör. För sin funktion var utrustningen
kompletterad med en brus- och en pulsgenerator samt en blandare
(pinndiod) och diodswitschar för inkoppling av de olika antennerna.
Funktion
Allmänt
Blockschemat för utrustningen visar att den bygger på principen att en
avstämbar lokaloscillator KLO (klystron) inlåses till inkommande
radarfrekvens. KLO-signalen brusmoduleras/pulsmoduleras till önskad
störform, förstärktes i TWT-rör och sändes ut via vald antenn.
För
test av utrustningen fanns en inbyggd Testgenerator.
Radarvarnaren
Mottagarantennerna F, H och V var anslutna till var sin mottagarkanal
(Radarvarnare) som vardera via en Omkopplare sände signalen till en
Signalprocessor och en Analog logik. Signalen analyserades i processorn
och styrdes av logiken så att en Lampa på Manöverenheten lyste med fast
sken eller blinkade med varierande frekvens beroende på inkommande
signaleffekt. Pulsmodulationen hos signalen detekteras i processorn och
överfördes via Logiken och Manöverenheten till Operatörens Hörlurar.
Operatören analyserar informationen och väljer därefter störform samt
sändarantenn (störriktning).
Låsmottagaren
När
störriktning valts av Operatören kopplades radarsignalen från
motsvarande mottagarantenn (F, H eller V) till låsmottagarens blandare.
Signalen från den på elektronisk väg svepande KLO (Lokaloscillatorn)
blandades med radarsignalen och via Låsmottagaren styrdes KLO in till
den mottagna signalens frekvens. KLO-signalen utgjorde sedan
referensfrekvensen för störsändaren.
Störsändaren
KLO-signalen blandades i en Blandare (”pinn”-diod ) med brus från en
Brusgenerator med önskad bandbredd och påfördes och förstärktes i
Sändarens två kaskadkopplade TWT-rör varefter uteffekten sändes ut i
vald Antenn.
KLO
styrdes i frekvens antingen automatiskt av Låsmottagaren eller manuellt
från Manöverenheten av Operatören.
Störtypformning.
Elektroniska grundstörformer mot flygradar från Petrus:
-
Maskerande Kontinuerligt / Intermittent Brus, utan eller med
modulation (vinkelstörande)
-
Vilseledande Repeterpulser utan eller med avhakning
(avståndsstörande) och utan eller med modulation (vinkelstörande).
En
processor för Störstyrning aktiverades för att modulera Sändarens
utsignal för konstant eller intermittent brus eller med en eller flera
pulser i pulståg eller som måltäckande. Pulserna kunde styras att vara
stillastående eller accelererande från radarpulsens position mot längre
avstånd (fördröjning) eller kortare avstånd genom fördröjning till nästa
radarpuls, s k ”andra gången om”. Olika störformer kunde även blandas i
olika tidsintervaller i s k ”Multimoder”.
För att
särskilja de olika störtyperna myntades förkortningar. Exempel:
-
KB Kontinuerligt Brus
-
IB Intermittent Brus
-
EF Ekoförstoring
-
LA / HA Avståndsavhakning Låg/Hög acceleration
-
BP Bred Puls (måltäckande)
-
S / SS Enkel eller ”Super” spinn-modulation som kunde
kombineras med (överlagras på) alla typer av brus eller
pulsstörningar.
Förändringar
Under
början av 1980-talet påbörjades en uppdatering av kapselns avionik
varefter den betecknades Petrus Ny. Genom införande av
bl.a en snabbare omställbar referensoscillator av halvledartyp, s.k HLO
samt digital Dator erhölls snabbare inlåsning av radarfrekvens med
minnesfunktion samt förfinade störmoder. För anpassning till PS-46 och
jaktrobot RB71 var Petrus Ny även utrustad med en Belysningsvarnare
och Störsändning mot robotstyrning från dopplerradarmålsökare.
De
olika störtyperna fick även ändrade förkortningar. Således blev KB - K,
IB - I, EF – E, LA/HA - A, BP - B och S/SS - M.
Data
Prestanda |
Petrus |
Petrus Ny
|
Frekvensområde |
X-bandet *) |
X-bandet *) |
Antennförstärkning |
3 dB (2 ggr) |
3 dB |
Varningsmottagare |
X-bandet *) |
X-bandet *) |
Låsmottagaroscillator |
KLO |
HLO |
Söktid
x-bandet |
3 s |
5 ms |
Frekvensminne |
1 frekvens |
3 frekvenser |
Sändaren/Uteffekt |
TWT / 200W |
TWT / 220W |
Störpulslängd |
0,3–10
µs |
0,3–10
µs |
Störbandbredd |
5 – 160 MHz |
5 – 160 MHz |
Initialfördröjning |
0,1 µs
**) |
0,1 µs
**) |
Amplitudmodulation |
50 – 100 Hz |
0.1 – 99.9 Hz |
*)
Frekvensen 8,3-10,3 GHz
**)
Tidigast möjliga störsändning efter inkommande radarpuls.
Underhåll
A-nivå Kompani Inre prestandakontroll.
B-nivå Ingen
C-nivå
CVA
Översyn samt reparationer
Skrivet
av Göran Hawée
Senast
uppdaterad 2011-06-15.
Källor:
Inhämtade uppgifter från
konstruktörer och flygförare.
Provisorisk Beskrivning
Petrus
|