|
SK35C var
avsett att användas vid typinflygning av blivande Drakenförare.
Framtagningen av den tvåsitsiga
drakenversion hade sin grund i den negativa haverihistoriken från
tidigare svenska jaktflygplan, där typutbildningen skedde direkt till
enmansflygning. Efter olika turer och uppfattningar inom flygvapnet togs
beslutet om att tillverka ett antal SK35C för den speciella och lyckade
verksamhet som typinflygnings-skolningen TIS35 sedan blev.
Flygplanet var konverterat ur den första delserien
J35A
varifrån det mesta av dess avionik ärvdes. I SK35C installerades dock
ingen taktisk utrustning varför behovet av en speciell luftdatagivare
och datacentral för samordnande av funktionsdata saknades.
Avioniken tillät ändå i sin relativa enkelhet säker flygning i alla
väder och i mörker både från fram- och baksits eftersom de
flygsäkerhetsnödvändiga utrustningarnas indikatorer i stort sätt var
dubblerade.
Avioniken i SK35C omfattade vid leveransen 1962
De
olika systemen var förbundna med varandra genom flygplanets kablage. I
de olika utrustningarna utfördes de funktioner som var nödvändiga för
flygning i alla väder.
SK35C
var operativ under mycket lång tid och flera system moderniserades vid
olika tidsperioder.
Den
nya och ändrade avioniken omfattade 1966-67
-
Flygradio
FR-14 (reservradio)
-
Styrautomat
SA-51A
(styrningsfunktion)
-
Navigeringsradar
PN-595
(ersatte PN507)
Dessa
förändringar tillsammans med ändringar i vissa mekaniska system
medförde, att flygplanets tekniska status flygsäkerhetsmässigt i hög
grad förbättrades.
Ny
avionik som infördes från 1970
Under
första delen av 1970-talet inträffade allvarliga incidenter i
flygplanets styrautomatfunktion. Spontana inkopplingar av
styrningsdelens attitydhållningar medförde att styrsystemet blev mycket
svårmanövrerbart. Beslut togs att den berörda funktionsdelen kopplades
bort och delar av utrustningen demonterades ur flygplanet. Samtidigt
infördes ett nytt reglage Girtrim i kabinen för att föraren
skulle kunna trimma bort oegentliga girtendenser i flygplanet.
Den
ändrade avioniken efter 1977
1980
började provinstallation av ny flygradio och flyglägesplattform samt
civil transponder i ett flygplan vid F16. Omfattande arbete och
miljöprov samt förestående överföring av SK35C till F10 fördröjde
serieinförandet några år.
Ny
avionik från 1987
-
Flygradio
FR-31
(ersatte FR-13)
-
Flygradio
FR-21 (ersatte FR-14)
-
Manöverenhet 1
ME-1 (ny i framsits)
-
Manöverenhet 2
ME-2 (ny i baksits)
-
SSR
Transponder
PN-837
-
Flyglägesinstrument
FLI-35C
Avioniksystemet i SK35C hade efter samtliga dessa ändringar nått sin
slutliga utformning i sitt avioniksystem.
Avioniksystem SK35C översikt
-
Navigeringsutrustningen PN-507 och senare PN-595 angav flygplanets
position i förhållande till navigeringsfyrar och landningsbanor.
-
FLI-19 och senare FLI-35C överförde information till indikatorer
och andra abonnerande system om flygplanets attityd i tipp, roll och
kurs.
-
Kommunikationsutrustningen utgjordes av FR-13/-14 och senare
FR-21/-21. Flygradion hade dubbla system för säkerhet. Senare
installerad civil igenkänningsutrustning SSR PN-837 med
höjdrapportering förbättrade flygsäkerheten.
-
Styrautomaten SA-51A och senare SA-51C förbättrade flygplanets
flygegenskaper.
-
Stallvarningssystemet, SVS förbättrade flygsäkerheten vid avancerad
flygning.
-
Landställsvarningen minskade risken för glömska att fälla ut
landstället.
Se även
Avionikutvecklingen i Flygvapnet 1936-1990
Skrivet
av Göran Hawée
Senast
uppdaterad 2010-03-03
Källor:
Beskrivning SK35C del 1 o 2
SFI Beskrivning och
handhavande SK35C
|
